Blir man ens helt frisk?

Jag har varit borta länge, jag vet. Skjutit upp det. Det jag är bäst på. Jag gick på dagvården i 19 veckor. Skulle sedan börja i öppenvård. Tre samtal senare har min behandlare tydligen slutat, jag tror avskedad, och allt känns bara kaos. Jag funderar på att be om att bli remitterad till SCÄ. Trött på Capio nu. Har ni några erfarenheter? Tvivlar ibland på att jag kan bli mer frisk än jag är nu. Är i något jävla mellanläge. Följer väl inte ordinationen helt men dietar inte. Exponerar mig med kläder men avskyr hela min kropp. Tankarna är detsamma. Men jag kommer ju inte dö så jag kanske inte spelar någon roll längre? Fysiskt lidande går före psykiskt och jag är inte nära på att kollapsa av hjärtsvikt. Hah. Nej, har ingen aning om vad som händer. Funderar på att bara avsluta "behandlingen" helt.

Helvete, hur tänker jag?

Fem veckor av behandlingen har gått. Kan inte riktigt ta in det. Det funkar okej. Har blandade känslor. Ibland känns det meningslöst, som att det inte ger något men något ger det väl. Kanske inte tillräckligt. Får hoppas på att det blir bättre snart.

Ångesten är riktigt stark, ofta. Och den är inte enbart kopplad till kropp och vikt utan bara allmän, inneboende ångest. Dessa tillfällen har lett in mig i negativa tankebanor kring destruktivitet. Droger. Så jävla nära just nu. Jag vill testa så mycket. Tram, oxy, sub, fentanyl, effedrin, amfetamin, xanor och så vidare. Shit. Har i princip aldrig tänkt i dessa banor tidigare. (Eventuellt lite, ofta i samband med självmordstankar.) Dock har jag aldrig läst på så här mycket. Vad saker är, hur de påverkar, för- & nackdelar, priser, var man hittar. Det är sjukt. Jag hoppas att jag inte gör något och jag tror faktiskt inte det. Men sjukt sugen på att lägga en liten beställning på tram i alla fall. Skitdumt. Jag hör ju det själv. Är 90% på att jag skulle kunna fastna. Det enda som skulle kunna hjälpa är att ha strikta regler. Enbart använda sådana där värdelösa dagar, absolut inte varje dag. Kanske max en gång i veckan.

Alltså. Varför tänker jag så här? Får inte stopp på tankarna. Jag har i alla fall  berättat om dessa tankar och ångest för min behandlare. Ska få ett möte med läkaren på enheten om kanske 1,5 vecka eller något. Är rätt säker på att OM jag får något utskrivet, så lär det inte vara något jag vill ha. Vill liksom inte ta något varje dag, utan bara något som kan hjälpa sådana där meningslösa dagar som sagt. Fan.

Det måste bli bra nu.

Jag har fått datum för dagvården nu. Jag börjar 15/2. Känns både väldigt nära och långt bort. Är orolig, har ångest och är stressad. Känslor om misslyckande pga studieuppehåll. Får inte tänka så men kan inte låta bli. Jag fick A på min b-uppsats, som handlade om ätstörningar komiskt nog. Det kändes bra men rätt snabbt försvann glädjen och tänkte bara "Jahapp.". Det är väl lite tråkigt men jag är fortfarande glad och stolt över uppsatsen även om det inte känns så bra som det brukar. Min klass har slagits ihop med en annan. De nya känns faktiskt väldigt snälla och roliga, vilket är ännu en anledning till att det känns fel att ta ett uppehåll.

Vidare så har jag berättat för mamma om min ätstörning och behandling. Hon tog det väl okej men tycker lite i efterhand att hon fortsätt med dumma kommentarer. Känner mig så trött på henne när hon håller på. Hon jämförde våra "problem" och frågade om hon hade en ätstörning lite skämtsamt. Det gjorde ont och kändes förminskande. Jag har dock inte berättat för pappa än. Vet inte hur jag ska göra. Känns som jag kommer att krossa hans hjärta.

Blandade känslor kring dagvården. Är rädd att det kommer vara mer fokus på symptomen och inte måendet. Vi får se. Jag kommer fortsätta vara en sådan där jobbig klient/patient som ifrågasätter och dylikt. Jag älskar hur kritisk jag är och hur min utbildning gett mig mer kunskap kring detta. De påstår bl.a att de bedriver starkt evidensbaserad behandling, dvs att behandlingen har mycket stöd i forskningen. Jag ska be om att få se den forskningen. Är trött på att folk använder forskning på fel sätt. Aja. Jag kommer få en ny behandlare iom att jag byter vårdnivå. Det känns läskigt men har träffat personen tidigare, på mina luncher där, och han är trevlig och rolig. Jag hoppas att det blir bra. Det måste bli bra nu.

Jag är inte redo.

Jag är långt ifrån färdig och min behandlare började prata om hur vi kanske ska trappa ner behandlingen. Jag grät och grät och grät. Det hjälpte inte att känslan av misslyckande efter lunchen satt i. Jag klarade inte av att äta upp på kliniken. Fattar inte varför. Min behandlare tyckte nog synd om mig. Så hon bokade in en möte redan idag igen om jag ville. Om jag inte ville komma så ville hon åtminstone höras vid på telefon. Hon kan vara så fin ibland. Jag är inte redo att trappa ner. Isåfall slutar jag hellre helt och återgår till ätstörningen. Känns dumt att det ska vara så svart eller vitt, allt eller inget men så känns det.

Jag vet inte hur jag ska göra, hur jag ska orka. Behandlingen tar så mycket ork och jobbet slukar en hel dag i veckan. Förutom förra och denna vecka då jag lyckats boka in mig på extrapass. Bra pengar men jobbigt när jag knappt kommit igång med min uppsats.

Efter mötet lyckades jag få i mig ett mellanmål men ingen middag. Har inte ätit frukost än heller. Vet inte hur jag ska göra. Allt känns bara så tungt. Vill gråta men det kommer inga tårar. De lär väl rulla fram under mötet då jag absolut inte vill gråta.

Trött.

Precis ätit en macka till frukost och ska åka till ätstörningsenheten om en timme, där jag dels ska äta lunch och dels ha möte. Är nervös som vanligt men extra idag då jag ska lägga upp maten på min tallrik själv för första gången. Vill nästan strunta i det men det kan jag ju inte. Ångesten är redan närvarande och jag vill mest bara gå och lägga mig igen. Jag har även för mig att jag ska vägas idag, efter lunchen. Känns sjukt jobbigt och onödigt. Jag är trött.

Inte konstigt att jag knappt pluggat något när jag inte har varken motivation eller ork. Jag vill bara spela spel, skratta och sova. Inget annat.

Hamsterdam!

Jag har köpt en hamster nu. Köpte honom i fredags. Han är så söt! En dvärghamster, campbell. Vit och grå och så liten. Älskar honom! Det är mitt bästa köp på länge! Lite komiskt dock att när jag berättade det för mamma så sa hon att hon hade funderat på att köpa en hamster till mig i julklapp haha. Bra tålamod jag har.. Nej men är sjukt nöjd. Han heter Hamsterdam!

Maten går så där. Äter väl ganska regelbundet men alltså.. Jag mår lika dåligt för det, om inte sämre. Gått i behandling länge nu och är orolig över att det knappt hjälper. Jag är rädd. Vad händer när mina 30 träffar är klara? Jag vet att jag inte kommer vara klar. Vill bara lägga mig ner och gråta när jag tänker på det. Hur håller man motivationen uppe?

Jag vill tröstköpa en hamster.

Ni är så jävla fina och snälla, vet ni det? Blir så glad över era värmande ord, förlåt för att jag är sämst på att svara. Jag tar till mig allt! Ni är fanimig bäst!

Igår var en jättejobbig dag. Mycket ångest och oro. Stress. Grät till och från utan att veta varför. Jag hade jättesvårt för att ordna middag. Blev två mackor och Oboy vid elvatiden. Inte optimalt men det är i alla fall något försöker jag intala mig.

Just nu sitter jag i soffan. Ledig från skolan och småsjuk. Jag har ätit frukost, vilket kan vara svårt. Jag borde plugga, städa, köpa julklappar och mat idag. Jag hoppas att jag orkar. Vi får se.

Mest av att vill jag bara tröstköpa en hamster. De är så söta och vill bara gosa med en. Velat ha en jättelänge men för att vara ärlig är jag inte jättebra med djur. Hade två gerbiler när jag var femton men tröttnade rätt snabbt. Jag vet att det är fem år sedan och att jag kan ha ändrats men är ändå rädd. Sedan blir det ju även lite problem om man ska bort, typ resa eller så, för då måste man ju ha en hamstervakt.

Det känns tungt nu.

Hej! Hur mår ni? Sätter en TW på inlägget, iaf slutet.

Jag mår så där. Det är svårt att hålla motivationen uppe gällande behandlingen. Det är lite olika från dag till dag. Det var ju ett tag sedan jag hade samtal och dröjer en hel vecka till. Min behandlare är tyvärr bortrest. Jag tycker det känns väldigt jobbigt eftersom att jag ser henne som en stor del av behandlingen, så klart. Vi pratade sist bland annat om dagvård. Vi ska se om det går att kombinera med studier för jag tycker nog att det här känns lite för svårt för att klara av på egen hand.. Samtidigt känns dagvård jätteläskigt m.m.

Jag har börjat träna. Det är väldigt läskigt för jag vet inte om det är ätstörningen eller jag som vill. Tror det är lite både och. Har börjat mest med styrka, då konditionsträning är väldigt kopplat till kalorier, ångest, kompensation och ja, ätstörning helt enkelt.

Mamma triggar mig rätt mycket. Hon sover en del hos mig och Erik nu när hon renoverar så mycket i sin nya lägenhet. Det är jobbigt. Jag får jämt skriva självregistreringen lite snabbt i telefonen.. Hon triggar mig rätt mycket. Idag kom vi tyvärr in på samtalet träning medan vi fikade. Liksom.. som att situationen inte redan var jobbig. Jag vet inte om jag ska berätta om behandlingen/ätstörningen för henne eller inte.

Just nu känner jag mig rätt triggad. Har egentligen ätit för lite samt tränat styrka idag. Kanske 900 kalorier in max. Ändå vill jag gå tillbaka till gymmet och bränna kalorier genom konditionsträning. Jag vet att det är ätstörningen som vill det och att det är för att kompensera så just nu försöker jag verkligen att göra något annat. Satt nyligen och kollade på thinspo, så jääävla dumt och triggande. Motivationen sviktar verkligen just nu och jag vill bara gå ner 20 kilo NU! Jag mår så jävla dåligt i den här kroppen, trots att jag inte vill det. Känns som att det är två delar i mig som drar åt var sitt håll. Det friska och det sjuka. Vill mest bara gråta..

Ensam.

Jag har haft en tenta idag och jag hoppas att det gick bra.

Just nu sitter jag i soffan, har nyss ätit lunch. Det är nog det svåraste med behandlingen att äta lunch. Helst något riktigt, inte mellanmål utan mat-mat. Jag har dock inte klarat det så bra.. Men både igår och idag har jag ätit en riktig lunch, även om portionerna kanske inte var fullstora. Nåväl, bättre än inget. Jag är trött nu. Samtidigt som jag är så himla uttråkad. Jag vill göra något men vet inte vad.

Mamma "bor" hos mig och Erik för stunden. Det är kaos i hennes lägenhet. För mycket renovering. Jag orkar egentligen inte men har väl inget val. Hon är jobbig och triggande men jag försöker att äta middag ändå. Det går okej. Tror det kommer gå bättre när hon åker tillbaka till sig. När det nu kan tänkas vara...

Jag är ensam. Klockan är snart tre. Erik kommer hem antagligen runt åtta och mamma lär komma hit rätt sent också, båda jobbar just nu. Inte för att jag saknar mamma eller så, förklarar bara att jag är ensam. Jag vet inte egentligen vad jag vill göra ens. Kanske umgås med någon? Någon ny människa? Som är rolig och trevlig, som är enkel att prata med. Aja.. jag lär väl sitta här. Kanske går och träna. Hur som helst, ensam.

Möte två.

Helgen i Barcelona var rätt blandad. Den var ganska triggande då vi var med ett annat par. Dels jobbigt att äta med dem och ibland jobbiga kommentarer. Jag tycker heller inte att vi åt på några bra ställen, vilket gjorde det ännu svårare att få ner maten. Men det funkade. Och jag hade kul också! Särskilt med Erik. Vi var bland annat på ett akvarium, vilket var så mysigt! Efter det tog vi någon drink och fika.

Kom hem natten mellan söndag och måndag. Sov fyra timmar innan jag skulle upp. Behandlingsmöte på Capio. Det gick bra och var intressant. Vi formulerade en s.k personlig beskrivning, där vi genom olika rutor försökte beskriva min ätstörning. Rutornas överskrifter var "Övervärdering av figur, vikt och utseende samt kontroll över detta", "Strikt bantning: icke-kompensatoriskt viktkontrollerande beteende", "Hetsätning", "Konsekvenser av ätstört beteende", "Kompensatoriskt beteende", "Händelser som väcker känslor som är svåra att hantera/förändring i stämningsläge" och "Vad har fått stå tillbaka pga ätstörningen?". Jag tycker att det gick riktigt bra. Var jobbigt så klart men känns skönt att min behandlare även fått en klarare bild av mina problem.

Vidare fick jag en liten hemläxa, att fortsätta att läsa boken och markera när det är något jag känner igen mig i, inte känner igen mig i och om det är något jag vill diskutera. Nästa gång jag ska dit är på måndag, så det känns som att det är lite lång tid emellan men det var för att ingen av oss kunde samtidigt innan dess. Hur som helst så är det Stepwise som gäller då. Är nyfiken men nervös. Kommer ta ungefär två timmar, lär vara känsligt. Jag hoppas att det går bra.

Just nu sitter jag i soffan, sjuk. Varit sjuk sedan i måndags men det har varit värst sedan i tisdags. Igår missade jag t.o.m skolans första föreläsning pga sjukdom. Orkar inte. Jag hatar att missa saker i skolan, det är så jobbigt. Dock är Erik ledig denna vecka, hans sista semestervecka, och han har varit så fin med mig. Tagit hand om mig så väl. Han är fan det bästa jag har.

Dubai och Capio.

Igår jobbade jag, rätt skönt ändå. Få tiden att gå. Vill att det ska bli onsdag trots rädsla, ångest och nervositet. På onsdag ska jag till Capio. Jag har ingen aning om vad som ska hända, förutom att jag troligen blir vägd... Har någon här gått i behandling på Capio, utan att vara inlagd alltså? Berätta gärna vad som händer ifall du vill då.

Dubai för förresten grymt kul! Men åt mycket och brände mycket pengar så har ganska mycket ångest över det. Är väldigt rätt för att bli tvångsvägd igen och att siffran ska vara lägre. Visserligen vet jag inte vad jag vägde när jag vägdes eller ens vad jag väger nu. Vill veta men samtidigt inte. Denna ständiga ångest.

Det var väldigt varmt ute, vilket var jobbigt. Vi badade två gånger. En gång i havet och en gång på ett stort vattenland. Havet var typ inte ens svalkande så vi var där i typ en timme. Vattenlandet var sjukt roligr, så där var vi en hel dag. Hade en del ångest över att gå runt så länge i bikini men det funkade. Är glad att jag köpte den nya jag hade med mig. Mycket finare än den förra, så det kändes ju bra.

Hej!

Hemkommen från Dubai idag. Det har varit riktigt kul men också jobbigt. Jag berättar mer senare. På onsdag ska jag till Capio.

Tom.

Jag vet inte riktigt hur jag mår. Känner mig så himla tjock. Vill svälta. Är trött. Vill mest bara sova bort hela veckan. Orkar inte jobba men måste. En och en halv vecka kvar typ.

Det perfekta skulle vara att mysa ner sig i soffan med täcke och älskling, kolla på film och äta choklad. Utan att bli tjockare.

Känner mig lite hetssugen. Så jävla jobbigt. Vill att hela dagen ska ha gått så jag kan ha kommit hem igen. Jobbet är fan tungt. Det är inte ett särskilt svårt jobb men det är tungt och slitsamt. Min kropp gör ont. Tänker att jag åtminstone bränner många kalorier. Minst 700, troligen mer. Kan jag inte bara få vakna upp smal och frisk från ätstörningen? Jag har så många plagg i garderoben jag inte vågar ha p.g.a tjockkänslor. Så jävla dumt.

En ätstörd vecka senare..

Efter en dålig mathelg "hetsade" jag 280 gram rulltårta. Fick sådan ångest att jag bestämde mig för att spy. Fick upp lite innan jag avbröt av ångest och blandade känslor. Nu har jag ont i halsen och ska försöka hitta något att köpa till middag att ha på jobbet. Vill inte alls egentligen men vet att jag borde. Har berättat för Erik om den där gången jag spydde och att jag fastade i 24 timmar på jobbet. Avbröt fastan tack vare honom, hade planerat att fasta i minst 40 timmar. Glad och ledsen över att det inte blev så. Har ont i halsen och huvudet nu. Känner mig så jävla dum.

På gränsen.

Dag fyra

In: 1462.
Ut: 700.
Totalt: 762 kalorier.

Hade ordentliga cravings igår. På choklad. Så jag åt choklad. Det förstörde dagen. Men men.. nya tag idag. Jag höll mig i alla fall inom min gräns. På jobbet igår, speciellt på kvällen när cravingsen var som värst, så gick jag runt och fantiserade om att hetsa. Har inte hetsat ordentligt på riktigt länge. Vill ha hallonpaj, Ben och Jerry och biskvier. Tänkte dumma tankar om att glass och biskvier inte kan vara allt för svårt att spy upp. Hallonpajen är nog svårare med all deg. Dum tanke, jag vet. Det är i alla fall sanningen.

Snart ska jag åka till jobbet. Har redan ätit 120 kalorier i form av två kanelknäcken. Kommer att äta en proteinbar på jobbet för 230. Har dessutom med mig ett äpple (72) och riskakor (110). Middagen är också iordninggjord. Kokt broccoli och blomkål, samt lite bladspenat. STOR portion, 178 kalorier. Målet är att äta max 1000 kalorier. Ska äta något på väg till jobbet. Riskakorna och något mer. Tror jag köper något litet. Max 300 kalorier. Max.

Nomnomnom.

Dag två
In: 993.
Ut: 700.
Totalt: 293 kalorier.

Dag tre
In: 1168.
Ut: 700.
Totalt: 468 kalorier.

Mer än jag ville, även om min gräns tillåter mer. Hade ett hetssug så är glad att jag kunde kontrollera mig.

Sitter i soffan nu. Ska snart börja ordna lite grejer. Ska nog duscha, laga mat och så. Sen funderar jag på att åka och köpa en våg innan jobbet. Så sugen men väldigt triggande. Vet inte vad jag ska göra.

Kalorier.

Gårdagens kalorier in: 936.
Gårdagens ut: 700. (Fysiskt arbete.)
Gårdagens net: 236 kalorier.

Jag åt riskakor, äpple, vindruvor, proteinbar, aprikoskräm light, mathavre, paprika & ostbiff och stuvad spenat. Jag drack en Nocco och fanta zero, samt vatten. Dock inte så mycket vatten som jag egentligen vill.

Jag tycker att det är jättesvårt att veta hur mycket jag egentligen bränner. Jag skriver in 300 minuter istället för 390 och jag räknar inte med att de lyft jag gör troligen bränner lite kalorier. Det är lika bra. Vill inte råka räkna att jag bränner mer än vad jag kanske gör.

Idag börjar jag jobba senare än igår. Börjar 12:45. Kul. Hatar att börja sent, man kommer hem så himla sent och hela dagen är verkligen bort. Tur att jag vaknade i tid i alla fall. Jag måste göra en matlåda till idag. Och eventuellt ordna mellanmål. Jag får som sagt äta 1500 kalorier men det känns överflödigt nu. Jag kommer i alla fall låta mig äta det om jag känner att jag behöver det.

Konstigt nog känner jag mig extremt tjock. Igår också. Magen är svullen. Fattar nada. Vill bara att den ska kännas någorlunda platt igen. Nej nu måste jag försöka hitta inspiration till vad jag ska äta idag.

Någon som vill komma med matlådetips?

TW.

TW.

Idag gjorde jag något riktigt, jävla dumt. Jag var ledig, som jag varit hela veckan, vilket lett till att jag börjar bli rastlös då jag bara sitter hemma. (Erik jobbar och mina kompisar verkar inte vilja träffa mig. Kul..) Jag hade, återigen, ätit för mycket. Magen kändes stor och ångesten var väldigt stark. Mådde bara dåligt. I halvt om panik tog jag mig till badrummet och slängde mig i princip framför toaletten. Tryckte ner fingrarna i halsen, som jag gjort många gånger. Avbröt, som jag gjort många gånger. Var nära på att gråta. Kände hur stor magen var och såg hur feta låren var. Försökte igen. Och fick tyvärr upp något. Inte mycket, knappt något alls. Fan vad rädd jag blev! Avbröt direkt. Ville gråta och skratta på en och samma gång. Gick mest bara runt i lägenheten och visste inte vad jag skulle ta mig till.

Det är nog bra för mig att det tar tid att spy. Att jag måste försöka så himla mycket. Hade det varit enkelt, hade jag nog fastnat fort. En internetkompis skrev samma sak. Kan bara hålla med. Fick liksom ont i halsen och lite mer yrsel än vanligt av det där lilla. Vill inte veta hur det skulle kunna bli. Fast samtidigt så vill jag ju just det... Skitsamma.

Imorgon ska jag jobba. Nu börjar heltiden. Eller ah på måndag men eftersom att jag jobbar imorgon, söndag, så räknar jag det som att starten är nu. Är lika med att nu börjar även min diet. Jag ska ha en gräns på 1500 kalorier iom mitt jobb. Lär bränna 700-800 minst på jobbet. I alla fall enligt Shape Ups beräkningar och då räknar jag på att jag går långsamt hela tiden och har inte räknat med att jag lyfter så mycket tungt. Känns bättre att underräkna än tvärtom. Så om jag äter 1500 och bränner 700 på jobbet så ligger jag ju på 800 och det är ju grymt!

Jag har redan gjort en matlåda till imorgon. Mathavre och paprika & ostbiff med lite stuvad spenat. Har vägt allt dessutom. Tror det blir ca 390 kalorier. Ska lägga in det i Shape Up imorgon. Jag har bara gratisversionen just nu så kan inte lägga in morgondagens mat. Lär inte bli allt för mycket i alla fall. Jag kommer nog äta något litet innan och efter jobbet. Eventuellt ha med mig en frukt till jobbet under småpauserna eller något. Vi får se. Min sista dag på heltiden är 14/8. Så det är 29 dagar från och med imorgon. Jag borde gå ner något till det. Jag borde känna en skillnad på 29 dagar, så länge de går bra. Jag har ingen personvåg hemma och vet inte om det är klokt att införskaffa en. Jag tror att jag borde känna eller se skillnad på en månad i alla fall. Eller vad tror ni?

Senaste tiden.

Jag har haft fullt upp. Biljard, druckit, solat, träffat en granne, shoppat inne i stan, jobbat och varit i Norrtälje hos min pappa. Nu sitter jag i soffan och ska snart tvätta. Känner mig mest trött. Det regnar ute. Jag vill handla. Vill hetsa. Eller åtminstone något åt det hållet. Min plan är att börja på en diet på söndag eller måndag. På måndag börjar heltiden, som håller på i fyra veckor. Då kommer jag gå väldigt mycket fem dagar i veckan och jag kommer inte ha överdrivet mycket tid att äta. Så förhoppningsvis kan jag lyckas. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur det ska se ut. Var gränsen ska ligga. 1000? 1500? Jag vet inte. Jag kommer ju röra på mig mycket så lär ju bränna 700 kalorier på en arbetsdag. Då känns det inte så farligt om en äter 1500. Samtidigt skulle jag vilja fasta, trots att det skulle vara riktigt, riktigt dumt. Vi får se hur det blir. Kanske inte blir någon plan alls.

Hur som helst så har jag den här känslan av att passa på i mig. Att äta väldigt mycket saker med socker i. För jag vill bli bättre på att äta nyttiga saker när min diet börjar, om den börjar. Idag har jag redan ätit 900-1000 kalorier. Vill ha biskvier. Hatar att jag tycker om dem. De har blivit min nya crush, min nya fucking craving 24/7. Vill tyvärr, tyvärr, tyvärr hetsa och spy. Typ planera. Det var ett tag sedan jag hade en riktig hets och likaså med en planerad. Det har mest blivit överätning. Inte alls samma tvång, mängd eller att en pressar i sig men jag kan liksom komma upp i ett kaloriintag som är högt. Jag spyr ju inte men som ni säkert märkt är det något som lockar mig, samtidigt som jag vet hur dumt det är. Jag skulle säkert fastna i det, jag har hört hur beroendeframkallande det är och jag kan faktiskt tänka mig det. Fan, jag tänker på att spy väldigt ofta utan att göra det. Tänk om jag faktiskt skulle börja. Skulle tänka ännu mer på det. Nej. Jag vill inte. Så jävla kluven. Orkar inte. Kan inte allt bara vara bra? Kan inte jag bara må bra?

Tråååååååk.

Som för att förstöra dagen jag tänkte fasta direkt åt jag en bulle till frukost. Smart va? Den delen av mig som vill bli frisk säger att det är bättre än inget men det känns jävligt tveksamt.

Jag satt uppe sent igår vilket resulterade i att jag gick upp halv tolv idag. Vad hände med mina bra sovrutiner? Några dagars ledigt och bang, förstört! Idag är tanken att jag ska gå över till mamma med verktygslådan som vi fick låna av henne i samband med flytten. Vi har lite andra sådana saker här och jag hoppas att hon inte behöver allt idag. Orkar inte gå fram och tillbaka flera gånger men vi får se. Förutom det så funderar jag på att sola idag. För att sedan duscha och hänga hemma ett tag. Erik ska spela pingis med några från sitt jobb ikväll, jag får komma om jag vill men jag vet inte vad jag vill. En del vill gå dit och vara normal, trots att jag är rätt blyg. En del vill svälta hemma, en annan hetsa. Och den sista vill bara leva i ett jävla vakuum. Ugh, är så trött på mig själv.

Jag borde gå snart men känns inte som att jag orkar någonting. Så jävla lat. Vad ska ni göra idag?