Jag är inte redo.

Jag är långt ifrån färdig och min behandlare började prata om hur vi kanske ska trappa ner behandlingen. Jag grät och grät och grät. Det hjälpte inte att känslan av misslyckande efter lunchen satt i. Jag klarade inte av att äta upp på kliniken. Fattar inte varför. Min behandlare tyckte nog synd om mig. Så hon bokade in en möte redan idag igen om jag ville. Om jag inte ville komma så ville hon åtminstone höras vid på telefon. Hon kan vara så fin ibland. Jag är inte redo att trappa ner. Isåfall slutar jag hellre helt och återgår till ätstörningen. Känns dumt att det ska vara så svart eller vitt, allt eller inget men så känns det.

Jag vet inte hur jag ska göra, hur jag ska orka. Behandlingen tar så mycket ork och jobbet slukar en hel dag i veckan. Förutom förra och denna vecka då jag lyckats boka in mig på extrapass. Bra pengar men jobbigt när jag knappt kommit igång med min uppsats.

Efter mötet lyckades jag få i mig ett mellanmål men ingen middag. Har inte ätit frukost än heller. Vet inte hur jag ska göra. Allt känns bara så tungt. Vill gråta men det kommer inga tårar. De lär väl rulla fram under mötet då jag absolut inte vill gråta.

Trött.

Precis ätit en macka till frukost och ska åka till ätstörningsenheten om en timme, där jag dels ska äta lunch och dels ha möte. Är nervös som vanligt men extra idag då jag ska lägga upp maten på min tallrik själv för första gången. Vill nästan strunta i det men det kan jag ju inte. Ångesten är redan närvarande och jag vill mest bara gå och lägga mig igen. Jag har även för mig att jag ska vägas idag, efter lunchen. Känns sjukt jobbigt och onödigt. Jag är trött.

Inte konstigt att jag knappt pluggat något när jag inte har varken motivation eller ork. Jag vill bara spela spel, skratta och sova. Inget annat.

Hamsterdam!

Jag har köpt en hamster nu. Köpte honom i fredags. Han är så söt! En dvärghamster, campbell. Vit och grå och så liten. Älskar honom! Det är mitt bästa köp på länge! Lite komiskt dock att när jag berättade det för mamma så sa hon att hon hade funderat på att köpa en hamster till mig i julklapp haha. Bra tålamod jag har.. Nej men är sjukt nöjd. Han heter Hamsterdam!

Maten går så där. Äter väl ganska regelbundet men alltså.. Jag mår lika dåligt för det, om inte sämre. Gått i behandling länge nu och är orolig över att det knappt hjälper. Jag är rädd. Vad händer när mina 30 träffar är klara? Jag vet att jag inte kommer vara klar. Vill bara lägga mig ner och gråta när jag tänker på det. Hur håller man motivationen uppe?

Jag vill tröstköpa en hamster.

Ni är så jävla fina och snälla, vet ni det? Blir så glad över era värmande ord, förlåt för att jag är sämst på att svara. Jag tar till mig allt! Ni är fanimig bäst!

Igår var en jättejobbig dag. Mycket ångest och oro. Stress. Grät till och från utan att veta varför. Jag hade jättesvårt för att ordna middag. Blev två mackor och Oboy vid elvatiden. Inte optimalt men det är i alla fall något försöker jag intala mig.

Just nu sitter jag i soffan. Ledig från skolan och småsjuk. Jag har ätit frukost, vilket kan vara svårt. Jag borde plugga, städa, köpa julklappar och mat idag. Jag hoppas att jag orkar. Vi får se.

Mest av att vill jag bara tröstköpa en hamster. De är så söta och vill bara gosa med en. Velat ha en jättelänge men för att vara ärlig är jag inte jättebra med djur. Hade två gerbiler när jag var femton men tröttnade rätt snabbt. Jag vet att det är fem år sedan och att jag kan ha ändrats men är ändå rädd. Sedan blir det ju även lite problem om man ska bort, typ resa eller så, för då måste man ju ha en hamstervakt.

Down.

Jag känner mig så jävla ledsen just nu. Allt eller inget-tänk. Jag vill inte leva. Det känns som att det aldrig kommer bli bra igen, jag kommer aldrig må bra igen. Jag vill bara somna in nu. Det gör ont i hela mig. Det är en så himla obehaglig känsla i min kropp just nu. Obehag i magen, stel överallt, ont i huvudet, illamående, stressad, ledsen. Fan. Nej, nu vill jag inte mer.

Orkelös.

Hatar att allt känns så tungt. Jag känner mig så himla trött på allt. Vill sova bort alla problem, varför kan jag inte göra det? Maten går så där.. Det är kämpigt. På onsdag ska jag testa en provlunch på dagbehandlingen. Läskigt som fan. Vi har gjort om min behandlingsplan lite. Jag vägrar ju dagvård pga vill inte sluta skolan så vi har kommit på ett mellanting. Istället för 20 träffar utspritt på 20 veckor så blir det 30 träffar. Vet inte antal veckor då. Istället för en träff per vecka blir det två. Istället för vägning en gång i veckan blir det varannan, för triggande för mig. Det förstör bara halva veckan. Ska dessutom, om provlunchen känns bra, äta lunch på kliniken två gånger i veckan. Det är fan mycket nu. Trött som fan. Samtidigt så jobbar jag varje söndag och pluggar. Känns som att jag aldrig är ledig. Hemtenta som ska in i veckan dessutom. Suck...

Dålig dag igår.

Riktigt dålig dag igår. Grät inne på Ica när jag skulle köpa något till lunch. Blev ingen lunch. Min mat gick rätt dåligt igår. Ångesten var total. Kände mig så tjock och så himla mätt. Så ledsen. Och ensam. Grät på väg från skolan, bara för att jag kände mig ensam. Fuck alltså. Men men.. nya tag idag. Har ätit frukost och ska snart fixa något till lunch. Vet inte vad. Det som är bland det jobbigaste med lunch. Vet aldrig vad jag ska ha typ. Ugh..

Kaos.

Dagarna rullar på. Rätt bra antar jag. Fast det skaver något så ofantligt inuti. Något är fel. Allting är fan fel. Jag vet inte vad jag ska göra. Kommer jag någonsin må bättre? Det känns bara så fel och jag vet inte vad jag ska göra, vart jag ska ta vägen. Jag hatar att vara ensam. Tankarna snurrar alldeles för fort och ångesten trycker över hela mig. Det gör nästan ont. Jag vill göra dumma saker, samtidigt som jag inte vill göra någonting alls. Fan. Hur gör man?

Frukost.

Sitter och äter frukost. Känns så konstigt. I tisdags hade jag ett rätt så dåligt möte med min behandlare, kände mig väldigt omotiverad. Men igår hade vi verkligen ett bra möte, riktigt bra! Känns skönt! Jag hoppas att det fortsätter i samma stil. Jag behöver det här.

Försöker andas.

Hur kan det vara så svårt? Jag känner ingen motivation längre. Jag är trött på allt. Jag skulle gärna bara lägga min ner och dö. Det är mörkt nu. Det gör ont i mig. Hela tiden. Allting känns.. meningslöst. Det känns inte som att jag spelar någon roll, mitt liv känns meningslöst. Onödigt.

Varför känner jag såhär? Hur kan det vara så svårt att äta normalt? Varför? Allt känns så jävla dumt.

Misär.

Det har varit tungt.

I lördags bråkade jag och Erik. Först var det väldigt mycket passive aggressive-beteende. Jag fick i mig alldeles för lite mat och alldeles för mycket alkohol. Bråk. Jag har ont i hela kroppen. En bula i huvudet, skrapsår på knät, blåmärken. Nej, han slog mig absolut inte. Jag ramlade mest omkring. Bulan fick jag när jag slog i huvudet när jag försökte ta mig ur hans grepp. Han höll i mig för att jag inte skulle springa iväg. Jag ville springa iväg så himla mycket. Åkte upp till sextonde våningen, i en t-shirt och ett par trosor. Grät, ramlade och skrek. Allt var så hemskt. Jag var hemsk. Jag är hemsk. Ville inte leva. Vill knappt leva nu heller. Det löste sig någorlunda men inte helt. Har så ont. I kropp och själ.

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Vill bara ge bort det till någon som förtjänar det mer.

Trött.

Ni är så fina, jag hoppas ni vet det. Uppskattar era kommentarer så mycket.

Det blev ändå bättre efter mitt samtal hos behandlaren i onsdags. Vi pratade om att eventuellt utöka behandlingen lite. Är ju lite intresserad av dagvård men vill inte ta studieuppehåll. Tanken är att jag ska börja med två samtal i veckan igen, istället för ett. Sen skulle min behandlare prata med sina chefer om det är möjligt att jag t.ex. kan gå i en terapigrupp i veckan och äta lunch en gång i veckan där. Jag hoppas verkligen det! Fast är så klart rädd med. Livet känns jobbigt. Är så stressigt i skolan och känner massa saker jag inte vill känna. Igår var dock första dagen sedan i fredags som jag inte grät, så det var ju skönt. Hoppas det håller i sig.

Ensamheten äter upp mig.

Mår fortfarande sjukt dåligt. Låg och grät över att Erik skulle gå till jobbet idag, ångesten gjorde att jag inte ville vara ensam. Så sjukt jobbigt. Känner mig så elak mot honom.. Han blir ju så ledsen. Vill inte få honom att må dåligt. Skäms så förbannat hela tiden.

Maten går så himla dåligt... Gick ju ganska bra med regelbundenheten förut, nu går det skit. Orkar inte, hatar allt. Vill mest bara dö. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen. Har en föreläsning idag, vill inte ens gå men måste. Efter det har jag ÄNTLIGEN möte på ätstörningsenheten. Jag ska nog ta upp att jag behöver mer stöd, att dagvård inte kommer att funka men att jag kanske behöver två möten i veckan istället för ett. Jag har ingen motivation just nu. Hoppas på att kunna träffa en kompis efter mötet, träffat henne de två senaste dagarna och det har hjälpt så himla mycket.

Har vägning idag också, på mötet alltså. Klockan 16:15... Vet inte hur jag ska motivera mig att vilja äta något till dess. Jävla ätstörda tankar och känslor. Hatar det här...

Fuck.

Vill dö, det gör så ont. Jag förstår inte. Vet inte hur jag ska göra. Vart ska jag ta vägen? Vad händer? Jag bara gråter överallt. Hemma, på jobbet, i skolan, på bussen, på tåget. Och jag är en sådan som har svårt för att gråta. Fan alltså... Det gör så ont.

Fan.

Det går dåligt nu. Ångesten är total.

Klarar jag det här?

Jag tappar mer och mer motivation. Vill jag ens bli frisk? Är jag ens tillräckligt sjuk? Jag hade en svältdag igår. Trots att det egentligen gått okej annars. Har ätit ganska regelbundet, inte alltid men ofta. Jag har stoppat hets, jag har gått ifrån gymmet när jag egentligen velat stanna, jag har ätit trots att jag velat strunta i det. Jag har inte kräkts, inte för att det har varit något direkt problem för mig men ändå. Gjorde det två gånger i somras och var rädd att det skulle eskalera. Glad att det inte gjort det.

Idag vet jag inte vad jag vill. Känner mig rätt nedstämd. Ska på en arbetsintervju idag. Börjat söka jobb utifall att jag inte får förlängt hos mitt nuvarande. Säkra före det osäkra.

Jag har inte ätit än, iofs är klockan bara tio. Jag behöver inte äta förrän klockan 12, måste äta var fjärde timme men helst oftare. Det är fan svårt. Svårt att äta 5-6 gånger per dag, varje dag, när en är van vid kanske två. Visst, även de dagar jag aktivt försökte svälta kunde jag äta flera små mål om dagen men det här är annorlunda. Det här är att äta när det inte finns någon aptit, när det inte finns något sug eller någon hunger. För att en måste. Det blir lätt äckligt då. Växer i munnen, tjocknar till i halsen, tåras i ögonen. Saker jag egentligen tycker om blir äckliga. Det är jobbigt. Det är inte alltid så men ibland. Ibland går det bra, ibland är det gott men då är ångesten där. Och skammen. Jävla skam. Hur kan en människa skämmas över att äta? Något en måste göra för att överleva. Så jävla orimligt. Jag hatar hur logisk jag är i mitt huvud för det går aldrig ihop med känslorna. Varför kan inte känslor bara vara logiska?

Det känns tungt nu.

Hej! Hur mår ni? Sätter en TW på inlägget, iaf slutet.

Jag mår så där. Det är svårt att hålla motivationen uppe gällande behandlingen. Det är lite olika från dag till dag. Det var ju ett tag sedan jag hade samtal och dröjer en hel vecka till. Min behandlare är tyvärr bortrest. Jag tycker det känns väldigt jobbigt eftersom att jag ser henne som en stor del av behandlingen, så klart. Vi pratade sist bland annat om dagvård. Vi ska se om det går att kombinera med studier för jag tycker nog att det här känns lite för svårt för att klara av på egen hand.. Samtidigt känns dagvård jätteläskigt m.m.

Jag har börjat träna. Det är väldigt läskigt för jag vet inte om det är ätstörningen eller jag som vill. Tror det är lite både och. Har börjat mest med styrka, då konditionsträning är väldigt kopplat till kalorier, ångest, kompensation och ja, ätstörning helt enkelt.

Mamma triggar mig rätt mycket. Hon sover en del hos mig och Erik nu när hon renoverar så mycket i sin nya lägenhet. Det är jobbigt. Jag får jämt skriva självregistreringen lite snabbt i telefonen.. Hon triggar mig rätt mycket. Idag kom vi tyvärr in på samtalet träning medan vi fikade. Liksom.. som att situationen inte redan var jobbig. Jag vet inte om jag ska berätta om behandlingen/ätstörningen för henne eller inte.

Just nu känner jag mig rätt triggad. Har egentligen ätit för lite samt tränat styrka idag. Kanske 900 kalorier in max. Ändå vill jag gå tillbaka till gymmet och bränna kalorier genom konditionsträning. Jag vet att det är ätstörningen som vill det och att det är för att kompensera så just nu försöker jag verkligen att göra något annat. Satt nyligen och kollade på thinspo, så jääävla dumt och triggande. Motivationen sviktar verkligen just nu och jag vill bara gå ner 20 kilo NU! Jag mår så jävla dåligt i den här kroppen, trots att jag inte vill det. Känns som att det är två delar i mig som drar åt var sitt håll. Det friska och det sjuka. Vill mest bara gråta..

Utmattad.

Idag har varit en svår dag. Mycket ångest och tjockkänslor. Jag har ingen aning om hur jag ska klara av det här. Vill jag ens bli frisk? Behöver jag ens bli frisk? Idag känns det inte så.

Ensam.

Jag har haft en tenta idag och jag hoppas att det gick bra.

Just nu sitter jag i soffan, har nyss ätit lunch. Det är nog det svåraste med behandlingen att äta lunch. Helst något riktigt, inte mellanmål utan mat-mat. Jag har dock inte klarat det så bra.. Men både igår och idag har jag ätit en riktig lunch, även om portionerna kanske inte var fullstora. Nåväl, bättre än inget. Jag är trött nu. Samtidigt som jag är så himla uttråkad. Jag vill göra något men vet inte vad.

Mamma "bor" hos mig och Erik för stunden. Det är kaos i hennes lägenhet. För mycket renovering. Jag orkar egentligen inte men har väl inget val. Hon är jobbig och triggande men jag försöker att äta middag ändå. Det går okej. Tror det kommer gå bättre när hon åker tillbaka till sig. När det nu kan tänkas vara...

Jag är ensam. Klockan är snart tre. Erik kommer hem antagligen runt åtta och mamma lär komma hit rätt sent också, båda jobbar just nu. Inte för att jag saknar mamma eller så, förklarar bara att jag är ensam. Jag vet inte egentligen vad jag vill göra ens. Kanske umgås med någon? Någon ny människa? Som är rolig och trevlig, som är enkel att prata med. Aja.. jag lär väl sitta här. Kanske går och träna. Hur som helst, ensam.

Trött.

Jag är dålig på att skriva nu men det är så himla mycket. Jag orkar inte. Jag vill ge upp. Jag är bara så jävla trött. Livet känns ofta meningslöst. Äter fast jag inte vill. Känner mig konstant tjock, ful och äcklig. Ugh...

Capio och Stepwise.

Igår var jag på Capio igen. Mitt tredje möte. VI gjorde Stepwise-övningen. Kändes jobbigt men bra. Skönt att gå igenom resultatet efteråt och se att det verkligen inte var bra, att jag inte mådde bra. Hon pratade även om ospecifierad ätstörning och atypisk anorexi och atypisk bulimi. Kändes skönt att liksom få lite bekräftelse eller vad jag ska säga. Har ju hela tiden tvekat att söka hjälp då jag inte känt mig sjuk nog, och annat med så klart men det har varit en stor faktor.

Jag var där i två timmar. Förutom Stepwise pratade vi lite om boken jag läser och om självregistrering som jag ska börja med idag. En ska skriva dag, datum och tid. När en äter eller dricker något. Var man var när man gjorde det, med vem. Om en kände att en åt för mycket så skulle en göra en stjärna i en viss kolumn. Om man använde en kompensationsteknik skulle en skriva det och varför. En ska också skriva ner sina hetsätningar. Sedan finns en rätt stor kolumn för att fylla i vad man känner och tänker, detta ska helst göras samtidigt som en faktiskt äter. Detta för att kanske kunna hindra ett dåligt beteende, t.ex. kräkning. Det känns bra men läskigt. Vi får se hur det går.

Möte två.

Helgen i Barcelona var rätt blandad. Den var ganska triggande då vi var med ett annat par. Dels jobbigt att äta med dem och ibland jobbiga kommentarer. Jag tycker heller inte att vi åt på några bra ställen, vilket gjorde det ännu svårare att få ner maten. Men det funkade. Och jag hade kul också! Särskilt med Erik. Vi var bland annat på ett akvarium, vilket var så mysigt! Efter det tog vi någon drink och fika.

Kom hem natten mellan söndag och måndag. Sov fyra timmar innan jag skulle upp. Behandlingsmöte på Capio. Det gick bra och var intressant. Vi formulerade en s.k personlig beskrivning, där vi genom olika rutor försökte beskriva min ätstörning. Rutornas överskrifter var "Övervärdering av figur, vikt och utseende samt kontroll över detta", "Strikt bantning: icke-kompensatoriskt viktkontrollerande beteende", "Hetsätning", "Konsekvenser av ätstört beteende", "Kompensatoriskt beteende", "Händelser som väcker känslor som är svåra att hantera/förändring i stämningsläge" och "Vad har fått stå tillbaka pga ätstörningen?". Jag tycker att det gick riktigt bra. Var jobbigt så klart men känns skönt att min behandlare även fått en klarare bild av mina problem.

Vidare fick jag en liten hemläxa, att fortsätta att läsa boken och markera när det är något jag känner igen mig i, inte känner igen mig i och om det är något jag vill diskutera. Nästa gång jag ska dit är på måndag, så det känns som att det är lite lång tid emellan men det var för att ingen av oss kunde samtidigt innan dess. Hur som helst så är det Stepwise som gäller då. Är nyfiken men nervös. Kommer ta ungefär två timmar, lär vara känsligt. Jag hoppas att det går bra.

Just nu sitter jag i soffan, sjuk. Varit sjuk sedan i måndags men det har varit värst sedan i tisdags. Igår missade jag t.o.m skolans första föreläsning pga sjukdom. Orkar inte. Jag hatar att missa saker i skolan, det är så jobbigt. Dock är Erik ledig denna vecka, hans sista semestervecka, och han har varit så fin med mig. Tagit hand om mig så väl. Han är fan det bästa jag har.

Capio.

Igår var jag på Capio. Det var läskigt. Erik följde med som stöd och väntade i väntrummet under samtalet.

Min behandlare är samma person som hade bedömningssamtalet med mig, fem månader tidigare. Jag har fått vänta fem månader. Det är stört. Nästan ett halvår av sjukdom. (De säger att de har en väntetid på tre månader men eftersom att det blev sommar efter tre månader så skulle folk ha semester, vilket resulterade i att jag och antagligen många andra fick gå och vänta ett tag till.) Behandlaren beklagade sig dock över detta, vilket kändes skönt.

Vi gick igenom information om behandlingen. En speciell KBT inriktad på ätstörningar som kommer sträcka sig över ungefär 20 veckor. Vi gick även igenom Stepwise, som jag ska få göra på mitt andra möte. (Vi räknar det första på måndag, då det igår mest var information och lägescheck.) Vidare pratade vi även om hur jag mådde nu, hur det varit under väntetiden och så. Det var rätt jobbigt. Svårt att uttrycka sig. Jag är fortfarande förvirrad över saker. Jag tog upp diagnos när det talades om Stepwise. Stepwise är inte något som används för diagnotisering. Vidare sa min behandlare att de redan i mars, vid bedömningsmötet, ansett att jag har en ätstörning och att det är därför jag får påbörja behandling hos dem. Jag vet att det är så men jag vill ändå ha det svart på vitt. Hon yttrade inte ens "ätstörning utan närmare specifikation" utan sa bara ätstörning och ätstörningsproblematik, vilket fick mig att känna mig ännu mer malplacerad. Inte tillräckligt sjuk är en känsla jag har ofta, detta ökade styrkan i den känslan. Jag vill liksom ha det övertydligt, helst på papper. Jag vet inte varför jag är så känslig för det. Antagligen för att jag inte passar in i någon av de mer kända och "riktiga" diagnoserna som anorexia och bulimi. Jag vet att UNS också är en riktig diagnos men.. jag vill åtminstone höra henne säga det rakt ut. Vet inte hur jag ska gå till väga...

Vidare pratade vi om mål och förväntningar av behandlingen och diverse känslor. Vi gick även igenom ett papper med information om behandlingen, som jag fick med hem. Fick även med ett papper om Stepwise, som är ett program där min behandlare dels kommer intervjua mig enligt färdiga frågor och dels kommer jag få svara på frågor i ett datorprogram, en slags självskattning. Detta ska ge en slags profil om mina problem som visar promlemområden, ångestgrader och så vidare. Jag är rätt nyfiken faktiskt.

Jag fick även som en minihemuppgift att låna en bok som heter "Att övervinna hetsätning" och att införskaffa en mapp/pärm att samla viktiga papper i. Efter det och lite mer prat så bokade vi in sju nya tider, vilket känns skönt. Jag ska dit på måndag igen. Direkt efter Barcelonaresan typ. Jag har läst lite i boken. I början tyckte jag att den var bra, särskilt då den tog upp objektiv och subjektiv hetsätning. (Objektiv hetsätning är utefter en viss definition och det krävs en stor mängd av mat, medan subjektiv hetsätning inte behöver vara en särskild stor mängd utan att det räcker med känsla av kontrollförlust.) Dock när jag fortsatte läsningen idag blev jag väldigt triggad. Boken är från 2003 så tycker att vissa saker är lite felaktiga och boken nämner inte ens UNS, vilket gör det svårt för mig att relatera till den. Jag har köpt en bok i Dubai som heter "8 keys to recovery from an eating disorder" som jag än så länge tycker är bättre. Funderar på att ta med den på nästa möte och se om jag får läsa den istället.

Något som inte nämndes en enda gång var matschema, vilket gör mig rädd. Det är något jag känner att jag behöver så jag hoppas verkligen att det tas upp på måndag. Vet inte hur jag ska våga ta upp det om min behandlare inte gör det. Jag tycker det är jättejobbigt att ta upp saker som känns jobbiga, känsliga och dylikt för mig. Dels för att jag lätt börjar gråta då, vilket jag faktiskt gjorde under mötet och det var då vi hade den lilla diskussionen angående diagnoser. Efter mötet var jag riktigt trött, inte så konstigt kanske. Full fart var det ändå. Skulle köpa lite saker, bland annat en pärm, åkte och lånade den där boken, sen hem och hämta och lämna lite saker. Åka till mamma och lämna en bankdosa då hon är i flyttkaos och inte vet vart sin är. Sedan åkte jag och Erik till stan för att äta middag med det paret vi ska till Barcelona med. Det var väldigt triggande. Maten var inte ens god så kändes som ett slöseri av både pengar, tid, kalorier och energi. Jag åt ungefär hälften. Blä!

Nu sitter jag i soffan. Har bara gjort det idag och duschat. Varit med Erik. Ätit asmycket glass och aslite mat. Ångest. Känner mig fortfarande triggad av boken. Hoppas resan får mig att må bra. Är rädd att den ska trigga som fan dock. Hur mår ni?

Dubai och Capio.

Igår jobbade jag, rätt skönt ändå. Få tiden att gå. Vill att det ska bli onsdag trots rädsla, ångest och nervositet. På onsdag ska jag till Capio. Jag har ingen aning om vad som ska hända, förutom att jag troligen blir vägd... Har någon här gått i behandling på Capio, utan att vara inlagd alltså? Berätta gärna vad som händer ifall du vill då.

Dubai för förresten grymt kul! Men åt mycket och brände mycket pengar så har ganska mycket ångest över det. Är väldigt rätt för att bli tvångsvägd igen och att siffran ska vara lägre. Visserligen vet jag inte vad jag vägde när jag vägdes eller ens vad jag väger nu. Vill veta men samtidigt inte. Denna ständiga ångest.

Det var väldigt varmt ute, vilket var jobbigt. Vi badade två gånger. En gång i havet och en gång på ett stort vattenland. Havet var typ inte ens svalkande så vi var där i typ en timme. Vattenlandet var sjukt roligr, så där var vi en hel dag. Hade en del ångest över att gå runt så länge i bikini men det funkade. Är glad att jag köpte den nya jag hade med mig. Mycket finare än den förra, så det kändes ju bra.

Hej!

Hemkommen från Dubai idag. Det har varit riktigt kul men också jobbigt. Jag berättar mer senare. På onsdag ska jag till Capio.

Ångesten.

Jag har ju försökt äta mer senaste tiden. Ångesten är jobbig, särskilt när jag är ensam. Som nu. Mina ben är så jävla tjocka. Jag fattar inte hur de kan vara det ens? Speciellt mina vader. De är groteska och ser så jävla stora ut i förhållanden till resten av kroppen. Låren med. Men särskilt vaderna. Vill fettsuga dem. Nu. Drunknar i ångest. Vill spy upp all choklad jag ätit men vet att det är försent, och fel. Det som är så himla konstigt är att jag egentligen inte har stora storlekar i byxor, 34-36, och ändå är mina ben bland de största jag vet. Alltså nästan ingen har större vader än mig, förutom folk som är väldigt, väldigt överviktiga. Det förstör mina dagar. Jag mår så himla dåligt av det. Fattar inte hur jag ska klara mig utomlands eller en till sommar. Jag hade en klänning idag, en ganska kort så hela mina vader, knän (också tjocka, hur kan man ens ha tjocka knän?) och en jätteliten bit av låren syntes. Så himla fult. Ångrade mig så mycket att jag gick ut så. Hur fan ska jag klara det här? Jag vill inte leva det här livet.

Matlådor och ledighet.

Matlådor. Jag hatar matlådor. Det är så himla svårt att varje dag komma på något att äta på jobbet. Något "riktigt", lagad mat. Jag går sönder på insidan. Jag kämpar mot lite friskare val just nu. Äter mer än jag vill. Går så där. Ibland känner jag mig duktig men ibland paralyserar ångesten mig. Som nu. Sitter bara i soffan med kalorier i magen som jäser och gör mig tjock, tjockare, tjockast. Jag vill gråta men kan inte. Jag vill spy men får inte. Och mitt i allt det här ska jag fixa ännu mer att äta. Jag är inte sugen på någonting. Det är väldigt svårt för mig att ordna mat om jag inte är sugen. Varför måste jag välja vad jag ska äta för middag så här många timmar innan? Det känns inte normalt... Jag vet att det är det men ugh, det känns så jävla svårt. Stirrar in i kylen, i kylskåpet, i skafferiet, i kylen igen och så går det runt, runt.

Något positivt är att det är fredag idag. Så efter jobbet idag så är det helg. Fan vad skönt! Sen är det bara en veckas jobb kvar, sen är heltiden slut. Jag är trött, jag har ont, jag blir triggad och får ångest. För mycket ensamma tankar. För mycket tänk på kalorier, in och ut, mat, hets, svält och massa skit. Fan kan man inte bara snabbspola och vara frisk redan nu? Jag orkar inte med en sådan här svår kamp. Hur lyckas en med detta? Jag känner mig värdelös, som om jag inte kan någonting. Luften har gått ur, precis som orken och glädjen och fucking allt. Helt tom. Bara en stor fetklump i magen. Fan, varför åt jag? Fan, varför kan jag inte bara vara normal?

En annan positiv grej är att det är Eriks sista dag på jobbet idag, sedan går han på semester. Ska bli så himla bra! Äntligen få ordentligt med tid för varandra. Särskilt efter nästa vecka. Dessutom åker vi utomlands nästa helg. Vi har fortfarande inte bestämt var så det är lite stressigt. Tips är välkomna, inte Turkiet. Där har vi varit. Likaså med Barcelona, för vi har dels varit där och ska dels dit på en weekend på ett annat par sista helgen i augusti.

Tom.

Jag vet inte riktigt hur jag mår. Känner mig så himla tjock. Vill svälta. Är trött. Vill mest bara sova bort hela veckan. Orkar inte jobba men måste. En och en halv vecka kvar typ.

Det perfekta skulle vara att mysa ner sig i soffan med täcke och älskling, kolla på film och äta choklad. Utan att bli tjockare.

Känner mig lite hetssugen. Så jävla jobbigt. Vill att hela dagen ska ha gått så jag kan ha kommit hem igen. Jobbet är fan tungt. Det är inte ett särskilt svårt jobb men det är tungt och slitsamt. Min kropp gör ont. Tänker att jag åtminstone bränner många kalorier. Minst 700, troligen mer. Kan jag inte bara få vakna upp smal och frisk från ätstörningen? Jag har så många plagg i garderoben jag inte vågar ha p.g.a tjockkänslor. Så jävla dumt.

Energilös.

Jag vill bli frisk men jag behöver hjälp. Jag orkar inte vänta mer. Även fast jag vet att det inte är lång tid alls nu. Snart så kommer jag sitta mittemot en psykolog med ångest. Och jag lär gråta igen när jag tvingas vägas. Jag hoppas att det är värt det, jag hoppas att det kommer hjälpa mig, på riktigt. Jag är så trött nu. Så jävla matt.

En ätstörd vecka senare..

Efter en dålig mathelg "hetsade" jag 280 gram rulltårta. Fick sådan ångest att jag bestämde mig för att spy. Fick upp lite innan jag avbröt av ångest och blandade känslor. Nu har jag ont i halsen och ska försöka hitta något att köpa till middag att ha på jobbet. Vill inte alls egentligen men vet att jag borde. Har berättat för Erik om den där gången jag spydde och att jag fastade i 24 timmar på jobbet. Avbröt fastan tack vare honom, hade planerat att fasta i minst 40 timmar. Glad och ledsen över att det inte blev så. Har ont i halsen och huvudet nu. Känner mig så jävla dum.

Jag kommer bara närmare.

Jag ska skriva, snart. Jag lovar. Livet känns rätt tungt men också rätt hoppfyllt. Jag vill bli frisk, i alla fall idag. Var nära på att spy på jobbet igår. Enda anledningen till att jag inte kunde var för att det var någon i omklädningsrummet som troligen skulle hört mig. Sjukt, jag vet.

Fan.

Jag vill dö.

På gränsen.

Dag fyra

In: 1462.
Ut: 700.
Totalt: 762 kalorier.

Hade ordentliga cravings igår. På choklad. Så jag åt choklad. Det förstörde dagen. Men men.. nya tag idag. Jag höll mig i alla fall inom min gräns. På jobbet igår, speciellt på kvällen när cravingsen var som värst, så gick jag runt och fantiserade om att hetsa. Har inte hetsat ordentligt på riktigt länge. Vill ha hallonpaj, Ben och Jerry och biskvier. Tänkte dumma tankar om att glass och biskvier inte kan vara allt för svårt att spy upp. Hallonpajen är nog svårare med all deg. Dum tanke, jag vet. Det är i alla fall sanningen.

Snart ska jag åka till jobbet. Har redan ätit 120 kalorier i form av två kanelknäcken. Kommer att äta en proteinbar på jobbet för 230. Har dessutom med mig ett äpple (72) och riskakor (110). Middagen är också iordninggjord. Kokt broccoli och blomkål, samt lite bladspenat. STOR portion, 178 kalorier. Målet är att äta max 1000 kalorier. Ska äta något på väg till jobbet. Riskakorna och något mer. Tror jag köper något litet. Max 300 kalorier. Max.

Nomnomnom.

Dag två
In: 993.
Ut: 700.
Totalt: 293 kalorier.

Dag tre
In: 1168.
Ut: 700.
Totalt: 468 kalorier.

Mer än jag ville, även om min gräns tillåter mer. Hade ett hetssug så är glad att jag kunde kontrollera mig.

Sitter i soffan nu. Ska snart börja ordna lite grejer. Ska nog duscha, laga mat och så. Sen funderar jag på att åka och köpa en våg innan jobbet. Så sugen men väldigt triggande. Vet inte vad jag ska göra.

Kalorier.

Gårdagens kalorier in: 936.
Gårdagens ut: 700. (Fysiskt arbete.)
Gårdagens net: 236 kalorier.

Jag åt riskakor, äpple, vindruvor, proteinbar, aprikoskräm light, mathavre, paprika & ostbiff och stuvad spenat. Jag drack en Nocco och fanta zero, samt vatten. Dock inte så mycket vatten som jag egentligen vill.

Jag tycker att det är jättesvårt att veta hur mycket jag egentligen bränner. Jag skriver in 300 minuter istället för 390 och jag räknar inte med att de lyft jag gör troligen bränner lite kalorier. Det är lika bra. Vill inte råka räkna att jag bränner mer än vad jag kanske gör.

Idag börjar jag jobba senare än igår. Börjar 12:45. Kul. Hatar att börja sent, man kommer hem så himla sent och hela dagen är verkligen bort. Tur att jag vaknade i tid i alla fall. Jag måste göra en matlåda till idag. Och eventuellt ordna mellanmål. Jag får som sagt äta 1500 kalorier men det känns överflödigt nu. Jag kommer i alla fall låta mig äta det om jag känner att jag behöver det.

Konstigt nog känner jag mig extremt tjock. Igår också. Magen är svullen. Fattar nada. Vill bara att den ska kännas någorlunda platt igen. Nej nu måste jag försöka hitta inspiration till vad jag ska äta idag.

Någon som vill komma med matlådetips?

TW.

TW.

Idag gjorde jag något riktigt, jävla dumt. Jag var ledig, som jag varit hela veckan, vilket lett till att jag börjar bli rastlös då jag bara sitter hemma. (Erik jobbar och mina kompisar verkar inte vilja träffa mig. Kul..) Jag hade, återigen, ätit för mycket. Magen kändes stor och ångesten var väldigt stark. Mådde bara dåligt. I halvt om panik tog jag mig till badrummet och slängde mig i princip framför toaletten. Tryckte ner fingrarna i halsen, som jag gjort många gånger. Avbröt, som jag gjort många gånger. Var nära på att gråta. Kände hur stor magen var och såg hur feta låren var. Försökte igen. Och fick tyvärr upp något. Inte mycket, knappt något alls. Fan vad rädd jag blev! Avbröt direkt. Ville gråta och skratta på en och samma gång. Gick mest bara runt i lägenheten och visste inte vad jag skulle ta mig till.

Det är nog bra för mig att det tar tid att spy. Att jag måste försöka så himla mycket. Hade det varit enkelt, hade jag nog fastnat fort. En internetkompis skrev samma sak. Kan bara hålla med. Fick liksom ont i halsen och lite mer yrsel än vanligt av det där lilla. Vill inte veta hur det skulle kunna bli. Fast samtidigt så vill jag ju just det... Skitsamma.

Imorgon ska jag jobba. Nu börjar heltiden. Eller ah på måndag men eftersom att jag jobbar imorgon, söndag, så räknar jag det som att starten är nu. Är lika med att nu börjar även min diet. Jag ska ha en gräns på 1500 kalorier iom mitt jobb. Lär bränna 700-800 minst på jobbet. I alla fall enligt Shape Ups beräkningar och då räknar jag på att jag går långsamt hela tiden och har inte räknat med att jag lyfter så mycket tungt. Känns bättre att underräkna än tvärtom. Så om jag äter 1500 och bränner 700 på jobbet så ligger jag ju på 800 och det är ju grymt!

Jag har redan gjort en matlåda till imorgon. Mathavre och paprika & ostbiff med lite stuvad spenat. Har vägt allt dessutom. Tror det blir ca 390 kalorier. Ska lägga in det i Shape Up imorgon. Jag har bara gratisversionen just nu så kan inte lägga in morgondagens mat. Lär inte bli allt för mycket i alla fall. Jag kommer nog äta något litet innan och efter jobbet. Eventuellt ha med mig en frukt till jobbet under småpauserna eller något. Vi får se. Min sista dag på heltiden är 14/8. Så det är 29 dagar från och med imorgon. Jag borde gå ner något till det. Jag borde känna en skillnad på 29 dagar, så länge de går bra. Jag har ingen personvåg hemma och vet inte om det är klokt att införskaffa en. Jag tror att jag borde känna eller se skillnad på en månad i alla fall. Eller vad tror ni?

Senaste tiden.

Jag har haft fullt upp. Biljard, druckit, solat, träffat en granne, shoppat inne i stan, jobbat och varit i Norrtälje hos min pappa. Nu sitter jag i soffan och ska snart tvätta. Känner mig mest trött. Det regnar ute. Jag vill handla. Vill hetsa. Eller åtminstone något åt det hållet. Min plan är att börja på en diet på söndag eller måndag. På måndag börjar heltiden, som håller på i fyra veckor. Då kommer jag gå väldigt mycket fem dagar i veckan och jag kommer inte ha överdrivet mycket tid att äta. Så förhoppningsvis kan jag lyckas. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur det ska se ut. Var gränsen ska ligga. 1000? 1500? Jag vet inte. Jag kommer ju röra på mig mycket så lär ju bränna 700 kalorier på en arbetsdag. Då känns det inte så farligt om en äter 1500. Samtidigt skulle jag vilja fasta, trots att det skulle vara riktigt, riktigt dumt. Vi får se hur det blir. Kanske inte blir någon plan alls.

Hur som helst så har jag den här känslan av att passa på i mig. Att äta väldigt mycket saker med socker i. För jag vill bli bättre på att äta nyttiga saker när min diet börjar, om den börjar. Idag har jag redan ätit 900-1000 kalorier. Vill ha biskvier. Hatar att jag tycker om dem. De har blivit min nya crush, min nya fucking craving 24/7. Vill tyvärr, tyvärr, tyvärr hetsa och spy. Typ planera. Det var ett tag sedan jag hade en riktig hets och likaså med en planerad. Det har mest blivit överätning. Inte alls samma tvång, mängd eller att en pressar i sig men jag kan liksom komma upp i ett kaloriintag som är högt. Jag spyr ju inte men som ni säkert märkt är det något som lockar mig, samtidigt som jag vet hur dumt det är. Jag skulle säkert fastna i det, jag har hört hur beroendeframkallande det är och jag kan faktiskt tänka mig det. Fan, jag tänker på att spy väldigt ofta utan att göra det. Tänk om jag faktiskt skulle börja. Skulle tänka ännu mer på det. Nej. Jag vill inte. Så jävla kluven. Orkar inte. Kan inte allt bara vara bra? Kan inte jag bara må bra?

Tråååååååk.

Som för att förstöra dagen jag tänkte fasta direkt åt jag en bulle till frukost. Smart va? Den delen av mig som vill bli frisk säger att det är bättre än inget men det känns jävligt tveksamt.

Jag satt uppe sent igår vilket resulterade i att jag gick upp halv tolv idag. Vad hände med mina bra sovrutiner? Några dagars ledigt och bang, förstört! Idag är tanken att jag ska gå över till mamma med verktygslådan som vi fick låna av henne i samband med flytten. Vi har lite andra sådana saker här och jag hoppas att hon inte behöver allt idag. Orkar inte gå fram och tillbaka flera gånger men vi får se. Förutom det så funderar jag på att sola idag. För att sedan duscha och hänga hemma ett tag. Erik ska spela pingis med några från sitt jobb ikväll, jag får komma om jag vill men jag vet inte vad jag vill. En del vill gå dit och vara normal, trots att jag är rätt blyg. En del vill svälta hemma, en annan hetsa. Och den sista vill bara leva i ett jävla vakuum. Ugh, är så trött på mig själv.

Jag borde gå snart men känns inte som att jag orkar någonting. Så jävla lat. Vad ska ni göra idag?

Storlekar.

Maten går sådär. Inte riktigt sjukt och inte riktigt friskt. Åt dumplings till middag igår. Fick ris serverat till. Jag har jättesvårt för ris. Det är nog min värsta fear food, vilket är jättekonstigt för jag kan äta pasta. Fucked up. Hur som helst. Jag och Erik gick runt i lite butiker, åt och sedan gick vi på bio. Vi såg "Spy", jag tyckte om den väldigt mycket. Väldigt rolig, särskilt om man tar bort lite sexistiska saker. Köpte ett par byxor på Cubus. Beigea chinos. Velat ha sådana i flera år. När jag var yngre tyckte jag att jag var för tjock, senaste tiden har jag mest inte tänkt på det då jag inte hittat några. Men hittade ett par på Cubus. Fick plats i storlek 34 och fattar fortfarande ingenting. Vet att det har med modellen att göra men ändå. Känns triggande. Vill att alla byxor ska vara i storlek 34. (Jag har oftast 36 på underkroppen, överkroppen kan jag oftast ha 34 och XS på, trots allt mitt fett. Vissa saker i 36 och S.) Så himla triggande det här med storlekar.

Just nu sitter jag i soffan och väntar på att tiden ska gå. Klockan halv två ska jag träffa en kompis i stan och jag hoppas att det blir kul. Vill inte sitta ensam hemma och bara vänta på Erik mer. Det är deprimerande. Och triggande.

Hur mår ni? Kram!

Ensam. TW.

Sitter ensam hemma och äter bara skit. Fattar inte varför jag inte kan vara ensam utan att inte kunna kontrollera mig. Jag är som besatt. Måste äta något hela tiden. Detta har så klart lett till många tankar om att besöka badrummet av helt fel anledning. Så himla dumt och triggande. Det värsta är att jag vet att jag lätt skulle kunna komma undan med det. Erik är inte hemma och dessutom skulle han inte märka något när han kommit hem. (Jag har ju aldrig klarat av att spy, förutom typ en halv gång i skolan för minst två år sedan, vilket jag är glad för.) När jag bodde hemma var jag jämt rädd att mamma, som är detaljstyrd, har städmani osv, skulle märka något i efterhand. Vet inte riktigt hur men på något magiskt sätt. Detta gör det väldigt enkel att vara ätstörd nu, när jag flyttat. Jag vill inte börja kräkas för jag är typ 80 % säker på att jag skulle fastna i det. Har jag berättat för er att jag berättat om min ev. ätstörning för min moster?

Så nu försöker jag att distrahera mig själv. Nyss käkat en bulle, så himla dumt. Kommer aldrig bli smal känns det som. Jag som funderade på att jogga idag. Good luck liksom. Fick dessutom min mens idag så skyller lite på det.

Erik slutar snart. Antagligen om max en timme. Vet inte vad jag vill att vi ska göra idag. Dels vill jag typ överraska honom med någon rolig plan, typ åka och se på bio, kolla i butiker och äta middag. Men jag vill inte ha middag. Känns inte som att jag förtjänar det. Inte nu när jag ätit så mycket skit idag. Kärleksmums, chips och en bulle. Inte konstigt att jag vill spy. Samtidigt är jag så trött. Jag gick upp halv nio så det var väl relativt tidigt. Men mellan kl 12-14 låg jag bara i sängen. Är ändå trött. Vet inte om jag orkar ta mig till centrum för att köpa biobiljetter och fixa och trixa. Kanske kan göra det imorgon? Så jävla kluven. Orkar inte.

Hur mår ni?

Svag.

Som sagt, ledig idag. Jag har gjort lite allt möjligt. Ätit choklad, tittat på serie, hämtat post (kläder från Nelly, tvättat och varit med Erik. Känns ganska bra. Dock inte ätit någon mat idag, alltså riktig mat. Bara skit. Känns som en hetsdag fast jag inte hetsat. Inget friskt över dagen i alla fall. De senaste timmarna har jag haft sådan ångest i mig. Planerat dåliga saker. Som att imorgon, då jävlar, då blir det nya tag. Då ska jag jogga och väga all mat igen. Sluta. Jag vill bli frisk. Det här går inte.


Jag vet att tiden till slutet av augusti egentligen kommer gå fort men det känns långt bort. Dessutom vill jag inte riktigt att det ska bli slutet av augusti, för då är det strax dags för skola och sommaren närmar sig sitt slut. Usch. Hur kan en vara stark när en känner sig så himla svag?

Capio och ångest.

Livet snurrar på som vanligt. Jobbade hela helgen och det var fint väder, nu när jag är ledig regnar det. Både bra och dåligt. En ursäkt att stanna inne men synd då jag gärna skulle vara ute också. Jag känner mig tjock som vanligt. Åt potatis igår, det var jobbigt. Samtidigt var det inte jobbigt att äta choklad. Så jävla konstigt.

Förresten så har Capio hört av sig. Jag ska dit den 26/8 så det är ju ett tag kvar men känns ändå skönt att ha något inbokat, att de inte glömt bort mig. Vidare har jag och Erik bokat in en weekend till Barcelona den 28/8-30/8. Vi ska även åka med hans kompis och kompisens flickvän. Det ska bli roligt, vi har pratat länge om att åka tillsammans. Lär dock vara jobbigt också, rent matmässigt osv. Jag och Erik lär också åka utomlands en vecka, 15-22/8. Vart är inte bestämt än men det är enda gången under hela sommaren som jag är ledig i åtta dagar i sträck, vilket göra det möjligt att resa. Jobbar en fredag, åker på lördag, kommer hem lördag, jobbar söndag.

Igår när jag kom hem, slut efter jobbet stod Erik och lagade mat och bakade. Därav potatis. Så himla gulligt dock. Kändes skönt att få känna sig lite normal, även om ångesten var närvarande. Nu har jag precis sett ett avsnitt av Orphan black. Nyss börjat med säsong två, ganska bra enligt mig. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Borde duscha. Orkar inte just nu. Varför känns allt så ansträngande? Inte ens orkat klä på mig än. Varit uppe i en och en halv timme.

Jag vill inte andas just nu.

Nej, det gick ju åt helvete ganska fort. Kom hem en dag och då hade Erik bakat kärleksmums och varit så himla söt och fin. Åt det och hamburgare han fixat. Kunde inte låta bli. Det enda positiva är att jag jobbar en del nu. Dels drar det ju in pengar, så klart, och dels så får jag röra på mig. Två flugor i en smäll! Köper och beställer kläder trots att jag inte borde. Dels har jag tillräckligt med kläder, dels är jag ju inte nöjd med kroppen, dock skulle nog kläderna passa även om jag gick ner i vikt men ändå.

Åh jag vet inte. Varit ledig idag. Ångestfylld dag. Inte gjort något vettigt. Fixat lite disk bara. Har inte ens klätt på mig. Känner mig så deppig. Känns som att jag dels vill att Capio ska höra av sig och dels inte. Jag vill för att få hjälp att må bra. Men jag vill inte för det verkar så himla jobbigt och jag känner mig inte ett dugg "värdig". Så sjukt och ologiskt men så känns det. Jag känner mig inte ätstörd just nu, känner mig bara tjock och lat och äcklig. Samt värdelös. Som att jag inte förtjänar hjälp. Andra är sjuka, andra mår sämre.


Trött på livet. Känns som att en bara väntade och väntade på sommaren och nu när den är här så hittar jag knappt på något ändå. Jag känner mig så ensam. Jag har inte särskilt många vänner, inte särskilt många jag ens vill träffa. Det blir svårt då. Just nu vill jag bara att livet ska vara som i en härlig, romantisk komedi. Fast utan de klyschiga nedgångarna. Allt kan bara få gå uppåt. Förutom vikten. Den behöver gå neråt. Fan, hur länge ska jag tänka så här? Jag kommer aldrig vinna den här kampen, jag slåss med mig själv och då blir jag en förlorare oavsett vad som händer. Även när jag vinner. Svamlar som fan.

Hur mår du? Hur har din dag varit?

Kalorier.

Gårdagens in: 1552
Gårdagens ut: 816.
Gårdagens totalt: 736 kalorier.

Jag tycker att jag åt lagom så är mer än nöjd. Dock hände en grej jag är mindre nöjd med. Försökte spy på jobbet efter att jag ätit. Kändes så jobbigt att vara så himla mätt och att ha ätit bland folk. Stod med fingrar i halsen och kvälde som fan. Avbröt som tur var. Hade fingrarna fått göra sitt i några sekunder till så hade jag nog spytt. Glad och ledsen,  på ett sjukt och ologiskt sätt, över det. Väl hemma var jag med Erik och mös samt kollade ett avsnitt på Game of Thrones.


Nu är jag på jobbet. Jobbar som igår, 12:45-21:45. Precis ätit och har rast ett tag till. Ska snart prata med Erik så jag kan distrahera mig med något. Har tänkt på både att hetsa och spy idag tyvärr. Vet inte varför jag känner mig så triggad. Jag vill bara klara av den här dagen. Imorgon är jag ledig.

FML

Jag har ätit så mycket de senaste dagarna, blir rädd. Rädd för att trigga hets och gå upp tjugo kilo. Jag vet, logiskt, att jag inte skulle gå upp så mycket men det känns så.

Idag börjar jag räkna kalorier mer noga igen. (De är ju alltid i bakhuvudet.) Nu skrivs de dock, igen, ner i Lifesums app. Räknade av jag lär bränna på jobbetidag. Jag räknade dock lågt. Ändå så är det strax över 800 kalorier. Har dock redan ätit 500.. och har med mig äpple, Skyr och proteinbar för 400-500. Jag börjat jobba 12:45, har matpaus 17, slutar jobba 21:45. Får se om jag äter något hemma eller inte. Fan jag vill bara bli smal på riktigt. Inte normalsmal/otränad/äcklig osv som jag är nu. Jag vill att alla ben i kroppen ska synas. Varför är jag så dum i huvudet? Capio borde höra av sig snart, 1-2 veckor och istället för att peppa friskhet så triggar jag de sjuka tankarna mer. Så jävla dumt. Är helt jävla trött på mig själv. Hur ska det här sluta egentligen?

Det är jobbigt nu.

Jag klarade min sista tenta och fick C. Nu jobbar jag mest vilket är triggande. Det är ett väldigt fysiskt jobb så jag tänker ofta på förbränning och kalorier. Det är lunch/middag, beroende på när en jobbar, i en matsal typ. Väldigt triggande. Jag har haft med mig riktig mat två gånger av åtta. Det är svårt. Jag vill bara bli smal men känner mig ganska pepp på att bli frisk. Vill att Capio ska höra av sig nu. Så frustrerande.

Sitter för övrigt på jobbet nu. Har lunch. Slutar klockan 16:30 om jag inte jobbar över. Vet inte hur jag ska göra.

Hur mår ni?

Mycket som händer.

Förlåt för att jag har varit borta så länge. Jag har haft fullt upp. Mycket i skolan,  sökt jobb, flyttat. Ja, jag och Erik har äntligen flyttat. Det känns ganska bra men är fortfarande rädd för att börja spy här. Jag hoppas på det bästa bara. Jag hoppas Capio kam hjälpa. Stått i deras kö i minst 1,5 månad så är max lika lång tid kvar. Skönt och nervöst.

Jag slutar skolan den andra juni så det är verkligen inte långt kvar. Dock har vi en hemtentassom får lämnas in den åttonde juni. Samma dag börjar jag även en fyra dagars lång utbildning för ett nytt lagerjobb. Känns så jävla bra. Det var hård konkurrens för jobbet och dessutom är det schyssta avtal och sånt. Könms bra med riktig trygghet. Hos dem ska jag jobba heltid i fyra veckor i sommar. I övrigt är det ett deltudsjobb där jag kommer jobba åtta timmar varje söndag.

Hur mår ni? Jag tänker på er och världen vi lever i ofta. Är så jävla trött på hur mycket ideal, press m.m förstör. Kram!

Jag orkar ingenting. Ångest.

Hur mår ni?

FML.

Det är svårt att orka leva nu. Tusen bollar i luften och det känns som att mina händer är bakbundna. Jag känner mig så maktlös, som att jag ingenting kan göra. Ingenting. Det är frustrerande om något. Jag vill bara att allt ska bli bra. Vill att hemtentan ska vara klar, vill ha fått jobb, vill att flytten vara klar och vill att kroppen ska kännas bra. Istället är allt till det motsatta.

I fucked up.

Som vanligt så kan jag inte kontrollera mig när jag är ledig. För mycket dötid. För mycket tid att tänka på mat, att triggas av mat, att äta mat. Fuck my life. Förra veckans måndag-fredag gick ju bra. Lördag blev hets. Söndag blev hets/överätning. Måndag och tisdag blev överätning. Igår åt jag inte överdrivet mycket men följde varken dieten eller åt bra mat. Jag har en sådan jävla ångest. Sommaren är snart här. Alltså kjolar, klänningar, shorts och linnen är snart här. Jag vill inte. Jag vill skära bort tio kilo först. Jag vet fan inte vad jag ska göra.

Idag ska jag till skolan. Anledningen till att jag överätit en del efter helgen är för att jag varit ledig från skolan. Ens schema på universitetet är så himla flummigt. Idag ska jag till skolan på seminarium. Börjar klockan ett och slutar fyra. Jag vill inte dit. Vill inte behöva sätta på mig kläder och gå ut och se folk. Imorgon har jag ingen skola men ska möta min grupp i skolan för ett mindre grupparbete. Orkar inte. Behöver egentligen börja på min hemtenta. Den ska in den 30de april och jag har inte ens börjat. Som sagt, fuck my life. Min plan är att inte äta förrän ikväll. Ska nog bara köpa en cola zero med mig till skolan. Eventuellt något litet som en proteinbar eller något. Tror inte att jag ska följa HSGD, dels har jag fuckat flera dagar och skulle jag börja om på måndag känns det bara segt. Vi får se hur jag gör. Funderar på att bara sätta en gräns från dag till dag själv. Liksom om 1200 känns okej en dag då ska jag äta det, istället för att kanske vara begränsad till 800-900 en dag av HSGD och till slut hetsa istället. Åh, jag vet inte. Kan jag inte bara bli smal? Mår så jävla dåligt just nu.

Siffror.

Mål dag fyra: 1000 .
In: 1236.
Ut: 300.
Totalt: 936 kalorier.

Mål dag fem: 950.
In: 1307.
Ut: 500.
Totalt: 807 kalorier.

Det har gått ganska bra. Lite rädd för att det ska gå åt helvete som vanligt. Vill inte hetsa. Vill inte överträna för att sedan ge upp träningen helt. Jag är så trött på mig själv men jag kan liksom inte låta bli. Idag är gränsen 1100 och jag tror inte att jag ska träna idag. Kommer nog bara vara hemma, så måste vara försiktig så att jag inte överäter. Jag har redan ätit 182 kalorier och känner att jag vill äta mer. Vet inte ens vad jag vill ha, bara något. Ugh, orkar inte. Önskar att jag kunde sova ett tag. Vill bara att Erik ska komma hem så jag slipper vara ensam.

HSGD funkar än så länge.

Mål dag två: 800.
In: 841.
Ut: 250.
Totalt: 591 kalorier.

Mål dag tre: 900.
In: 1256.
Ut: 500.
Totalt: 756 kalorier.

I tisdags när jag och Erik skulle till gymmet så var det stängt på grund av renovering. Så vi varvade jogging och gång ute istället. Igår drog jag till gymmet i Fridhemsplan efter skolan. Har ju som sagt ett sådant där 24/7-kort. Med det får jag träna på alla deras anläggningar. Dock har jag sagt upp det då jag och Erik ska flytta snart och ha en annan gymkedja närmare oss. Tror gymkortet går ut i mitten av maj. Idag ligger gränsen på 1000, jag har ätit ungefär 200 än så länge. Ska på en arbetsintervju idag och ska nog träna efter det. Lär äta något mer på vägen till arbetsintervjun. Kanske en proteinbar eller något. Vi får se. Har lite ångest över allt, som vanligt.

Ny period.

De senaste dagarna har inte varit så bra ur ett friskhetsperspektiv även om en del av mig jublar.

Natten mellan lördagen och söndagen var jag en minut ifrån att kräkas. Det enda som stoppade mig var att tvättmaskinen precis blev klar och då inte kunde dölja ljudet som skulle uppstått. Är både glad och besviken.

Jag räknar alltid kalorier, oavsett vilken period jag är i. Svält, hets eller något mittemellan eller helt annat. Men jag räknar de olika noga. Nu räknar jag noga. Började i söndags med att fylla i Lifesum-appen, gamla ShapeUp, som så många gånger. Är arg, besviken, ledsen på mig själv samtidigt som jag är glad, hoppfull och känner alla kontrollkänslor som ofta brukar kicka in. Så jävla hemskt. Jag känner dock att jag måste göra det här, annars kommer jag inte kunna söka hjälp. Jättekonstig logik men så är det.

Igår började även med HSGD för ungefär hundrade gången. "Den här gången SKA det gå!" hmm, vi får väl se. Klarade åtminstone målet och år 875 kalorier av 900. Idag är målet 800 och jag har redan fått i mig 380. Ska dock till gymmet med Erik idag. Jag har sådan ångest över det. Har inte varit där på månader. Det blir alltid så. Antingen är jag inte där alls eller så är jag där för mycket. Jag hoppas att det inte slår över den här gången. Jag försöker intala mig att det ska gå bra nu även om den logiska delen av mig säger något annat.

Jag tänker på er.

Hur mår ni?

Jag vill, jag vill inte.

Jag är trött, orolig, stressad, ångestfylld och jag vill skylla allt på fettet som klär min kropp. Så jävla ologiskt. Jag vet det. Jag är ofta väldigt logisk och realistisk av mig men här blev det fan helt fel. Jag är ledsen. Jävligt ledsen. Ledsen över hur saker och ting har blivit. Arg är jag också. Trött med, vilket gör att jag mest bara orkar vara avstängd. Jag försöker åtminstone, det gör för ont att känna ibland. Jag vet inte vad som händer i mitt liv känns det som samtidigt som jag har stenkoll.

Jag flyttar snart, jag söker massa jobb och lär väl få ett i sinom tid, jag pluggar, jag väntar på hjälp. Jag hoppas att flytten blir bra, att jag inte förvärrar mina problem med mat och kropp. Jag hoppas verkligen att jag får ett jobb snart, särskilt ett till sommaren också. Jag ska berätta mer om min jobbsituation senare. Jag är för trött nu. Plugget känns så jävla blandat. Just nu känns det mest som att jag går runt i ett slags vakuum och väntar på att få svar från juridiktentan. Omtenta eller inte? Sådan jävla oro och stress. Jag orkar inte. Jag har börjat få mer ont i bröstet/hjärtat igen, antar att det är stressen. Att vänta på hjälp är nog det värsta. Jag vill, jag vill inte. Jag känner mig som en jävla blomma vars blad dras bort en och en och den där jävla "hen älskar mig, hen älskar mig inte" går på repeat fast gällande min egen vilja. Tänk om jag hinner ångra mig ordentligt innan jag får hjälp? Jag står ju bara i kö nu. Fast jag är ändå lite glad över det, jag var rädd att de skulle säga att mina problem inte var tillräckliga eller dylikt.

Jag vill svälta men det känns som att jag bara äter hela tiden. Hur ska jag kunna ta emot hjälp när jag äter så här mycket? Så jävla mycket skit, ingen näring. Rätt åt kroppen, tänker jag. Helt jävla ologiskt. Jag orkar inte. Jag vill, jag vill inte.

Rensning.

Usch, hade en mardröm där Erik skulle gifta sig med någon annan trots att vi var tillsammans. Helt sjuk dröm, mår fan dåligt över det trots att jag vet att det var en dröm. Huvudvärk har jag också. Känner mig tjockast i världen med. Fan, jag hoppas att jag kan somna om. Sådan jävla ångest.

Igår rensade jag min garderob. Ångest men inte så farligt som jag trodde att det skulle vara. Jag trodde typ att jag skulle få på mig max 2 av mina gamla byxor (av minst 10, säkert mer) men nej, det var två par jag INTE fick på mig så fick på mig i princip alla. Slängde några jag tyckte var fula, ett par jag inte fick på mig. Det andra paret jag inte fick på mig ligger längst ner i byxlådan och jag hoppas att jag får på mig dem snart. Jag fick på mig alla shorts. Jobbigt att prova men kändes lättare än vad jag trodde. Shit, jag är inte redo för sommar. Usch. Ska köpa lite nytt, vilket känns kul. Har redan köpt lite nytt för att jag kände att jag behövde det. Var inte så ångestfyllt som jag trodde. Antagligen för att jag tappat hetsvikten i och med att jag i princip aldrig hetsar längre. Dock är jag inte nere på den vikt jag trivs på. Vet inte vad jag väger men hade jag bägt 54 så hade jag märkt det på kläderna. Nu väger jag kanske 57-58? Ughhh, vill bara trolla bort 10 kilo. (Som vanligt.)

Snart flyttar jag och Erik. Sådan jävla ekonomisk ångest. Jag hoppas allt går bra, det mesta känns skit.

Trött.

Jag har en sådan jävla ångest i mig hela tiden. Jag orkar inte hantera den. Jag vet inte vad jag ska göra.

Capio besök ett.

Jag har precis varit på Capio i en timme. Det var så himla jobbigt men psykologen var riktigt snäll. Vi gick igenom ganska många frågor. Sedan skulle jag vägas, vilket slutade med att jag grät. Efter vägningen, där jag valde att vägas baklänges för att inte se siffran, skakade jag en del och hade dåligt fokus. Vi gick in på hennes kontor igen och gick igenom lite fler frågor. Jag står nu i kö för öppenvård. Jag tycker att det känns jättejobbigt men jag tror att det blir okej. Det är ju ändå en väntetid så vi får se hur lång tid det tar.

Äcklig.

Jag känner mig så jävla tjock och äcklig. Jag hatar mig själv. Jag är så trött på det.


I fredags gjorde jag tentan i juridik. Sex timmar hade vi på oss. Jag fick ändå stressa på sista frågan. Är så jävla rädd för att få F.

Jag har varit så himla dålig på att uppdatera men det har varit så mycket hela tiden. Pluggat hela nätterna m.m. På torsdag händer mycket. Dels är det mätarkväll i lägenheten jag och Erik ska flytta in i. Det ska bli kul. Dels ska jag till ätstörningsenheten innan. Så jävla rädd. Jag tänker vägra vägning ifall de vill det. Jag har inte ens vägt mig själv på jättelänge. Sådan sjuk ångest. Kan ingen bara trolla bort de värsta kilona? Jag hatar att vara tjock. Det gör mig rädd för att de inte kommer hjälpa mig. Fast ofta undrar jag om jag ens vill ha hjälp eller om jag ens behöver den?

Jag vill inte.

Jag fyllde tjugo igår. Det var trevligt och det gör mig glad. Det känns konstigt. Konstigt att inte vara tonåring längre, konstigt att tjugo låter så mycket mer vuxet än nitton. Känns som att jag måste bli mer asvarsfull men ändå inte. Det känns konstigt och jobbigt att jag nu är tjugo och fortfarande har problem med mat m.m. Att det varit så här i snart tre år. (Fast undermedvetet och mildare mycket längre, vilket också är tragiskt.) Det känns jobbigt att mormor och gammelmormor inte är här. Jag saknar dem så himla mycket. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag hantera mina känslor? Jag vill ha kul, som andra tjugoåringar men det är svårt. Svårt med ångest. Svårt med allt. Jag minns dagarna då jag trodde att jag skulle vara död innan jag var tjugo. Jag blir så ledsen. På mig själv, på mamma, på pappa, på samhället. På allt. Jag vill inte ha ett till år fyllt av ångest, självhat och destruktiva tankar och beteenden.

Jag vet inte vad jag ska tänka.

Jag skickade en egenanmälan i söndags, som antagligen räknades som inkommen i måndags. Idag, tisdag, ringde Capio upp. Fick ett möte inbokat den 26:e mars. Jag är rädd. Jag trodde inte att det här skulle gå så fort. Tänk om jag inte är tillräckligt sjuk? Tänk om jag inte får en diagnos? Tänk om jag faktiskt får en diagnos? Allt känns jätteläskigt och jobbigt just nu.

Jag tänker på er.

Jag vill bli frisk samtidigt som jag absolut inte vågar. Varför är det så här? Jag berättade för Erik om min rädsla att börja spy när vi flyttar. Han blev ledsen och fortsatte att peppa till att söka hjälp. Så vi kollade runt lite. Igår skrev vi ut en egenanmälansenkät till SCÄ och jag ska troligen fylla i den snart, samt Capios egenanmälansenkät men den är på nätet så det är skönare.  Samtidigt tvekar jag. Precis som vanligt.

Fast jag tror att jag kommer söka nu. Rädslan att börja spy är fan för stor för att låta bli. Dessutom är det så lång väntetid så kommer ju ändå ta lång tid innan jag faktiskt får hjälp. Lär hinna ändra mig tusen gånger fram och tillbaks hurvida jag vill ha hjälp eller inte men jag tänker att när de väl hör av sig så kanske jag är i en period där jag vill bli frisk? Eller att jag åtminstone tar chansen, kollar läget och ser om man blir mer motiverad där om jag nu inte skulle vara det.

Mina matvanor är så jävla fucked up så det är sjukt frustrerande att veta vad jag ska skriva på blanketten. En fråga är vad äter du under en dag? Och så har de punktat upp frukost, lunch, middag och två-tre mellanmål eller något. Jag äter så sjukt olika från dag till dag. En dag kan jag ligga på 400 kalorier för att nästa pressa i mig 4000. Jag tror att jag helt enkelt får skriva att det varierar och att mina problem går i olika perioder där jag både äter och tränar olika. Fan vad svårt det känns. Känner mig misslyckad. Som att det hade varit "bättre" om jag hela tiden svalt/hetsade/tränade/kräktes eller något sånt. Inte lite här och där. Eller att åtminstone mina perioder var längre än vad de är. Har dock ingen aning om vad jag är i för period när jag varken hetsar eller svälter. Normalt är det inte. Eller när jag har en kombination av dem. Ugh, ja ni hör ju hur lätt jag förvirrar mig själv här. Ska bli intressant när jag ska få ner något vettigt på bara några rader.

Just nu sitter jag i skolan, ska plugga. Har tenta om två veckor och ligger verkligen efter i läsandet. Har inte ätit alls idag. Bara druckit Nocco och cola zero. Känner mig dum men kan inte låta bli. Kommer antagligen inte äta förrän ikväll. Igår var det likadant. Åt först vid nio men fick säkert i mig 1000 kalorier ändå, jävla tjockis som aldrig kan låta bli att äta socker på kvällarna. Hatar choklad. Vi får se hur det blir idag. Idag ville jag egentligen köpa en pastasallad att ha med till skolan. Blev inte så pga ångest. Tänkte att jag kunde köpa en nu så jag kunde äta den medan jag pluggar men känns "onödigt" pga att jag ska äta hemma och att ingen ens ser mig äta nu. Varför är det så? Antingen så äter man INTE för att någon inte ser en eller så äter man just för att någon ser en. Alltså flera middagar jag tryckt i mig har ju främst varit pga Erik. Vad långt det här blir.. Ska nog avsluta och börja plugga igen. Har så lätt för mig att börja med annat trots att jag har boken uppslagen framför mig. Som nu.

Hur mår ni? Vad gör ni? Jag tänker på er och klickar in på era bloggar med jämna mellanrum. Är dålig på att kommentera för stunden och ska försöka bättra mig. Vill bara säga att ni förtjänar att må bra!

Fuck.

Jag är så jävla trött på mig själv. Trött på att vara så tjock. Trött på ångest. Trött på hjärnspöken. Jag vill inte mer men det verkar aldrig komma en förändring. Alltid samma cirklar. Allt går runt. Jävla skit. Funderar på att söka hjälp. (Igen. Dessa jävla cirklar.) Jag flyttar om typ två månader med Erik. Är så jävla rädd att börja kräkas då. Är typ 90 % säker på att jag kommer göra det då. Fan. Tror jag kommer hetsa, spy, nattträna och svälta på ett sätt jag inte kunnat göra hemma. Hur som helst så kommer jag aldrig bli frisk utan hjälp. Aldrig komma undan ångesten.

Jag kan inte hålla på så här i en evighet.

De senaste två veckorna har gått åt helvete. Ingen träning, ätit massa skit och knappt räknat kalorier. Inte konstigt att jag förblir tjock. Jag hatar att det blir så här. Varför är jag så svag? Varför går det så jävla dåligt? Jag tror det där med knappt någon viktminskning på fyra BRA veckor förstörde. Trots era fina tankar om vad det kunde bero på. Jag klarade det inte. Jag skulle inte säga att jag hetsat under dessa två veckor men jag har absolut inte ätit på varken ett normalt eller hälsosamt sätt. Jag känner mig så jävla tjock. Tänker att svullnaden också kanske beror på mensen, som borde vara över när som helst. Hatar hur jag blir extra svullen och får finnar under mensperioden. Det gör en ännu mer omotiverad. Och sugen på onyttigheter.

Idag ska jag försöka bättra mig. Åt pizza och godis igår. Så jävla svag, som sagt. Idag är det fan bättring. Åt tyvärr lite godis idag, 200 kalorier. Det är dock det enda jag ätit idag än så länge. Jag ska jobba idag så då försvinner ändå ett par timmar där jag inte kan äta. Ska troligen äta jordgubbskvarg till middag. Om jag fortfarande vill det när jag kommer hem det vill säga. Dock är det många kalorier. Typ 400 eller något men det är 500 gram. Hoppas att det blir bra. Är nöjd så länge jag ligger under 1500 idag, helst max 1300 men vi får se. Vill bara inte att den här dagen ska bli dålig som de senaste.

Har sådan ångest över allt jag ätit och att jag åter igen kastat bort träningen. IGEN!!! Sådan ångest som äter upp mig inifrån. Jag tror det var därför jag fortsatte att äta som jag gjorde, fortsatte att inte gå till gymmet. Förnekelse. Ville inte tänka på vad jag gjort, känna ångesten. Slog ifrån mig allt och bedövade med mat. Det är fan inte bra någonjävlastans.

När fan ska det sluta? När ska jag lyckas? Jag är så trött på att det ska gå skitbra ett tag för att sedan bara kraschlanda. Det måste få ett slut. Jag tänker ändra min målvikt, i alla fall vilken jag prioriterar. Jag tror att om det är mindre kilon att gå ner så känns det inte lika långt bort. Det här måste fan gå.

Fuck.

Jag fattar inte hur livet någonsin ska bli bra. Jag är så trött. Så ledsen. Jag orkar inte. Hur fan ska man överleva den här skiten? Vill bara försvinna. Ångesten är överväldigande.

Ångest.

Jag hatar mig själv. Tankarna om att börja spy är allt mer närvarande. Jävla skit. På väg till jobbet nu. Hatar allt. Sen blir det träning för första gången den här veckan. Jävla fetto jag är.

Orkar inte.

Fredagen 31/1 intag: 1458. Ut: 400. Totalt: 1058.

Gårdagens intag: 1745. Ut: 400. Totalt: 1345.

Jag har ingen kontroll. Inte på kvällarna. Inte när det kommer till socker. Jag menar att inte att jag ätit för mycket här, eller igår kanske lite men det jag menar främst är att jag äter för mycket skit. Igår var minst 700 från onyttigheter. Det är inte bra. För mycket socker, fett och snabba kolhydrater. Orkar inte. Varför är jag så svag?


Idag har jag redan ätit typ 700. Har varit på en föreläsning i skolan och är hemma nu. Ska dra till jobbet om mindre än en timme. Så jävla opepp. Kanske ska sluta. Försöker tänka att det åtminstone är pengar men vet att jag klarar mig på lönen jag har från söndagsjobbet. Dessutom åker jag jävligt långt för så lite timmar. Tar minst lika lång tid att åka fram och tillbaka, om inte mer, än att jobba. Nej, tror inte jag blir kvar så länge till.

Lär äta minst 250, proteinbar, innan jag kommer hem idag. Ska även till gymmet efter jobbet så hoppas jag orkar bränna bort lite. Minst 200 men gärna mer. Är så äckligt tjock just nu.

Styrkedag och fuskdag.

Torsdag 29/1: In: 1263. Ut: 400. Samt en timmes styrketräning och tio minuters stretching. Totalt: 863.

Gårdagen: In: 2185.

Torsdagen gick bra. Skönt att komma igång med styrka, jag hoppas att jag klarar av att fortsätta med det. Får dessutom i mig väldigt mycket protein varje dag, vilket också känns bra i och med styrketräningen. Sedan brände jag även 400 kalorier på crosstrainern. Men delade upp det. Så gick till gymmet två gånger i torsdags. Först styrketräningen och sedan kondition med Erik efter att jag ätit middag.

Gårdagen gick inte bra. Mådde först ganska bra, hade en för jävlig träningsvärk som fortfarande känns av. Åt ganska bra de första 1000 kalorierna. Tanken var att jag skulle möta Erik vid gymmet när han slutade på jobbet men helt plötsligt mådde jag dåligt. Var alldeles trött, varm och illamående. Ingen aning om varför. Kändes ungefär som att jag dygnat. Tror dessutom att jag däckade en timme. Blev hur som helst inte bättre till det att Erik började åka från jobbet. 

Vi bestämde att det fick bli en vilodag från gymmet. Jag hade ändå tränat åtta dagar i rad och vilodagar ska ju vara bra, säger dem. Vårt telefonsamtal slutade med att han gick till Hemköp. Köpte kvarg och lightläsk. Och godis. Tyvärr. Jag bad om choklad och smågodis. Jag har ingen aning om hur mycket jag åt smågodis för så jag fick chansa, så kalorierna igår är inte exakta. Vi såg film, åt godis och myste i sängen. Vi såg två bra filmer, The imitation game och The judge. Riktigt bra båda två. Det fick helt enkelt bli en vilo- och fuskdag igår. Ångrade mig när jag ätit klart. Ångrar mig nu. Försöker ändå att vara positiv så att jag inte triggar igång en till dålig dag. Idag jobbar Erik också. Vi ska gymma. Jag funderar på om jag ska köra styrka eller inte innan vi ses. Alltså typ om någon timme. Jag vet inte. Har som sagt fortfarande träningsvärk och imorgon jobbar jag, fysiskt. Så vet inte hur pepp jag är på att ha massa träningsvärk imorgon när jag jobbar. Samtidigt lär jag aldrig orka köra styrka imorgon utan max kondition. Troligen likadant på måndag då jag jobbar då. Jag vill liksom fortsätta med styrkan i lagom mängd för att det ska ge resultat. Så jag borde köra idag men jag vet inte. Får tänka på det ett tag till.

Frukosten idag var en liten burk med Lindahls hallonkvarg toppad med några riktiga hallon. Sjukt gott! 97 kalorier.

Förresten kom på att jag inte berättat att jag beställt massa saker från Gymgrossisten. I torsdags kom mitt paket fram. Massa proteinbarer, piller och dietnoodles. Osäker på nudlarna men de var billiga så får testa någon gång. Nu väntar jag bara på ett linne därifrån med, som jag kan träna i alltså. Hoppas att det kommer fram på måndag.

Vill inte leva. Panikångest.

Jag har inte skrivit på länge. Bestämde mig för att inte köra HSGD utan istället ta varje dag som den kommer. Tänker visa er hur jag ätit och tränat sist, behöver nämligen hjälp. Jag har inte gått ner i vikt. Det kan vara vätskevikt för att jag åt choklad igår men det borde fan inte vara det. Hjälp mig, jag får panik. Jag räknar inte fel då jag väger allt jag äter.

Lördag 17/1: In: 1788. Ut: 700. Totalt: 1088.
Söndag 18/1: In: 1062.
Måndag 19/1: In: 1509.
Tisdag 20/1: In: 1230.
Onsdag 21/1: In: 1394.
Torsdag 22/1: In: 1742. Ut: 600. Totalt: 1142.
Fredag 23/1: In: 460. Ut: 500. Totalt: -40.
Lördag 24/1: In: 1968. Ut: 500. Totalt: 1468.
Söndag 25/1: In: 1379. Ut: 600. Totalt: 779.
Måndag 26/1: In: 1561. Ut: 700. Totalt: 861.
Tisdag 27/1: In: 1629. Ut: 141. (STYRKA) Totalt: 1488.
Onsag 28/1: In: 1615. Ut: 500. Totalt: 1115. 

Jag fattar verkligen inte. När man ska ner i vikt hälsosamt så ska man ju ligga på typ 1500, vilket är mina högsta dagar. Jag vill gråta. Jag har försökt att äta mer mat. Hälsosam mat. Riktig mat. Nu slås motivationen bort för det. Jag har tänkt börja med styrka och nu börjar jag ifrågasätta om det ens kommer att hjälpa. Jag vill dö. Jag hatar det här. Jag hatar mig själv. Snälla, säg att det är vatten eller något? Har någon en aning om vad fan som händer och vad jag ska göra?

Kluven.

Tack för stöttandet, önskar att jag kunde ge er alla en stor kram. Ni är så himla fina och förtjänar att må bra. Jag mår fortfarande sådär, ganska kluven i mig själv, sjukdom eller friskhet. Den eviga kampen.


Jag är på väg till skolan nu. Ska köpa och äntligen sälja kurslitteratur. Efter skolan och efter att Erik slutat så ska vi troligen gymma tillsammans. Han har fixat sitt kort och igår tränade vi tillsammans för första gången på evigheter. Jag hoppas verkligen att det här går bra.

Snälla, jag vill inte vara ensam.

Jag orkar inte riktigt skriva nu. Allt gör bara ont. Lever för dagen, nej timmen. Vad händer här näst?

Mycket att göra igår.

Gårdagens HSGD-mål: 950.
Gårdagens intag: 1118.
Gårdagens ut: 500.
Gårdagens net: 618.

Ganska nöjd trots att jag hade lite ångest över att jag åt choklad.

Igår hade jag tenta. Sov typ fyra timmar. Åkte till skolan, pluggade. Gick okej. Sen satt jag och skrev klart hemtentan. Den gick också okej. Efter det åkte jag hem och vilade ett tag innan jag tvingade mig till gymmet. Note to self: Att knappt ha sovit och inte ätit alls innan gym är fan inte kul. Mådde inte så bra. Åt ganska mycket på kvällen som ni då kan se. Åt en stor middag, men med tanke på att jag låg på -500 så är det okej. Åt lite frukt och choklad också.

Idag har jag ätit Skyr och riskakor för 230 kalorier. Planen idag är att träna. Kanske plugga. Kanske köpa en dator. Kanske beställa lite saker från Gymgrossisten.

För två dagar sedan var det ett år sedan min mormor gick bort. Tiden har gått så himla fort. Minns precis den dagen så väl.

Angående hur mamma triggade mig så var det så att jag hade varit och pluggat med den där kompisen. Kom hem vid elva. Hade ätit 300 kalorier. (Åt tyvärr 350 till hemma sen men bra saker i alla fall.) Mamma börjar prata om hur hon har kontakt med någon PT via sin kund och hur han ska vara hennes online coach. Bara här är det ju ändå ganska triggande, åtminstone för mig. Sedan börjar hon fråga om jag vill vara med. Säger att jag kan tänka mig att försöka mig på träningen men inte maten, vilket hon börjar ifrågasätta och jag orkar knappt svara. Hon sa bland annat saker som "Då kan vi sporra varandra till att träna och inte äta onyttiga saker!". Inte för att vara sådan men jag tränar redan en del just nu. Jag äter inte överdrivet mycket så om jag vill äta lite choklad borde jag väl få göra det? Det värsta är nog att jag har en känsla av att hon borde veta NÅGONTING om mina problem. Ändå håller hon på så här. Jag fattar inte. Jag blir så triggad. Vill bara flytta hemifrån NU.

Godnatt.

Dagens HSGD-mål: 1000.
Intag: 650 kalorier.

Är ganska nöjd. Detta enda jag har gjort idag är att plugga typ. Träffade kompisen men pluggade som sagt. Nu är klockan två och jag måste fortfarande plugga lite. Jag ska upp vid sju imorgon. Är INTE pepp. Vill dö. Mamma har triggat mig dessutom. Tar det imorgon.

Stressad.

Idag ska jag plugga. Måste bli klar med en hemtenta som ska in imorgon, senast kl 15. Dock kan jag inte skriva den imorgon så vi även har en liten salstenta mellan 9-12, fast de säger att det brukar gå VÄLDIGT fort att skriva den. Jag måste alltså även hinna plugga till salstentan idag. Känner mig så stressad men vet att det är mitt eget fel som skjutit upp pluggandet för mycket. Jag vet inte om jag ska bli helt klar idag eller om jag ska skriva lite i skolan efter tentan imorgon. Svårt val, vi får se hur det går idag.

Jag ska troligen in till stan på en pluggfika med en kompis också idag. Hoppas att det går bra. Erik ska bort en hel del idag med sina kompisar, vilket är bra. För annars hade jag hellre varit med honom än att plugga, haha!

Idag är gränsen 1000 kalorier. Vet inte om jag ska äta något innan jag träffar kompisen i stan eller inte. Funderar på att ta med mig safe foods till då. Bara köpa en cola zero på kaféet och eventuellt äta något om jag har med något då. Kanske äter något hemma först. Vi får se. Varför är det så jobbigt?

Dag 10.

Dagens HSGD.mål: 900.
Intag: 883 kalorier.

Ingen träning idag. Lite plugg. En del jobb. Gått okej. Har kollat lite på laptops idag, ska troligen köpa en snart. Min är så strulig. Vill dock inte lägga för mycket pengar på det.

Imorgon ska jag plugga hela dagen och kaaanske träna om tid och ork finnes. Jag har fortfarande träningsvärk från styrkepasset i måndags. Känns som att det var en evighet sedan jag tränade fast det var igår, hah..

Imorgon är målet 1000, lär gå bra. Det sämsta med denna dag var hur onyttigt jag åt. Choklad för de mesta av kalorierna.

Jag mår inte bra just nu.

Den här dagen startade inte bra. Hade tänkt att gå och träna innan jag ska jobba. Blev inte av. Istället åt jag en SNICKERS, en jävla SNICKERS till frukost/lunch. Samt ett snack-pack med riskakor. Totalt 375 kalorier. Redan! Halva dagen har inte ens gått. Tur att jag kommer vara hemifrån ganska länge om ett tag. Ska åka härifrån runt ett och lär inte komma hem förrän runt åtta hoppas jag.

Målet idag är 900 och jag hoppas att jag håller det. Lär inte träna idag heller. Ugh. Ska nog fan dricka cola zero idag. Har försökt undvika det på grund av vattenvikt men orkar inte bry mig. Bara att dricka mer vatten. Jag äter ändå saker som gör mig vätskefylld så skitsamma.

Åh varför är jag så tjock? Jag vill inte jobba. Vill inte att folk ska se mig. Vill bara ligga i sängen i flera timmar. Kanske bränna kalorier på gymmet och sen hem igen. Åh, jag tycker så synd om mig själv. Hatar allt det här fettet. ÅNGEST.

Dum mamma.

HSGD-mål: 800.
In: 1090.
Ut: 300.
Totalt: 690 kalorier.


Helt okej nöjd. Tränade inte så mycket som jag ville och åt lite för mycket på kvällen men dagen är självklart godkänd.

Något som triggade väldigt mycket idag var mamma. Jag stod och ordnade kesellapannkakor till middag och hon gnällde på att jag åt upp all mat i princip. Hon frågade hon mycket det fanns kvar i frysen och jag sa två påsar, som blir typ en portion. Hon gnällde. Kände mig så jävla tjock och dålig då. Förlorade aptiten men åt för att Erik peppade mig och för att jag dessutom redan gjort i ordning maten.

Så sjukt trött på min mamma. Ena sekunden säger hon att jag måste äta mer riktig mat och sen nu när jag väl gör det så klagar hon på att jag äter för mycket. Alltså inte för att vara sådan men så jävla mycket äter jag faktiskt inte...

Tjock känsla.

Dagens HSGD-mål: 900.
Intag: 1469.
Ut: 800. + Styrketräning.
Net: 669 kalorier.


Klarade målet men känner ändå att jag ätit för mycket. Känner mig så jävla tjock. Vill bara skära bort allting. Tränade ganska mycket idag. Brände som ni ser 800 kcal via kondition och sedan tränade jag styrka. Första gången på väldigt länge som det blev styrka. Hoppas att jag fortsätter med det. Förresten så åt jag innan jag gick till gymmet. Blev en proteinbar.

Imorgon ska jag vara i skolan 10-16. Inte pepp alls. Förhoppningsvis äter jag inte så mycket och förhoppningsvis så orkar jag ta mig till gymmet efteråt. Pluggade lite idag men inte tillräckligt tyvärr. Får bättra mig resten av veckan.

God morgon!

Som sagt gick det inte så bra igår men idag ska det gå bra. Målet är max 900 och det ska gå. Ska troligen till gymmet idag. Fortfarande förkyld men mår lite bättre, dessutom har jag inte ont i halsen så oroa er inte.

Jag har inga planer förutom att jag måste plugga och träna idag. Ingen skola, ska dock dit imorgon. Inte pepp alls.

Funderar på om jag ska äta något innan jag ska träna eller inte. Känner mig lite hungrig men samtidigt är det rätt åt mig. Lite sugen på riskakor och en proteinbar. Vi får se vad som händer.

 

En vecka avklarad.

HSGD-mål: 1100.
Intag: 1600 kalorier.

Ja, det gick inte bra idag. Vaknade sjuk och jobbade som sagt inte. Ingen träning. Bara massa cravings. Jag och Erik delade på kycklingpizza och lite choklad. Känner mig tjock. Försöker dricka massa vatten. Vet inte om jag vågar väga mig imorgon. Fuck allt.


Imorgon blir det nya tag. Tänker inte låta den här dagen förstöra.

Så äcklig.

Jag hatar mig själv. Jag är sjuk så blev inget jobbande för mig idag. Hejdå pengar. Erik hoppade in för mig istället så jag är även ensam. Var hungrig direkt när jag vaknade och eftersom att jag tyckte synd om mig själv så kunde jag inte hålla mig. Har redan ätit 600 kalorier. Choklad och nudelsoppa. Så vidrigt. Hur ska jag kunna väga mig imorgon? Speciellt efter nudelsoppan. Lär ju lägga på mig så mycket vattenvikt av den. Jag ska försöka dricka minst 2,5 liter vatten idag eftersom att jag även dricker en burk cola zero nu. Har än så länge druckit en halv liter vatten. Jag är sämst. Kommer inte bli någon träning idag heller..


Tiden går så segt och jag vill sova men det ska jag verkligen inte göra. Måste kunna sova inatt. Förhoppningsvis orkar jag plugga längre fram idag. Nu funderar jag mest på om jag ska se film, serie eller spela Sims.

Målet enligt HSGD är 1100 idag med så jag har 500 kalorier kvar. Hoppas att jag kan kontrollera mig själv. Vill äta pizza, bullar och choklad hela dagen. Ugh...

Dag sex.

Dagens HSGD-mål: 1100.
Intag: 1102.
Ut: 500.
Totalt: 602 kalorier.


Jag är nöjd. Pluggade dessutom. Lite ångest över chokladen jag åt men på det stora hela är det lugnt.

Imorgon ska jag jobba och jag är inte ett dugg sugen då jag är snorig och täppt i näsan. Hatar det.

Har inte så mycket att säga idag. Hoppas du mår bra och att du haft en bra dag. Kram!

Ingen träning.

Dagens HSGD-mål: 950.
Intag: 880 kalorier.


Blev ingen träning idag. Vaknade, satt vid datorn och sedan började jag plugga vid tolv. Gick segt. Helt plötsligt var Erik på väg hem och jag ville inte gymma om han var hemma. Speciellt nu när han har jobbat kväll några dagar. Imorgon är det helg så då jobbar han också kväll, då kan jag i alla fall träna.

Hur som helst så hade jag väldigt mycket ångest på grund av den uteblivna träningen. Bara låg i sängen och mådde dåligt när Erik kom hem. Hade inte ätit någonting då. Så det känns som att jag ätit mycket nu bara för att jag har ätit det på eftermiddagen och kvällen. Dock har typ allt varit nyttigt så det känns bra. Har dessutom druckit massa vatten. Minst 2,5 liter. Bara en burk cola zero idag. Känns bra.

Som sagt så jobbar Erik imorgon. Då ska jag hinna träna och plugga. Imorgon är även gränsen 1100 så känns som att jag kanske kan äta något lite mer onyttigt om jag är sugen då, särskilt om jag tränar. Vi får se hur det känns imorgon. Jag är rädd för att det ska bli som vanligt. Att jag blir för besatt av att träna, äta bra och lågt. Är rädd att det ska resultera i hets, som så många gånger förr.

Jag hoppas verkligen att jag kan klara det den här gången. Jag är dock stolt över att jag inte har haft en riktig hets på hur länge som helst, typ någon gång i somras tror jag. Kan inte minnas något sedan skolan började. Visst, jag har överätit men det har inte varit det klassiska hetsbeteendet så jag är glad över det.

Känns bra att dag fem på HSGD redan är avklarad. Ska lägga upp en bild på dieten för er som inte känner till/minns den. Som sagt har jag gjort några ändringar. Jag har inget krav på att träna, fast jag verkar göra det ändå. Samt att jag räknar kalorierna i frukt och grönsaker med.

En jobbig dag.

HSGD-mål: 1000.
Intag: 1010.
Ut: 700.
Dagens net: 310 kalorier.

Jag är nöjd men mått så där idag. Dels på gymmet när jag kör crosstrainer så har jag märkt att mina tår domnar bort lite.

Sedan när jag kom hem så frös jag som fan trots att jag satt under täcket, mina fötter var iskalla och bortdomnade, hade huvudvärk, ångest, var illamående och seg. Blev bättre när jag väl åt middag i alla fall. Så nu är jag varm i kroppen och ah.

Sedan har även mamma gett mig ångest idag, som vanligt, genom att prata om mat/träning osv.

Värsta vad nog när jag pratade med Erik i telefon och han sa att han hade med sig bullar från jobbet. Började gråta. Ingen aning om varför. Kändes bara jättejobbigt. Det slutade med att han slängde dem.

Har alltså inte haft bästa dagen idag men hoppas att det är bättre imorgon. Dock lär jag inte kunna träna då eftersom att jag måste plugga men vi får se hur det blir. Imorgon är målet 950 kalorier.

Jag har haft cravings hela kvällen på massa onyttiga saker. Choklad, pommes med ketchup, pizza, mycket pasta i sås o.s.v. Sjukt jobbigt.

Vad i helvete?

Gårdagens HSGD-mål: 900.
Gårdagens in: 1168.
Gårdagens ut: 800.
Gårdagens net: 368 kalorier.

Åt nyttigt dessutom. Ändå har vågen inte ändrat sig mycket. Kanske något hekto. Fattar inte. Jag har legat lågt i flera dagar. Vad fan är fel? Det här inte motiverande alls. Vill gråta och dö. Vad fan ska jag göra?

Dagens mål är 1000 kalorier...

Dag två avklarad.

Dagens HSGD mål: 800.
Dagens intag: 885.
Dagens uttag: 700.
Dagens totalt: 185 kalorier.

Stack som sagt till gymmet idag. Brände mycket mer än vad jag trodde att jag skulle orka. Ätit ganska bra mat så är nöjd över det med. Jag hoppas att jag får en chans att väga mig imorgon innan skolan. Har en tre timmars föreläsning. 13-16. Ska försöka dra till gymmet efter det. Vet inte hur det blir. Vet inte vad jag ska äta heller. Funderar nästan på att äta frukost bara för att Erik nämnde gröt. Det lät gott. Med lättsockrad hallonsylt. Får se hur det blir. Annars kanske jag kan äta det som ett mellanmål hemma.

Vet inte vad jag ska äta i skolan imorgon heller. Om jag ska det. Om jag inte äter gröt så kan det ju vara en idé att äta något i skolan/på väg från skolan, i alla fall om jag ska till gymmet. Har riskakor, proteinbar, Skyr och frukt hemma som är lätt att ta med sig. Så kanske blir något sånt. Imorgon är målet enligt HSGD max 900 kalorier. Det ska nog gå bra.

God morgon!

Gårdagens kalorier: 847/900.

Målet enligt HSGD var alltså 900. Jag jobbade som sagt, ganska fysiskt igen. Hoppas det hjälper. På kvällen tog jag och Erik en 40 minuters promenad. Hoppas det hjälper också.

Idag är målet 800 och jag ska förhoppningsvis ta mig till gymmet också. Vill verkligen komma igång med träningen. Går så mycket bättre med vikten då, såklart. Och vill verkligen få tillbaka konditionen med. Kanske börja köra styrka igen då min kropp är halvt trasig. Mål ett är dock kondition.

Jag måste bli bättre på att dricka vatten också. Just nu dricker jag så himla mycket cola zero och det är inte så bra, dessutom behöver kroppen mycket vatten.

Har någon tips på bra bloggar? Tipsa gärna om din egen om du inte vet att jag redan läser den. :)

HSGD.

Gårdagens kalorier: 514.

Åt bra igår, alltså nyttig mat. Känns bra. Jobbade ju dessutom väldigt fysiskt och tog en 20 minuters promenad från jobbet.

Har bestämt mig för att testa HSGD igen. 900 kalorier är min gräns. Redan ätit en proteinbar samt riskakor för 340.

Jobbar idag med, också lager. Så lär bränna lite på det iaf. Ska kanske ta eb promenad med Erik ikväll. Undrar vad det blir till middag idag. Brukar jämt bli sugen på onyttiga saker,  typ pizza, när jag jobbat här. Hur mår ni? Vad gör ni?

Då var det dags igen.

Gårdagens kalorier: 550.

Avbröt fastan efter 30,5 timmar. Åt tomatsoppa med en knäckemacka för 400. Var nöjd. Åt tyvärr choklad för 150 också.  Så onödigt. Som tur var gick jag och Erik på en promenad.  Dock långsam men bättre än inget.

Jag och Erik pratade ganska mycket om min ÄS. Han vill att jag ska skaffa hjälp.  Jag vill inte längre. Så nu ska vi försöka äta nyttigare iaf. Känns bra. Hoppas att det här håller.  Måste ner i vikt nu.

Nu är jag på väg till jobbet,  för första gången på länge. Är så opepp men får ju pengar iaf.  Dessutom är det lagerjobbet så bränner en del på det. På bussen ska jag äta riskakor och en Skyr. 230 kalorier. Perfekt. Tog upp ShapeUp idag med, eller Lifesum som det heter nu. Hoppas att det hjälper lite.

Triggad.

Gårdagens kalorier: Ca 500.

Skrev som sagt igår att jag ätit 500 kalorier. Blev inte mer än så. Har fastat i lite mer än 24 timmar. Ska försöka satsa på 30, alltså äta vid sju. Känns bra. Hade tänkt att äta lunch då men mamma hade köpt hur många pillerburkar som helst i viktnedgångssyfte, proteinpulver m.m. Då försvann min aptit. Så blev bara ett glas med is och cola zero.

Jag kan inte riktigt bestämma mig över min kalorigräns. Om den ska ligga vid 1000, 800 eller om jag ska tillåta 1200 ibland. Eller om jag ska försöka mig på HSGD igen. Den börjar alltid så bra men slutför den aldrig så vet inte hur jag ska göra. Har i alla fall till måndag på mig att bestämma mig om jag vill köra den eller inte. Tror jag satsar på runt 1000 i övrigt. Sen hamnar jag lite över så får jag hoppas att det känns bra och hamnar jag under det så är det bra. Gäller bara att inte sätta för stor press för då slår det över och så hetsar jag till slut.

Gott nytt år!

Dn 30:de blev det väl runt 900 kalorier. Den 31:a vet jag inte. Under 2000, kanske 1500.  Igår under 2000 i alla fall. Idag ligger jag nog på 500 redan. Vet inte vad som händer idag. Har duschat och ska träffa en kompis i stan.

Jag hade en bra nyårsafton. Var hos pappa och hans familj med Erik. Var uppe till halv fem.

Jag har dock ångest över det nya året. Även om jag är glad över att året, där mormor och gammelmormor dog och mammas sambo lämnade oss, är över. Jag vill inte bli tjugo. Jag vill inte fortsätta vara tjock. Jag vill inte höra allt prat om nyårslöften där viktnedgång är i fokus. Jag vill inte.

Som Hannah säger så känns det som att ännu ett år med viljan att både bli frisk och tunn som luft är över och det nya har precis börjat. Det känns som att det kommer vara likadant. Den eviga kampen om ingenting. Jag tar mig ingenstans. Står bara still. Ätstörda beteenden men inget tillräckligt för att någon ska bry sig. Liten vilja att bli frisk men ingen kämparglöd som kan ta mig i mål.