Jag tappar mer och mer motivation. Vill jag ens bli frisk? Är jag ens tillräckligt sjuk? Jag hade en svältdag igår. Trots att det egentligen gått okej annars. Har ätit ganska regelbundet, inte alltid men ofta. Jag har stoppat hets, jag har gått ifrån gymmet när jag egentligen velat stanna, jag har ätit trots att jag velat strunta i det. Jag har inte kräkts, inte för att det har varit något direkt problem för mig men ändå. Gjorde det två gånger i somras och var rädd att det skulle eskalera. Glad att det inte gjort det.
Idag vet jag inte vad jag vill. Känner mig rätt nedstämd. Ska på en arbetsintervju idag. Börjat söka jobb utifall att jag inte får förlängt hos mitt nuvarande. Säkra före det osäkra.
Jag har inte ätit än, iofs är klockan bara tio. Jag behöver inte äta förrän klockan 12, måste äta var fjärde timme men helst oftare. Det är fan svårt. Svårt att äta 5-6 gånger per dag, varje dag, när en är van vid kanske två. Visst, även de dagar jag aktivt försökte svälta kunde jag äta flera små mål om dagen men det här är annorlunda. Det här är att äta när det inte finns någon aptit, när det inte finns något sug eller någon hunger. För att en måste. Det blir lätt äckligt då. Växer i munnen, tjocknar till i halsen, tåras i ögonen. Saker jag egentligen tycker om blir äckliga. Det är jobbigt. Det är inte alltid så men ibland. Ibland går det bra, ibland är det gott men då är ångesten där. Och skammen. Jävla skam. Hur kan en människa skämmas över att äta? Något en måste göra för att överleva. Så jävla orimligt. Jag hatar hur logisk jag är i mitt huvud för det går aldrig ihop med känslorna. Varför kan inte känslor bara vara logiska?
Tappa inte orken, nu när du kommit så långt! Att du skäms över att äta berättar ju tydligt att du behöver mer stöd :/
SvaraRadera