Jag har gjort en neuropsykiatrisk utredning och nyligen fått diagnosen Aspergers syndrom. Det känns okej.
Att försöka vara frisk går helt okej. Jag äter någorlunda regelbundet, någorlunda tillräckligt, kompenserar inte men har svårt att få bort de kroppskontrollerande beteendena. Ångesten är kvar. Känns extra påtagligt idag. Kryper under huden och det känns som att det är någon annan som styr mina tankar. Jag kommer aldrig undan. Kroppen är ständigt närvarande, påfrestande närvarande. Känner fettet överallt. Även där det inte finns. Tittar på mina händer allt för ofta för att kontrollera om de ändrats, om de blivit större. Inbillar mig att låren inte får plats på stolen och att magen ramlar ner i golvet. Det är ju inte så men det känns så. Armarna ska vi inte ens prata om. Jag vet att det inte är realistiskt, äkta eller trovärdigt men känslan kan bli så stark ibland. Ångesten nästan kväver.
Jag har nog både försökt att hitta mig själv och trycka bort mig själv genom ätstörningen. Tryckt bort, eller snarare flytt, genom att springa för långa rundor med för lite mat i kroppen. Försökt springa bort mig själv, min kropp. Försökt göra mig mindre. Ta mindre plats. Bli mindre mig själv och mer något annat. Jag har försökt hitta mig själv genom att gräva. Gräva djupt i halsen. Kan den person jag vill vara komma fram? Letar längre och längre ner. Ingenting. Tomt. Är jag ingenting? Är jag tom?
Vissa dagar är bra så klart. Många är. Jag mår bättre nu än tidigare. Dock inte helt bra än. Jag har ingen kontakt med Capio längre. Väntar på SCÄ. Har du någon åsikt eller erfarenhet du vill dela med dig av?
Visar inlägg med etikett Viktigt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Viktigt. Visa alla inlägg
onsdag 9 november 2016
torsdag 4 februari 2016
Det måste bli bra nu.
Jag har fått datum för dagvården nu. Jag börjar 15/2. Känns både väldigt nära och långt bort. Är orolig, har ångest och är stressad. Känslor om misslyckande pga studieuppehåll. Får inte tänka så men kan inte låta bli. Jag fick A på min b-uppsats, som handlade om ätstörningar komiskt nog. Det kändes bra men rätt snabbt försvann glädjen och tänkte bara "Jahapp.". Det är väl lite tråkigt men jag är fortfarande glad och stolt över uppsatsen även om det inte känns så bra som det brukar. Min klass har slagits ihop med en annan. De nya känns faktiskt väldigt snälla och roliga, vilket är ännu en anledning till att det känns fel att ta ett uppehåll.
Vidare så har jag berättat för mamma om min ätstörning och behandling. Hon tog det väl okej men tycker lite i efterhand att hon fortsätt med dumma kommentarer. Känner mig så trött på henne när hon håller på. Hon jämförde våra "problem" och frågade om hon hade en ätstörning lite skämtsamt. Det gjorde ont och kändes förminskande. Jag har dock inte berättat för pappa än. Vet inte hur jag ska göra. Känns som jag kommer att krossa hans hjärta.
Blandade känslor kring dagvården. Är rädd att det kommer vara mer fokus på symptomen och inte måendet. Vi får se. Jag kommer fortsätta vara en sådan där jobbig klient/patient som ifrågasätter och dylikt. Jag älskar hur kritisk jag är och hur min utbildning gett mig mer kunskap kring detta. De påstår bl.a att de bedriver starkt evidensbaserad behandling, dvs att behandlingen har mycket stöd i forskningen. Jag ska be om att få se den forskningen. Är trött på att folk använder forskning på fel sätt. Aja. Jag kommer få en ny behandlare iom att jag byter vårdnivå. Det känns läskigt men har träffat personen tidigare, på mina luncher där, och han är trevlig och rolig. Jag hoppas att det blir bra. Det måste bli bra nu.
Vidare så har jag berättat för mamma om min ätstörning och behandling. Hon tog det väl okej men tycker lite i efterhand att hon fortsätt med dumma kommentarer. Känner mig så trött på henne när hon håller på. Hon jämförde våra "problem" och frågade om hon hade en ätstörning lite skämtsamt. Det gjorde ont och kändes förminskande. Jag har dock inte berättat för pappa än. Vet inte hur jag ska göra. Känns som jag kommer att krossa hans hjärta.
Blandade känslor kring dagvården. Är rädd att det kommer vara mer fokus på symptomen och inte måendet. Vi får se. Jag kommer fortsätta vara en sådan där jobbig klient/patient som ifrågasätter och dylikt. Jag älskar hur kritisk jag är och hur min utbildning gett mig mer kunskap kring detta. De påstår bl.a att de bedriver starkt evidensbaserad behandling, dvs att behandlingen har mycket stöd i forskningen. Jag ska be om att få se den forskningen. Är trött på att folk använder forskning på fel sätt. Aja. Jag kommer få en ny behandlare iom att jag byter vårdnivå. Det känns läskigt men har träffat personen tidigare, på mina luncher där, och han är trevlig och rolig. Jag hoppas att det blir bra. Det måste bli bra nu.
onsdag 27 januari 2016
Update.
Jag åt frukost idag. Det var svårt. Senaste tiden har varit svår. Det gick ju rätt bra ett tag, med regelbundenheten och så men ah.. Jag vet inte riktigt vad som hände. Triggad av allt känns det som. Imorgon har jag möte på Capio, kommer få veta när jag börjar dagvård då. Ah, det är bestämt nu. Jag klarar inte av att plugga, jobba och ta kampen mot ätstörningen hela tiden samtidigt. Motivationen för skolan är inte direkt på topp heller så tror att det kan komma mycket gott ur detta. Jag är dock sjukt nervös. Antingen börjar jag i februari eller i mars. I början hoppades jag på mars, så jag skulle hinna läsa två kurser istället för en. Men nu hoppas jag på februari. Orkar inte mer. Vill typ börja idag. Jag vet dock inte hur jag ska berätta för mina föräldrar. Det känns svårt.
Sitter i soffan nu och väntar mest på att tiden ska gå. Jag har seminarium vid 14 så har nästan två timmar att döda innan jag åker. Vet inte vad jag ska göra efter. Jag hoppas att en kompis kan ses men känns inte så troligt. Är rädd för att det ska bli deppigt. Igår var det riktigt tungt. Mycket ångest. Hoppas på en bättre idag. Både gällande hur jag mår och hur jag äter. Äter jag tillräckligt så får jag träna. Jag vill verkligen träna nu. Få tillbaka min kondition liksom. Jag hoppas att det går.
Imorgon ska jag vägas dessutom, sjukt nervös.
Sitter i soffan nu och väntar mest på att tiden ska gå. Jag har seminarium vid 14 så har nästan två timmar att döda innan jag åker. Vet inte vad jag ska göra efter. Jag hoppas att en kompis kan ses men känns inte så troligt. Är rädd för att det ska bli deppigt. Igår var det riktigt tungt. Mycket ångest. Hoppas på en bättre idag. Både gällande hur jag mår och hur jag äter. Äter jag tillräckligt så får jag träna. Jag vill verkligen träna nu. Få tillbaka min kondition liksom. Jag hoppas att det går.
Imorgon ska jag vägas dessutom, sjukt nervös.
måndag 30 november 2015
Orkelös.
Hatar att allt känns så tungt. Jag känner mig så himla trött på allt. Vill sova bort alla problem, varför kan jag inte göra det? Maten går så där.. Det är kämpigt. På onsdag ska jag testa en provlunch på dagbehandlingen. Läskigt som fan. Vi har gjort om min behandlingsplan lite. Jag vägrar ju dagvård pga vill inte sluta skolan så vi har kommit på ett mellanting. Istället för 20 träffar utspritt på 20 veckor så blir det 30 träffar. Vet inte antal veckor då. Istället för en träff per vecka blir det två. Istället för vägning en gång i veckan blir det varannan, för triggande för mig. Det förstör bara halva veckan. Ska dessutom, om provlunchen känns bra, äta lunch på kliniken två gånger i veckan. Det är fan mycket nu. Trött som fan. Samtidigt så jobbar jag varje söndag och pluggar. Känns som att jag aldrig är ledig. Hemtenta som ska in i veckan dessutom. Suck...
torsdag 27 augusti 2015
Capio.
Igår var jag på Capio. Det var läskigt. Erik följde med som stöd och väntade i väntrummet under samtalet.
Min behandlare är samma person som hade bedömningssamtalet med mig, fem månader tidigare. Jag har fått vänta fem månader. Det är stört. Nästan ett halvår av sjukdom. (De säger att de har en väntetid på tre månader men eftersom att det blev sommar efter tre månader så skulle folk ha semester, vilket resulterade i att jag och antagligen många andra fick gå och vänta ett tag till.) Behandlaren beklagade sig dock över detta, vilket kändes skönt.
Vi gick igenom information om behandlingen. En speciell KBT inriktad på ätstörningar som kommer sträcka sig över ungefär 20 veckor. Vi gick även igenom Stepwise, som jag ska få göra på mitt andra möte. (Vi räknar det första på måndag, då det igår mest var information och lägescheck.) Vidare pratade vi även om hur jag mådde nu, hur det varit under väntetiden och så. Det var rätt jobbigt. Svårt att uttrycka sig. Jag är fortfarande förvirrad över saker. Jag tog upp diagnos när det talades om Stepwise. Stepwise är inte något som används för diagnotisering. Vidare sa min behandlare att de redan i mars, vid bedömningsmötet, ansett att jag har en ätstörning och att det är därför jag får påbörja behandling hos dem. Jag vet att det är så men jag vill ändå ha det svart på vitt. Hon yttrade inte ens "ätstörning utan närmare specifikation" utan sa bara ätstörning och ätstörningsproblematik, vilket fick mig att känna mig ännu mer malplacerad. Inte tillräckligt sjuk är en känsla jag har ofta, detta ökade styrkan i den känslan. Jag vill liksom ha det övertydligt, helst på papper. Jag vet inte varför jag är så känslig för det. Antagligen för att jag inte passar in i någon av de mer kända och "riktiga" diagnoserna som anorexia och bulimi. Jag vet att UNS också är en riktig diagnos men.. jag vill åtminstone höra henne säga det rakt ut. Vet inte hur jag ska gå till väga...
Vidare pratade vi om mål och förväntningar av behandlingen och diverse känslor. Vi gick även igenom ett papper med information om behandlingen, som jag fick med hem. Fick även med ett papper om Stepwise, som är ett program där min behandlare dels kommer intervjua mig enligt färdiga frågor och dels kommer jag få svara på frågor i ett datorprogram, en slags självskattning. Detta ska ge en slags profil om mina problem som visar promlemområden, ångestgrader och så vidare. Jag är rätt nyfiken faktiskt.
Jag fick även som en minihemuppgift att låna en bok som heter "Att övervinna hetsätning" och att införskaffa en mapp/pärm att samla viktiga papper i. Efter det och lite mer prat så bokade vi in sju nya tider, vilket känns skönt. Jag ska dit på måndag igen. Direkt efter Barcelonaresan typ. Jag har läst lite i boken. I början tyckte jag att den var bra, särskilt då den tog upp objektiv och subjektiv hetsätning. (Objektiv hetsätning är utefter en viss definition och det krävs en stor mängd av mat, medan subjektiv hetsätning inte behöver vara en särskild stor mängd utan att det räcker med känsla av kontrollförlust.) Dock när jag fortsatte läsningen idag blev jag väldigt triggad. Boken är från 2003 så tycker att vissa saker är lite felaktiga och boken nämner inte ens UNS, vilket gör det svårt för mig att relatera till den. Jag har köpt en bok i Dubai som heter "8 keys to recovery from an eating disorder" som jag än så länge tycker är bättre. Funderar på att ta med den på nästa möte och se om jag får läsa den istället.
Något som inte nämndes en enda gång var matschema, vilket gör mig rädd. Det är något jag känner att jag behöver så jag hoppas verkligen att det tas upp på måndag. Vet inte hur jag ska våga ta upp det om min behandlare inte gör det. Jag tycker det är jättejobbigt att ta upp saker som känns jobbiga, känsliga och dylikt för mig. Dels för att jag lätt börjar gråta då, vilket jag faktiskt gjorde under mötet och det var då vi hade den lilla diskussionen angående diagnoser. Efter mötet var jag riktigt trött, inte så konstigt kanske. Full fart var det ändå. Skulle köpa lite saker, bland annat en pärm, åkte och lånade den där boken, sen hem och hämta och lämna lite saker. Åka till mamma och lämna en bankdosa då hon är i flyttkaos och inte vet vart sin är. Sedan åkte jag och Erik till stan för att äta middag med det paret vi ska till Barcelona med. Det var väldigt triggande. Maten var inte ens god så kändes som ett slöseri av både pengar, tid, kalorier och energi. Jag åt ungefär hälften. Blä!
Nu sitter jag i soffan. Har bara gjort det idag och duschat. Varit med Erik. Ätit asmycket glass och aslite mat. Ångest. Känner mig fortfarande triggad av boken. Hoppas resan får mig att må bra. Är rädd att den ska trigga som fan dock. Hur mår ni?
Min behandlare är samma person som hade bedömningssamtalet med mig, fem månader tidigare. Jag har fått vänta fem månader. Det är stört. Nästan ett halvår av sjukdom. (De säger att de har en väntetid på tre månader men eftersom att det blev sommar efter tre månader så skulle folk ha semester, vilket resulterade i att jag och antagligen många andra fick gå och vänta ett tag till.) Behandlaren beklagade sig dock över detta, vilket kändes skönt.
Vi gick igenom information om behandlingen. En speciell KBT inriktad på ätstörningar som kommer sträcka sig över ungefär 20 veckor. Vi gick även igenom Stepwise, som jag ska få göra på mitt andra möte. (Vi räknar det första på måndag, då det igår mest var information och lägescheck.) Vidare pratade vi även om hur jag mådde nu, hur det varit under väntetiden och så. Det var rätt jobbigt. Svårt att uttrycka sig. Jag är fortfarande förvirrad över saker. Jag tog upp diagnos när det talades om Stepwise. Stepwise är inte något som används för diagnotisering. Vidare sa min behandlare att de redan i mars, vid bedömningsmötet, ansett att jag har en ätstörning och att det är därför jag får påbörja behandling hos dem. Jag vet att det är så men jag vill ändå ha det svart på vitt. Hon yttrade inte ens "ätstörning utan närmare specifikation" utan sa bara ätstörning och ätstörningsproblematik, vilket fick mig att känna mig ännu mer malplacerad. Inte tillräckligt sjuk är en känsla jag har ofta, detta ökade styrkan i den känslan. Jag vill liksom ha det övertydligt, helst på papper. Jag vet inte varför jag är så känslig för det. Antagligen för att jag inte passar in i någon av de mer kända och "riktiga" diagnoserna som anorexia och bulimi. Jag vet att UNS också är en riktig diagnos men.. jag vill åtminstone höra henne säga det rakt ut. Vet inte hur jag ska gå till väga...
Vidare pratade vi om mål och förväntningar av behandlingen och diverse känslor. Vi gick även igenom ett papper med information om behandlingen, som jag fick med hem. Fick även med ett papper om Stepwise, som är ett program där min behandlare dels kommer intervjua mig enligt färdiga frågor och dels kommer jag få svara på frågor i ett datorprogram, en slags självskattning. Detta ska ge en slags profil om mina problem som visar promlemområden, ångestgrader och så vidare. Jag är rätt nyfiken faktiskt.
Jag fick även som en minihemuppgift att låna en bok som heter "Att övervinna hetsätning" och att införskaffa en mapp/pärm att samla viktiga papper i. Efter det och lite mer prat så bokade vi in sju nya tider, vilket känns skönt. Jag ska dit på måndag igen. Direkt efter Barcelonaresan typ. Jag har läst lite i boken. I början tyckte jag att den var bra, särskilt då den tog upp objektiv och subjektiv hetsätning. (Objektiv hetsätning är utefter en viss definition och det krävs en stor mängd av mat, medan subjektiv hetsätning inte behöver vara en särskild stor mängd utan att det räcker med känsla av kontrollförlust.) Dock när jag fortsatte läsningen idag blev jag väldigt triggad. Boken är från 2003 så tycker att vissa saker är lite felaktiga och boken nämner inte ens UNS, vilket gör det svårt för mig att relatera till den. Jag har köpt en bok i Dubai som heter "8 keys to recovery from an eating disorder" som jag än så länge tycker är bättre. Funderar på att ta med den på nästa möte och se om jag får läsa den istället.
Något som inte nämndes en enda gång var matschema, vilket gör mig rädd. Det är något jag känner att jag behöver så jag hoppas verkligen att det tas upp på måndag. Vet inte hur jag ska våga ta upp det om min behandlare inte gör det. Jag tycker det är jättejobbigt att ta upp saker som känns jobbiga, känsliga och dylikt för mig. Dels för att jag lätt börjar gråta då, vilket jag faktiskt gjorde under mötet och det var då vi hade den lilla diskussionen angående diagnoser. Efter mötet var jag riktigt trött, inte så konstigt kanske. Full fart var det ändå. Skulle köpa lite saker, bland annat en pärm, åkte och lånade den där boken, sen hem och hämta och lämna lite saker. Åka till mamma och lämna en bankdosa då hon är i flyttkaos och inte vet vart sin är. Sedan åkte jag och Erik till stan för att äta middag med det paret vi ska till Barcelona med. Det var väldigt triggande. Maten var inte ens god så kändes som ett slöseri av både pengar, tid, kalorier och energi. Jag åt ungefär hälften. Blä!
Nu sitter jag i soffan. Har bara gjort det idag och duschat. Varit med Erik. Ätit asmycket glass och aslite mat. Ångest. Känner mig fortfarande triggad av boken. Hoppas resan får mig att må bra. Är rädd att den ska trigga som fan dock. Hur mår ni?
lördag 18 juli 2015
TW.
TW.
Idag gjorde jag något riktigt, jävla dumt. Jag var ledig, som jag varit hela veckan, vilket lett till att jag börjar bli rastlös då jag bara sitter hemma. (Erik jobbar och mina kompisar verkar inte vilja träffa mig. Kul..) Jag hade, återigen, ätit för mycket. Magen kändes stor och ångesten var väldigt stark. Mådde bara dåligt. I halvt om panik tog jag mig till badrummet och slängde mig i princip framför toaletten. Tryckte ner fingrarna i halsen, som jag gjort många gånger. Avbröt, som jag gjort många gånger. Var nära på att gråta. Kände hur stor magen var och såg hur feta låren var. Försökte igen. Och fick tyvärr upp något. Inte mycket, knappt något alls. Fan vad rädd jag blev! Avbröt direkt. Ville gråta och skratta på en och samma gång. Gick mest bara runt i lägenheten och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Det är nog bra för mig att det tar tid att spy. Att jag måste försöka så himla mycket. Hade det varit enkelt, hade jag nog fastnat fort. En internetkompis skrev samma sak. Kan bara hålla med. Fick liksom ont i halsen och lite mer yrsel än vanligt av det där lilla. Vill inte veta hur det skulle kunna bli. Fast samtidigt så vill jag ju just det... Skitsamma.
Imorgon ska jag jobba. Nu börjar heltiden. Eller ah på måndag men eftersom att jag jobbar imorgon, söndag, så räknar jag det som att starten är nu. Är lika med att nu börjar även min diet. Jag ska ha en gräns på 1500 kalorier iom mitt jobb. Lär bränna 700-800 minst på jobbet. I alla fall enligt Shape Ups beräkningar och då räknar jag på att jag går långsamt hela tiden och har inte räknat med att jag lyfter så mycket tungt. Känns bättre att underräkna än tvärtom. Så om jag äter 1500 och bränner 700 på jobbet så ligger jag ju på 800 och det är ju grymt!
Jag har redan gjort en matlåda till imorgon. Mathavre och paprika & ostbiff med lite stuvad spenat. Har vägt allt dessutom. Tror det blir ca 390 kalorier. Ska lägga in det i Shape Up imorgon. Jag har bara gratisversionen just nu så kan inte lägga in morgondagens mat. Lär inte bli allt för mycket i alla fall. Jag kommer nog äta något litet innan och efter jobbet. Eventuellt ha med mig en frukt till jobbet under småpauserna eller något. Vi får se. Min sista dag på heltiden är 14/8. Så det är 29 dagar från och med imorgon. Jag borde gå ner något till det. Jag borde känna en skillnad på 29 dagar, så länge de går bra. Jag har ingen personvåg hemma och vet inte om det är klokt att införskaffa en. Jag tror att jag borde känna eller se skillnad på en månad i alla fall. Eller vad tror ni?
Idag gjorde jag något riktigt, jävla dumt. Jag var ledig, som jag varit hela veckan, vilket lett till att jag börjar bli rastlös då jag bara sitter hemma. (Erik jobbar och mina kompisar verkar inte vilja träffa mig. Kul..) Jag hade, återigen, ätit för mycket. Magen kändes stor och ångesten var väldigt stark. Mådde bara dåligt. I halvt om panik tog jag mig till badrummet och slängde mig i princip framför toaletten. Tryckte ner fingrarna i halsen, som jag gjort många gånger. Avbröt, som jag gjort många gånger. Var nära på att gråta. Kände hur stor magen var och såg hur feta låren var. Försökte igen. Och fick tyvärr upp något. Inte mycket, knappt något alls. Fan vad rädd jag blev! Avbröt direkt. Ville gråta och skratta på en och samma gång. Gick mest bara runt i lägenheten och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Det är nog bra för mig att det tar tid att spy. Att jag måste försöka så himla mycket. Hade det varit enkelt, hade jag nog fastnat fort. En internetkompis skrev samma sak. Kan bara hålla med. Fick liksom ont i halsen och lite mer yrsel än vanligt av det där lilla. Vill inte veta hur det skulle kunna bli. Fast samtidigt så vill jag ju just det... Skitsamma.
Imorgon ska jag jobba. Nu börjar heltiden. Eller ah på måndag men eftersom att jag jobbar imorgon, söndag, så räknar jag det som att starten är nu. Är lika med att nu börjar även min diet. Jag ska ha en gräns på 1500 kalorier iom mitt jobb. Lär bränna 700-800 minst på jobbet. I alla fall enligt Shape Ups beräkningar och då räknar jag på att jag går långsamt hela tiden och har inte räknat med att jag lyfter så mycket tungt. Känns bättre att underräkna än tvärtom. Så om jag äter 1500 och bränner 700 på jobbet så ligger jag ju på 800 och det är ju grymt!
Jag har redan gjort en matlåda till imorgon. Mathavre och paprika & ostbiff med lite stuvad spenat. Har vägt allt dessutom. Tror det blir ca 390 kalorier. Ska lägga in det i Shape Up imorgon. Jag har bara gratisversionen just nu så kan inte lägga in morgondagens mat. Lär inte bli allt för mycket i alla fall. Jag kommer nog äta något litet innan och efter jobbet. Eventuellt ha med mig en frukt till jobbet under småpauserna eller något. Vi får se. Min sista dag på heltiden är 14/8. Så det är 29 dagar från och med imorgon. Jag borde gå ner något till det. Jag borde känna en skillnad på 29 dagar, så länge de går bra. Jag har ingen personvåg hemma och vet inte om det är klokt att införskaffa en. Jag tror att jag borde känna eller se skillnad på en månad i alla fall. Eller vad tror ni?
måndag 6 juli 2015
Capio och ångest.
Livet snurrar på som vanligt. Jobbade hela helgen och det var fint väder, nu när jag är ledig regnar det. Både bra och dåligt. En ursäkt att stanna inne men synd då jag gärna skulle vara ute också. Jag känner mig tjock som vanligt. Åt potatis igår, det var jobbigt. Samtidigt var det inte jobbigt att äta choklad. Så jävla konstigt.
Förresten så har Capio hört av sig. Jag ska dit den 26/8 så det är ju ett tag kvar men känns ändå skönt att ha något inbokat, att de inte glömt bort mig. Vidare har jag och Erik bokat in en weekend till Barcelona den 28/8-30/8. Vi ska även åka med hans kompis och kompisens flickvän. Det ska bli roligt, vi har pratat länge om att åka tillsammans. Lär dock vara jobbigt också, rent matmässigt osv. Jag och Erik lär också åka utomlands en vecka, 15-22/8. Vart är inte bestämt än men det är enda gången under hela sommaren som jag är ledig i åtta dagar i sträck, vilket göra det möjligt att resa. Jobbar en fredag, åker på lördag, kommer hem lördag, jobbar söndag.
Igår när jag kom hem, slut efter jobbet stod Erik och lagade mat och bakade. Därav potatis. Så himla gulligt dock. Kändes skönt att få känna sig lite normal, även om ångesten var närvarande. Nu har jag precis sett ett avsnitt av Orphan black. Nyss börjat med säsong två, ganska bra enligt mig. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Borde duscha. Orkar inte just nu. Varför känns allt så ansträngande? Inte ens orkat klä på mig än. Varit uppe i en och en halv timme.
Förresten så har Capio hört av sig. Jag ska dit den 26/8 så det är ju ett tag kvar men känns ändå skönt att ha något inbokat, att de inte glömt bort mig. Vidare har jag och Erik bokat in en weekend till Barcelona den 28/8-30/8. Vi ska även åka med hans kompis och kompisens flickvän. Det ska bli roligt, vi har pratat länge om att åka tillsammans. Lär dock vara jobbigt också, rent matmässigt osv. Jag och Erik lär också åka utomlands en vecka, 15-22/8. Vart är inte bestämt än men det är enda gången under hela sommaren som jag är ledig i åtta dagar i sträck, vilket göra det möjligt att resa. Jobbar en fredag, åker på lördag, kommer hem lördag, jobbar söndag.
Igår när jag kom hem, slut efter jobbet stod Erik och lagade mat och bakade. Därav potatis. Så himla gulligt dock. Kändes skönt att få känna sig lite normal, även om ångesten var närvarande. Nu har jag precis sett ett avsnitt av Orphan black. Nyss börjat med säsong två, ganska bra enligt mig. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Borde duscha. Orkar inte just nu. Varför känns allt så ansträngande? Inte ens orkat klä på mig än. Varit uppe i en och en halv timme.
söndag 12 april 2015
torsdag 26 mars 2015
Capio besök ett.
Jag har precis varit på Capio i en timme. Det var så himla jobbigt men psykologen var riktigt snäll. Vi gick igenom ganska många frågor. Sedan skulle jag vägas, vilket slutade med att jag grät. Efter vägningen, där jag valde att vägas baklänges för att inte se siffran, skakade jag en del och hade dåligt fokus. Vi gick in på hennes kontor igen och gick igenom lite fler frågor. Jag står nu i kö för öppenvård. Jag tycker att det känns jättejobbigt men jag tror att det blir okej. Det är ju ändå en väntetid så vi får se hur lång tid det tar.
måndag 23 mars 2015
Äcklig.
Jag känner mig så jävla tjock och äcklig. Jag hatar mig själv. Jag är så trött på det.
I fredags gjorde jag tentan i juridik. Sex timmar hade vi på oss. Jag fick ändå stressa på sista frågan. Är så jävla rädd för att få F.
Jag har varit så himla dålig på att uppdatera men det har varit så mycket hela tiden. Pluggat hela nätterna m.m. På torsdag händer mycket. Dels är det mätarkväll i lägenheten jag och Erik ska flytta in i. Det ska bli kul. Dels ska jag till ätstörningsenheten innan. Så jävla rädd. Jag tänker vägra vägning ifall de vill det. Jag har inte ens vägt mig själv på jättelänge. Sådan sjuk ångest. Kan ingen bara trolla bort de värsta kilona? Jag hatar att vara tjock. Det gör mig rädd för att de inte kommer hjälpa mig. Fast ofta undrar jag om jag ens vill ha hjälp eller om jag ens behöver den?
I fredags gjorde jag tentan i juridik. Sex timmar hade vi på oss. Jag fick ändå stressa på sista frågan. Är så jävla rädd för att få F.
Jag har varit så himla dålig på att uppdatera men det har varit så mycket hela tiden. Pluggat hela nätterna m.m. På torsdag händer mycket. Dels är det mätarkväll i lägenheten jag och Erik ska flytta in i. Det ska bli kul. Dels ska jag till ätstörningsenheten innan. Så jävla rädd. Jag tänker vägra vägning ifall de vill det. Jag har inte ens vägt mig själv på jättelänge. Sådan sjuk ångest. Kan ingen bara trolla bort de värsta kilona? Jag hatar att vara tjock. Det gör mig rädd för att de inte kommer hjälpa mig. Fast ofta undrar jag om jag ens vill ha hjälp eller om jag ens behöver den?
söndag 15 mars 2015
Jag vill inte.
Jag fyllde tjugo igår. Det var trevligt och det gör mig glad. Det känns konstigt. Konstigt att inte vara tonåring längre, konstigt att tjugo låter så mycket mer vuxet än nitton. Känns som att jag måste bli mer asvarsfull men ändå inte. Det känns konstigt och jobbigt att jag nu är tjugo och fortfarande har problem med mat m.m. Att det varit så här i snart tre år. (Fast undermedvetet och mildare mycket längre, vilket också är tragiskt.) Det känns jobbigt att mormor och gammelmormor inte är här. Jag saknar dem så himla mycket. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag hantera mina känslor? Jag vill ha kul, som andra tjugoåringar men det är svårt. Svårt med ångest. Svårt med allt. Jag minns dagarna då jag trodde att jag skulle vara död innan jag var tjugo. Jag blir så ledsen. På mig själv, på mamma, på pappa, på samhället. På allt. Jag vill inte ha ett till år fyllt av ångest, självhat och destruktiva tankar och beteenden.
onsdag 11 mars 2015
Jag vet inte vad jag ska tänka.
Jag skickade en egenanmälan i söndags, som antagligen räknades som inkommen i måndags. Idag, tisdag, ringde Capio upp. Fick ett möte inbokat den 26:e mars. Jag är rädd. Jag trodde inte att det här skulle gå så fort. Tänk om jag inte är tillräckligt sjuk? Tänk om jag inte får en diagnos? Tänk om jag faktiskt får en diagnos? Allt känns jätteläskigt och jobbigt just nu.
fredag 6 mars 2015
Jag tänker på er.
Jag vill bli frisk samtidigt som jag absolut inte vågar. Varför är det så här? Jag berättade för Erik om min rädsla att börja spy när vi flyttar. Han blev ledsen och fortsatte att peppa till att söka hjälp. Så vi kollade runt lite. Igår skrev vi ut en egenanmälansenkät till SCÄ och jag ska troligen fylla i den snart, samt Capios egenanmälansenkät men den är på nätet så det är skönare. Samtidigt tvekar jag. Precis som vanligt.
Fast jag tror att jag kommer söka nu. Rädslan att börja spy är fan för stor för att låta bli. Dessutom är det så lång väntetid så kommer ju ändå ta lång tid innan jag faktiskt får hjälp. Lär hinna ändra mig tusen gånger fram och tillbaks hurvida jag vill ha hjälp eller inte men jag tänker att när de väl hör av sig så kanske jag är i en period där jag vill bli frisk? Eller att jag åtminstone tar chansen, kollar läget och ser om man blir mer motiverad där om jag nu inte skulle vara det.
Mina matvanor är så jävla fucked up så det är sjukt frustrerande att veta vad jag ska skriva på blanketten. En fråga är vad äter du under en dag? Och så har de punktat upp frukost, lunch, middag och två-tre mellanmål eller något. Jag äter så sjukt olika från dag till dag. En dag kan jag ligga på 400 kalorier för att nästa pressa i mig 4000. Jag tror att jag helt enkelt får skriva att det varierar och att mina problem går i olika perioder där jag både äter och tränar olika. Fan vad svårt det känns. Känner mig misslyckad. Som att det hade varit "bättre" om jag hela tiden svalt/hetsade/tränade/kräktes eller något sånt. Inte lite här och där. Eller att åtminstone mina perioder var längre än vad de är. Har dock ingen aning om vad jag är i för period när jag varken hetsar eller svälter. Normalt är det inte. Eller när jag har en kombination av dem. Ugh, ja ni hör ju hur lätt jag förvirrar mig själv här. Ska bli intressant när jag ska få ner något vettigt på bara några rader.
Just nu sitter jag i skolan, ska plugga. Har tenta om två veckor och ligger verkligen efter i läsandet. Har inte ätit alls idag. Bara druckit Nocco och cola zero. Känner mig dum men kan inte låta bli. Kommer antagligen inte äta förrän ikväll. Igår var det likadant. Åt först vid nio men fick säkert i mig 1000 kalorier ändå, jävla tjockis som aldrig kan låta bli att äta socker på kvällarna. Hatar choklad. Vi får se hur det blir idag. Idag ville jag egentligen köpa en pastasallad att ha med till skolan. Blev inte så pga ångest. Tänkte att jag kunde köpa en nu så jag kunde äta den medan jag pluggar men känns "onödigt" pga att jag ska äta hemma och att ingen ens ser mig äta nu. Varför är det så? Antingen så äter man INTE för att någon inte ser en eller så äter man just för att någon ser en. Alltså flera middagar jag tryckt i mig har ju främst varit pga Erik. Vad långt det här blir.. Ska nog avsluta och börja plugga igen. Har så lätt för mig att börja med annat trots att jag har boken uppslagen framför mig. Som nu.
Hur mår ni? Vad gör ni? Jag tänker på er och klickar in på era bloggar med jämna mellanrum. Är dålig på att kommentera för stunden och ska försöka bättra mig. Vill bara säga att ni förtjänar att må bra!
Fast jag tror att jag kommer söka nu. Rädslan att börja spy är fan för stor för att låta bli. Dessutom är det så lång väntetid så kommer ju ändå ta lång tid innan jag faktiskt får hjälp. Lär hinna ändra mig tusen gånger fram och tillbaks hurvida jag vill ha hjälp eller inte men jag tänker att när de väl hör av sig så kanske jag är i en period där jag vill bli frisk? Eller att jag åtminstone tar chansen, kollar läget och ser om man blir mer motiverad där om jag nu inte skulle vara det.
Mina matvanor är så jävla fucked up så det är sjukt frustrerande att veta vad jag ska skriva på blanketten. En fråga är vad äter du under en dag? Och så har de punktat upp frukost, lunch, middag och två-tre mellanmål eller något. Jag äter så sjukt olika från dag till dag. En dag kan jag ligga på 400 kalorier för att nästa pressa i mig 4000. Jag tror att jag helt enkelt får skriva att det varierar och att mina problem går i olika perioder där jag både äter och tränar olika. Fan vad svårt det känns. Känner mig misslyckad. Som att det hade varit "bättre" om jag hela tiden svalt/hetsade/tränade/kräktes eller något sånt. Inte lite här och där. Eller att åtminstone mina perioder var längre än vad de är. Har dock ingen aning om vad jag är i för period när jag varken hetsar eller svälter. Normalt är det inte. Eller när jag har en kombination av dem. Ugh, ja ni hör ju hur lätt jag förvirrar mig själv här. Ska bli intressant när jag ska få ner något vettigt på bara några rader.
Just nu sitter jag i skolan, ska plugga. Har tenta om två veckor och ligger verkligen efter i läsandet. Har inte ätit alls idag. Bara druckit Nocco och cola zero. Känner mig dum men kan inte låta bli. Kommer antagligen inte äta förrän ikväll. Igår var det likadant. Åt först vid nio men fick säkert i mig 1000 kalorier ändå, jävla tjockis som aldrig kan låta bli att äta socker på kvällarna. Hatar choklad. Vi får se hur det blir idag. Idag ville jag egentligen köpa en pastasallad att ha med till skolan. Blev inte så pga ångest. Tänkte att jag kunde köpa en nu så jag kunde äta den medan jag pluggar men känns "onödigt" pga att jag ska äta hemma och att ingen ens ser mig äta nu. Varför är det så? Antingen så äter man INTE för att någon inte ser en eller så äter man just för att någon ser en. Alltså flera middagar jag tryckt i mig har ju främst varit pga Erik. Vad långt det här blir.. Ska nog avsluta och börja plugga igen. Har så lätt för mig att börja med annat trots att jag har boken uppslagen framför mig. Som nu.
Hur mår ni? Vad gör ni? Jag tänker på er och klickar in på era bloggar med jämna mellanrum. Är dålig på att kommentera för stunden och ska försöka bättra mig. Vill bara säga att ni förtjänar att må bra!
söndag 1 mars 2015
Fuck.
Jag är så jävla trött på mig själv. Trött på att vara så tjock. Trött på ångest. Trött på hjärnspöken. Jag vill inte mer men det verkar aldrig komma en förändring. Alltid samma cirklar. Allt går runt. Jävla skit. Funderar på att söka hjälp. (Igen. Dessa jävla cirklar.) Jag flyttar om typ två månader med Erik. Är så jävla rädd att börja kräkas då. Är typ 90 % säker på att jag kommer göra det då. Fan. Tror jag kommer hetsa, spy, nattträna och svälta på ett sätt jag inte kunnat göra hemma. Hur som helst så kommer jag aldrig bli frisk utan hjälp. Aldrig komma undan ångesten.
lördag 17 januari 2015
Mycket att göra igår.
Gårdagens HSGD-mål: 950.
Gårdagens intag: 1118.
Gårdagens ut: 500.
Gårdagens net: 618.
Ganska nöjd trots att jag hade lite ångest över att jag åt choklad.
Igår hade jag tenta. Sov typ fyra timmar. Åkte till skolan, pluggade. Gick okej. Sen satt jag och skrev klart hemtentan. Den gick också okej. Efter det åkte jag hem och vilade ett tag innan jag tvingade mig till gymmet. Note to self: Att knappt ha sovit och inte ätit alls innan gym är fan inte kul. Mådde inte så bra. Åt ganska mycket på kvällen som ni då kan se. Åt en stor middag, men med tanke på att jag låg på -500 så är det okej. Åt lite frukt och choklad också.
Idag har jag ätit Skyr och riskakor för 230 kalorier. Planen idag är att träna. Kanske plugga. Kanske köpa en dator. Kanske beställa lite saker från Gymgrossisten.
För två dagar sedan var det ett år sedan min mormor gick bort. Tiden har gått så himla fort. Minns precis den dagen så väl.
Angående hur mamma triggade mig så var det så att jag hade varit och pluggat med den där kompisen. Kom hem vid elva. Hade ätit 300 kalorier. (Åt tyvärr 350 till hemma sen men bra saker i alla fall.) Mamma börjar prata om hur hon har kontakt med någon PT via sin kund och hur han ska vara hennes online coach. Bara här är det ju ändå ganska triggande, åtminstone för mig. Sedan börjar hon fråga om jag vill vara med. Säger att jag kan tänka mig att försöka mig på träningen men inte maten, vilket hon börjar ifrågasätta och jag orkar knappt svara. Hon sa bland annat saker som "Då kan vi sporra varandra till att träna och inte äta onyttiga saker!". Inte för att vara sådan men jag tränar redan en del just nu. Jag äter inte överdrivet mycket så om jag vill äta lite choklad borde jag väl få göra det? Det värsta är nog att jag har en känsla av att hon borde veta NÅGONTING om mina problem. Ändå håller hon på så här. Jag fattar inte. Jag blir så triggad. Vill bara flytta hemifrån NU.
Gårdagens intag: 1118.
Gårdagens ut: 500.
Gårdagens net: 618.
Ganska nöjd trots att jag hade lite ångest över att jag åt choklad.
Igår hade jag tenta. Sov typ fyra timmar. Åkte till skolan, pluggade. Gick okej. Sen satt jag och skrev klart hemtentan. Den gick också okej. Efter det åkte jag hem och vilade ett tag innan jag tvingade mig till gymmet. Note to self: Att knappt ha sovit och inte ätit alls innan gym är fan inte kul. Mådde inte så bra. Åt ganska mycket på kvällen som ni då kan se. Åt en stor middag, men med tanke på att jag låg på -500 så är det okej. Åt lite frukt och choklad också.
Idag har jag ätit Skyr och riskakor för 230 kalorier. Planen idag är att träna. Kanske plugga. Kanske köpa en dator. Kanske beställa lite saker från Gymgrossisten.
För två dagar sedan var det ett år sedan min mormor gick bort. Tiden har gått så himla fort. Minns precis den dagen så väl.
Angående hur mamma triggade mig så var det så att jag hade varit och pluggat med den där kompisen. Kom hem vid elva. Hade ätit 300 kalorier. (Åt tyvärr 350 till hemma sen men bra saker i alla fall.) Mamma börjar prata om hur hon har kontakt med någon PT via sin kund och hur han ska vara hennes online coach. Bara här är det ju ändå ganska triggande, åtminstone för mig. Sedan börjar hon fråga om jag vill vara med. Säger att jag kan tänka mig att försöka mig på träningen men inte maten, vilket hon börjar ifrågasätta och jag orkar knappt svara. Hon sa bland annat saker som "Då kan vi sporra varandra till att träna och inte äta onyttiga saker!". Inte för att vara sådan men jag tränar redan en del just nu. Jag äter inte överdrivet mycket så om jag vill äta lite choklad borde jag väl få göra det? Det värsta är nog att jag har en känsla av att hon borde veta NÅGONTING om mina problem. Ändå håller hon på så här. Jag fattar inte. Jag blir så triggad. Vill bara flytta hemifrån NU.
onsdag 24 december 2014
God jul!
God jul till er alla. Jag hoppas verkligen att ni haft det bra oavsett om ni haft ångest eller inte. Hur som helst så förtjänar ni att må bra och att ha en ångestfri jul. Ni är så jävla bra. Tänker på er. Styrkekramar!
onsdag 15 oktober 2014
Ordet tjock.
Igår var jag ledig. Erik också. Vi spelade lite spel och såg på TV. Sedan var det någon timme med dålig stämning med det blev bra när vi träffade hans kompis ett tag. Efter det gick vi på bio, vi såg The Maze Runner igen. Ja, igen. Den är bra, jag älskar att fly in i andras liv och världar. Älskar att slippa med eget. Jag är verkligen inne i en dålig period. Äter konstigt. Svälter inte men hetsar inte. Ibland blir det svältlikande och ibland blir det hetsliknande. Ibland något mellanläge. Jag vill bara gråta hela tiden. Jag vill göra slut. Med mamma. Jag klarar knappt av henne längre. Hon tär på mig så himla mycket. Jag vill bara flytta härifrån. Bara vara med Erik. Jag orkar inte med det här livet. Jag lever knappt. Bara ångest, oro och depp. Lite glädje ibland. När jag är med några roliga från skolan eller med Erik. Samtidigt hatar jag att jag är så.. beroende. Jag mår inte bra när jag är själv. Väldigt sällan i så fall. Antar för att jag då har med tid att tänka och känna efter, mer tid att hata mig själv. Jag hatar att jag hatar mig själv. Jag hatar att så många gånhttps://www.blogger.com/blogger.g?blogID=5576884994054138226#editor/target=post;postID=88661085583894033ger när Erik frågar vad jag tänker på och jag svarar ingenting, så tänker jag på hur ful, dålig, tjock och äcklig jag är. Hur mycket jag hatar mig själv och hur mycket jag vill förändra mig själv.
Samtidigt är jag så sjukt delad kring ordet tjock. Jag VET att jag inte ÄR tjock. Jag vet att det är en känsla och ett desorienterat sinne som får mig att tänka så. Jag vet att jag inte ser sanningen när jag tittar i spegeln men det spelar ingen roll. För jag mår dåligt ändå. Jag skulle hellre vara tjock på riktigt och trivas, än vara normal och må så här. Jag önskar att det inte spelade någon roll, att jag kunde må bra av att känna mig tjock. Jag hatar, hatar, hatar fat-shaming. Det är så vidrigt. Jag vet att jag har privilegier som normsmal, normalviktig. Att jag ses som bättre av samhället bara för att jag inte är överviktig. Jag hatar det. Jag bryr mig verkligen inte om andras kroppar, förutom att de triggar mig oavsett hur det ser ut men det har med MIG att göra, inte dem och verkligen inte deras kroppar. Jag hatar den här ätstörningen.
Samtidigt är jag så sjukt delad kring ordet tjock. Jag VET att jag inte ÄR tjock. Jag vet att det är en känsla och ett desorienterat sinne som får mig att tänka så. Jag vet att jag inte ser sanningen när jag tittar i spegeln men det spelar ingen roll. För jag mår dåligt ändå. Jag skulle hellre vara tjock på riktigt och trivas, än vara normal och må så här. Jag önskar att det inte spelade någon roll, att jag kunde må bra av att känna mig tjock. Jag hatar, hatar, hatar fat-shaming. Det är så vidrigt. Jag vet att jag har privilegier som normsmal, normalviktig. Att jag ses som bättre av samhället bara för att jag inte är överviktig. Jag hatar det. Jag bryr mig verkligen inte om andras kroppar, förutom att de triggar mig oavsett hur det ser ut men det har med MIG att göra, inte dem och verkligen inte deras kroppar. Jag hatar den här ätstörningen.
måndag 13 oktober 2014
måndag 1 september 2014
LÅNGT INLÄGG!
Hej! Länge sen jag skrev ett ordentligt inlägg nu... Så det kommer en bomb nu!
Fredag FÖRRA veckan så åt jag pizza med två vänner, varav en skulle åka bort till Frankrike i 10 månader. Samma dag så fyllde min vän Jasmine år. Jag och Erik följde med henne och några andra ut, vilket ledde till min första fylla. Jag fyllde 18 i mars. Förra året. Så jag är alltså 19,5. Ganska sen. Brukar aldrig dricka. Bara en cider eller smaka något. Vet inte riktigt vad som hände. Vet inte om jag ångrar mig eller inte hah. Fast hade kul så det var nice! (Ingen koll på kalorier.)
Lördagen var man ganska seg. Jag och Erik köpte MASSA mat/socker. Typ hets alltså. Söndagen var nog ganska lik.
Måndag så åkte vi på en helt random kryssning. Ganska ångestfyllt men kul att vara med Erik och göra något. Dock mycket mat.. Fast inte så illa som det hade kunnat bli i alla fall.
Tisdag så tror jag nog att vi bara segade. Typ åt och spelade TV-spel. Gjorde inget särskilt på onsdagen eller torsdagen heller.
På fredagen blev vi "utkastade", mamma ville ha ut oss så vi drog till Nynäshamn där Eriks mamma bor. När vi gått i två minuter så börjar det spöregna. Vi går lite till men bestämmer oss för att vända för att hämta paraply, torra kläder, Wii med TV-spel (hahah typ prio ett...) och jag tog ett par gummistövlar och Erik tog en regnkappa. Gick bra. Var faktiskt kul i Nynäs. Jag och Erik delade på en kebabpizza med pommes på... Mindre bra. Ugh, som ni hör så har jag ätit, ätit och ätit. Vi såg film med hans mamma och bror. Sedan spelade jag, Erik och hans brorsa TV-spel. Varvade något Mario-spel med Supersmashbros. Riktigt kul! :)
På lördagen så handlade vi på Ica som hade specialerbjudande på mina favoritproteinbarer. Tio kronor styck, istället för typ arton+. Köpte tio stycken och tyvärr föll jag för deras godisrabatt. Kostade 2,95 per hekto. Köpte typ 600-700 gram. Har kvar lite och mamma har snott lite, så det är bra i alla fall. Sedan åkte jag och Erik pendel tillsammans men han gick av i Farsta för en av hans kompisar fyllde år. Jag åkte hem och min mamma blekte min utväxt och fixade mina naglar som också hade en riktigt lång utväxt. Under tiden smsade Erik massor och ville att jag skulle hänga med ut med han och hans kompis Emil plus några till. Åkte till Medborgarplatsen där Emils bror bodde. Så vi var ett par personer hemma där hela kvällen innan jag och Erik drog hem ganska sent.
På söndagen var dagen jag väntat i ett år på framme. Jag åkte till Tyresö och var framme strax innan fem. Hade nämligen tid hos en jättebra tjej där. Jag har ÄNTLIGEN fixat en hårförlängning!!! Jag är så glad. Det är så sjukt långt! Typ ner till revbenen ungefär. Färgen var för gul men jag köpte silvershampoo och tvättade två gånger hemma. (Korta omgångar.) Blev bättre men är inte tillräckligt än. Så ska fortsätta ett tag till, blir det inte bättre så skulle jag köra en specialare som hon tipsade om. Lägger upp bild senare. Både lördagen och söndagen blev bra kalorimässigt. MAX 1000 kalorier/dag. Det jag åt var ganska inte så bra, förutom en måltid som var lite kyckling och sallad + lite sås, men ändå!
Långt jag skrivit nu och jag har hela denna dag kvar hah.
Idag började jag skolan. Universitetet. Socionomprogrammet på SU. Någon annan som kanske går där, hehe? Var lite nervös men åkte men en kompis från gymnasieklassen. Hon ska gå samma program men en annan klass. Klassen verkar bra även om man inte direkt lärt känna någon. Efter massa presentationer och namnlekar så gick vi till O´Learys där vissa åt och de flesta drack. Okej, de flesta åt. Jag varken åt eller drack någonting. På hela dagen. Hade bara cola zero. Kändes bra. Hade dessutom bokat in middag hos min moster så det var en säker ursäkt, som var sann så det var ju inte en ursäkt egentligen. Det var hur som helst nice att sitta och snacka där, även fast jag mest lyssnade.
Väl hemma hos min moster, som också gjort n hårförlängning hos samma tjej, så var det skitbra. Åt lite för mycket men kalorierna ligger ändå på max 1000. Vi åt lax och potatis med citronsås. Jag mår alltid bättre med henne hos mig. Hon, Erik och pappa. Mamma, inte så mycket... Min moster är så fin så jag åt till och med två portioner, därav kalorierna. Vi pratade mycket, om VÄLDIGT blandat. Kom några tårar när vi pratade om jobbiga saker men mest skratt när vi slängde och flängde med vårat långa hår hahah. Nej men det var en riktigt bra dag! Älskar henne så jävla mycket. Hon ska dock till USA i en månad och åker på måndag så hinner bara träffa henne på lördag när hon kommer hit. Alltså hon är så fin, ni skulle bara veta. Vet inte ens hur jag ska förklara för er. Hon är en god människa helt enkelt. En av de bästa jag vet.
Nej, nu rundar jag av. Ska upp tidigt som fan imorgon och har fortfarande inte vänt tillbaka på dygnet så ska i alla fall försöka sova. Eller åtminstone varva ner med en bok. Hoppas ni mår bra, tänker på er och ber om ursäkt för att jag varit dålig på att uppdatera. <3
Fredag FÖRRA veckan så åt jag pizza med två vänner, varav en skulle åka bort till Frankrike i 10 månader. Samma dag så fyllde min vän Jasmine år. Jag och Erik följde med henne och några andra ut, vilket ledde till min första fylla. Jag fyllde 18 i mars. Förra året. Så jag är alltså 19,5. Ganska sen. Brukar aldrig dricka. Bara en cider eller smaka något. Vet inte riktigt vad som hände. Vet inte om jag ångrar mig eller inte hah. Fast hade kul så det var nice! (Ingen koll på kalorier.)
Lördagen var man ganska seg. Jag och Erik köpte MASSA mat/socker. Typ hets alltså. Söndagen var nog ganska lik.
Måndag så åkte vi på en helt random kryssning. Ganska ångestfyllt men kul att vara med Erik och göra något. Dock mycket mat.. Fast inte så illa som det hade kunnat bli i alla fall.
Tisdag så tror jag nog att vi bara segade. Typ åt och spelade TV-spel. Gjorde inget särskilt på onsdagen eller torsdagen heller.
På fredagen blev vi "utkastade", mamma ville ha ut oss så vi drog till Nynäshamn där Eriks mamma bor. När vi gått i två minuter så börjar det spöregna. Vi går lite till men bestämmer oss för att vända för att hämta paraply, torra kläder, Wii med TV-spel (hahah typ prio ett...) och jag tog ett par gummistövlar och Erik tog en regnkappa. Gick bra. Var faktiskt kul i Nynäs. Jag och Erik delade på en kebabpizza med pommes på... Mindre bra. Ugh, som ni hör så har jag ätit, ätit och ätit. Vi såg film med hans mamma och bror. Sedan spelade jag, Erik och hans brorsa TV-spel. Varvade något Mario-spel med Supersmashbros. Riktigt kul! :)
På lördagen så handlade vi på Ica som hade specialerbjudande på mina favoritproteinbarer. Tio kronor styck, istället för typ arton+. Köpte tio stycken och tyvärr föll jag för deras godisrabatt. Kostade 2,95 per hekto. Köpte typ 600-700 gram. Har kvar lite och mamma har snott lite, så det är bra i alla fall. Sedan åkte jag och Erik pendel tillsammans men han gick av i Farsta för en av hans kompisar fyllde år. Jag åkte hem och min mamma blekte min utväxt och fixade mina naglar som också hade en riktigt lång utväxt. Under tiden smsade Erik massor och ville att jag skulle hänga med ut med han och hans kompis Emil plus några till. Åkte till Medborgarplatsen där Emils bror bodde. Så vi var ett par personer hemma där hela kvällen innan jag och Erik drog hem ganska sent.
På söndagen var dagen jag väntat i ett år på framme. Jag åkte till Tyresö och var framme strax innan fem. Hade nämligen tid hos en jättebra tjej där. Jag har ÄNTLIGEN fixat en hårförlängning!!! Jag är så glad. Det är så sjukt långt! Typ ner till revbenen ungefär. Färgen var för gul men jag köpte silvershampoo och tvättade två gånger hemma. (Korta omgångar.) Blev bättre men är inte tillräckligt än. Så ska fortsätta ett tag till, blir det inte bättre så skulle jag köra en specialare som hon tipsade om. Lägger upp bild senare. Både lördagen och söndagen blev bra kalorimässigt. MAX 1000 kalorier/dag. Det jag åt var ganska inte så bra, förutom en måltid som var lite kyckling och sallad + lite sås, men ändå!
Långt jag skrivit nu och jag har hela denna dag kvar hah.
Idag började jag skolan. Universitetet. Socionomprogrammet på SU. Någon annan som kanske går där, hehe? Var lite nervös men åkte men en kompis från gymnasieklassen. Hon ska gå samma program men en annan klass. Klassen verkar bra även om man inte direkt lärt känna någon. Efter massa presentationer och namnlekar så gick vi till O´Learys där vissa åt och de flesta drack. Okej, de flesta åt. Jag varken åt eller drack någonting. På hela dagen. Hade bara cola zero. Kändes bra. Hade dessutom bokat in middag hos min moster så det var en säker ursäkt, som var sann så det var ju inte en ursäkt egentligen. Det var hur som helst nice att sitta och snacka där, även fast jag mest lyssnade.
Väl hemma hos min moster, som också gjort n hårförlängning hos samma tjej, så var det skitbra. Åt lite för mycket men kalorierna ligger ändå på max 1000. Vi åt lax och potatis med citronsås. Jag mår alltid bättre med henne hos mig. Hon, Erik och pappa. Mamma, inte så mycket... Min moster är så fin så jag åt till och med två portioner, därav kalorierna. Vi pratade mycket, om VÄLDIGT blandat. Kom några tårar när vi pratade om jobbiga saker men mest skratt när vi slängde och flängde med vårat långa hår hahah. Nej men det var en riktigt bra dag! Älskar henne så jävla mycket. Hon ska dock till USA i en månad och åker på måndag så hinner bara träffa henne på lördag när hon kommer hit. Alltså hon är så fin, ni skulle bara veta. Vet inte ens hur jag ska förklara för er. Hon är en god människa helt enkelt. En av de bästa jag vet.
Nej, nu rundar jag av. Ska upp tidigt som fan imorgon och har fortfarande inte vänt tillbaka på dygnet så ska i alla fall försöka sova. Eller åtminstone varva ner med en bok. Hoppas ni mår bra, tänker på er och ber om ursäkt för att jag varit dålig på att uppdatera. <3
fredag 22 augusti 2014
JOBB!
Intag: 1427 kalorier.
Inte så bra men mycket bättre än jag trodde ett tag. Har nämligen MASSOR med glass hemma. Åt en del men stod emot Ben&Jerryn och hetssuget i alla fall.
Idag gick jag upp sent. Mötte Erik i stan, köpte en ansiktsskrubb och en till ansiktsgrej, typ något med alkohol man tvättar ansiktet med. Ska köpa en speciell kräm sedan tror jag. Tittade på ett par skor jag har velat ha i flera månader. Nedsatta från 400 till 200, är dock orolig att jag inte kommer använda de så mycket då de har klack. Använder sällan det. Dock är det en bred klack och inte överdrivet höga så jag ska tänka lite till.
Och vet ni vad? :D JAG FICK JOBBET SOM LÄXHJÄLPARE! Känns nervöst men ändå SÅ bra! Ska på en intervju imorgon för Donken ändå. Känns dumt att avboka dagen innan, plus tror att det handlar om helgjobb och det har jag nog tid för ändå. Nu är klockan snart fem så måste fan försöka sova så jag orkar gå upp i tid. Ska vara i stan halv tre.
Inte så bra men mycket bättre än jag trodde ett tag. Har nämligen MASSOR med glass hemma. Åt en del men stod emot Ben&Jerryn och hetssuget i alla fall.
Idag gick jag upp sent. Mötte Erik i stan, köpte en ansiktsskrubb och en till ansiktsgrej, typ något med alkohol man tvättar ansiktet med. Ska köpa en speciell kräm sedan tror jag. Tittade på ett par skor jag har velat ha i flera månader. Nedsatta från 400 till 200, är dock orolig att jag inte kommer använda de så mycket då de har klack. Använder sällan det. Dock är det en bred klack och inte överdrivet höga så jag ska tänka lite till.
Och vet ni vad? :D JAG FICK JOBBET SOM LÄXHJÄLPARE! Känns nervöst men ändå SÅ bra! Ska på en intervju imorgon för Donken ändå. Känns dumt att avboka dagen innan, plus tror att det handlar om helgjobb och det har jag nog tid för ändå. Nu är klockan snart fem så måste fan försöka sova så jag orkar gå upp i tid. Ska vara i stan halv tre.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)