Stress och illamående.

Jag är så trött och stressad. Psykiskt trött. Jag vet inte vad det är för fel på mig. Jag har precis tackat ja till ett tredje jobb trots att jag pluggar. Just nu sitter jag och väntar på bussen. Ska till lagerjobbet. Det nya är förresten ett undersköterskejobb inom äldreomsorgen.  Hoppas på att få en bra erfarenhet och att få jobba under jul och sommaren främst.

Mår illa. Lagerjobbet är fysiskt krävande så tänkte att jag kunde äta något. Något blev kakor, vilket jag ångrar nu. Vet att jag kommer bränna bort minst allt på jobbet, det är inte det som är problemet. Det är den bristande självkontrollen och det jävla illamåendet. Vill kräkas.

Har tenta i sociologi på onsdag. Känner mig sjukt stressad. Har massor kvar att läsa. Orkar inte. Ska åtminstone läsa lite på bussen snart. Bättre än inget. Hur mår ni?

Triggad.

I fredags var jag på Stockholms centrum för ätstörningar med skolan. Så sjukt triggande. Kunde inte äta lunch den dagen, det var lunch innan besöket. Det jobbigaste med besöket car att vara där, i deras lokaler så att säga. Det och allt prat om anorexia. Ville bara försvinna. Efter det mötte jag Erik vid T-Centralen. Kunde inte kontrollera mig utan grät så fort han kramade mig. Varför är allt så triggande och jobbigt?  :/

Så åt inte förrän vid åtta på kvällen, låter ju hälsosamt.. I helgen var det mycket ångest, maten gick ok. Igår var det fullt upp hela dagen, så åt inte förrän strax innan nio. Trots att jag inte ville. Fattar inte hur jag ska klara av det här. Allt känns så tungt. Blir det någonsin lättare?

Kanske är det därför jag vill bli fjäderlätt?

Det är tungt. Varför är det så tungt? Jag orkar inte. Jag ser till att vara så upptagen som möjligt för att slippa tänka, slippa känna. Tyvärr fungerar det inte så jättebra men det är bättre än ingenting.

Igår gick jag upp klockan fyra på morgonen. Började jobba kvart i fem. Jobbade sju timmar. Sedan skola. Kom hem runt sex. Hängde med Erik ett litet tag innan vi stack till Olearys för middag. Hans favoritlag spelade hockey och de vann så det var trevligt. Dock hade jag sjuk ångest av maten. Åt typ hälften av fisken och 75% av pommesen. Ångest. Hade ätit kanske 200 kalorier under dagen men kan ju säga att det där jobbet brände bort dem lätt.

Efter det gick vi hem. Erik sov och jag tänkte plugga men däckade en timme. Sedan gick vi på nattpremiär av Hunger Games. Den var bra. Köpte godis men åt inget. Kom hem halv tre men somnade fyra. Så var uppe i 24 timmar förutom den där timmen efter maten.

Idag har jag tagit ut mitt löshår. Känns både bra och dåligt. Vet inte om jag kommer göra om det eller inte. Nu sitter jag i stan. Ingen skola idag men ska jobba med läxhjälp kl 16. Så åker väl från stan ungefär en timme innan det. Ska försöka boka en tid hos tandläkaren samt plugga lite. Känner mig trött och så tjock. Tjockare än alla. Kroppen kändes bra imorse men när jag tog ut löshåret jämförde jag mina ben med tjejens som tog ut det. Ångest. Sedan började hon prata om sin diet. Dunderångest. Ville bara be henne hålla käften. Ville försvinna, vill fortfarande försvinna. Åt det dumma godiset idag. 500 kalorier bara sådär. Jag orkar inte mer. Jag är så jävla äcklig.

Ska avsluta inlägget med något positivt. Fick A på min juridiktenta. Trodde jag skulle få F typ. Känns sjukt bra, blev så förvånad! Skakade i princip. Första salstentan och första juridikskursen. Ah, det känns ju bra i alla fall.

Seg.

Hamnade på 1100 kalorier igår. Vill typ svälta och hetsa på en och samma gång. Dock vill jag vara normal. Kunna fika utan att tänka på kalorier liksom. Ligger i sängen nu, vaknade ganska tidigt. Börjar kl 13 idag. Har bara en föreläsning så slutar 15 men vet tyvärr att jag måste plugga en del. Inte pepp.

Jag orkar inte.

Jag står i köket och funderar på om jag ska göra lunch. Vet att jag borde eftersom att jag ska till jobbet sen och lär inte komma hem förrän halv nio. Bestämmer mig för en kalorisnål wok med nudlar. Ångest över nudlarna. Ångest överallt. Plockar bort zucchinin och svampbitarna samtidigt som mammas kaffeglas stirrar på mig. Hon räknar varje kalori nu, för hon måste ner i vikt innan sin operation. Med varje kalori så menar jag även skvättarna som blir över när hon dricker kaffe. Till slut har ett glas blivit fullt och jag tänker att det inte kan vara många kalorier i den. En skvätt mjölk och högst en sockerbit, troligen bara sötningsmedel. Jag undrar vem det som egentligen har en ätstörning och häller i nudlarna i det kokande vattnet.

Tittar på klockan. En och en halv timme innan jag måste gå. En suck inombords. Jag vill bara försvinna. Jag vill inte vara i det här köket, i hennes kök, i hennes hem. Jag vill inte. Jag mår illa. Jag vet att hon antagligen står för 50 % av min ätstörning och jag vet inte om jag kommer att kunna förlåta henne för det.

Jag sitter i sängen och skriver nu. Äter min jävla lunch för 400 kalorier och vill bara gråta. Alla tuggor känns som stora klumpar när de glider ner i halsen. Jag som trodde jag var hungrig, inte längre. Nu känner jag bara skam.

Hjälp.

Jag är så himla tjock. Jag vill bara ge upp och försvinna. Jag är trött på alldeles för stora lår, vader och höfter. Jag är trött på hur magen känns okej ena stunden för att i nästa vara enorm.


Sitter i skolan med en cola zero på bordet och choklad i väskan. Jag känner mig så misslyckad, så falsk, så fel. Ska till jobbet senare och vet att jag borde äta mat, riktig mat, för att orka. Fast en del av mig förnekar det. Jag orkar inte mer. Mamma har börjat banta igen. Allt är så triggande, jag vill bara flytta. Ett halvår kvar. Så nära men så långt bort. åh ångesten äter upp mig från insidan. Rädda mig.

Jag äter men varför?

Det är jobbigt. Hela tiden. Varför blir det aldrig lättare?

I onsdags åt jag lunch, en pastasallad, på Waynes Coffee, trots att jag var helt ensam. Jag började till och med tänka på hur jag kunde gömma mat i servetten men kom på mig själv med att det inte fanns någon att gömma den för. Hur länge ska det vara så här? Jag utmanar mig själv och äter men jag mår aldrig bättre, aldrig. Bara sämre. Jag känner mig så misslyckad.

Ångest, bra start på veckan.

Precis slutat i skolan och är på väg till jobbet. Jag har ångest. För mycket ångest. Ångest och stress. Jag har börjat må illa. Det har hållit på i snart en vecka och illamåendet kommer och går lite när som helst. Tror det beror på stress. Kul. Ångesten beror väl på mycket men särskilt allt fett och all mat.. Idag åt jag lunch i skolan. 500 kalorier. Jag orkar inte.

Vi ska snart på lite studiebesök med skolan. Bland annat Stockholns centrum för ätstörningar. Ångest, oro, stress och så jävla triggande. Vet fan inte vad jag ska göra med mitt liv. Jag vill men ändå inte få hjälp. Allt är så komplicerat. Triggas extra mycket till att båda hetsa och svälta. Mest vill jag nog bara sova bort allt.