Hur mår ni?

Jag vet att det har varit tyst här. För tyst. Jag har inte orkat. Jobbandet, pluggandet och ångesten har tagit alldeles för mycket tid och ork men jag är här nu. Jag har idag skrivit min första salstenta. I juridik dessutom. Kändes okej ändå, så vi får se om tre veckor vad som händer.

Idag är det halloweenfest anordnat av skolan på Café Opera. Jag ska antagligen vara en trasig porslinsdocka haha! Hittade en cool video som inte verkade allt för svår, mamma skulle dessutom eventuellt hjälpa mig så det går nog bra. Idag har jag bara ätit 150-200 kalorier. Ska ut idag så borde verkligen äta något mer snart. Vet dock inte vad. Världens sämsta fantasi. Måste duscha snart också. Orkar inte. Varför? Jo för att jag är för lat för att föna mitt hår... Jag ska snart.

Har ångest över allt fett också, känner mig så stor. Störst i världen. Ingen aning om vad jag ska ha på mig för kläder idag. Vet inte vad som passar till en porslinsdocka eller vad jag trivs i. Åh kan inte allt fett bara försvinna?

Hur mår ni?

Senaste dagarna.

I tisdags åt jag middag klockan halv tolv. På natten. Hade jag inte ätit det så hade jag legat på 400 istället för 800 kalorier. Är väl relativt nöjd med tanke på hur mycket jag äter hela jävla tiden men men... Känner mig så fucked up, vem är middag halv tolv? Ingen. Bara tjocka jag...

Igår var jag först i skolan och pluggade, sedan skulle jag jobba. Åt faktiskt lunch, pasta med kyckling. 500 kalorier. Ångest men men. Sen jobbade jag som sagt. Var riktigt kul. Åkte hem den långa resan, mindre kul. Spelade lite med Erik när jag kom hem, åt Ben och Jerry till middag. Dock kontrollerade jag mig och åt inte hela som jag skulle gjort i vanliga fall. Åt "bara" halva. Så låg väl på typ 1100-1200 igår. Känns okej.

Idag börjar jag klockan halv tre och går till fem. Känns okej. Sedan ska Eriks kompis sova hos oss. Är lite osäker. Känner mig tjock och ful. Vill liksom bara vara med Erik men vad ska man göra. Aja, vet inte riktigt vad jag ska göra innan jag drar. Ska fixa sängkläderna och städa lite på rummet men annars då? Är så sugen på något att äta men känner mig alldeles för tjock. Får se hur det blir.

Jobb och skola.

Tack för svaren på förra inlägget men tror ni missförstod frågan. Jag frågar inte om hur jag ska motivera min kropp, (Tipsen var koffeintabletter och Celsuis), utan mitt sinne. Jag är inte så bra på att träna. Kommer in i träningsperioder, olika långa men inget som håller i sig för evigt liksom. Vill inte ha det så. Vill träna regelbundet men jag har ingen aning om hur jag ska lyckas med det.


Idag har jag först haft en föreläsning i skolan i hyresjuridik, inte så roligt... Vill bara att kursen ska vara klar så vi kan gå över till sociologi och socialpsykologi. Efter föreläsningen åkte jag till läxhjälpsjobbet. Det gick bra. Jag tycker nästan alltid att det är roligt och tiden går faktiskt fort. Dock går den mindre fort när man har en timmes resa hem. På vägen hem köpte jag en Ben & Jerry. Åt det faktiskt inte. Det stor kvar i frysen!!! Har inte ätit så mycket idag. Först på väg till jobbet köpte jag en macka med lite ost och skinka.. (WHY!?) Räknar på 400 kalorier. Sedan åt jag en macka hemma, fast bättre bröd, från Eriks jobb och endast med skinka. Dock var den större så jag räknar att den också var på 400. Om den var mindre och den första mer så spelar det väl ingen roll. Åt även lite godis. Kanske fem-sex sura bitar? Ingen aning om vad de innehåller men vi kan väl säga att jag ligger på runt 1000 kalorier idag.

Blörgh.

Jag har haft en svältdag idag, tack vare jobbet. Ligger på under 1000 kalorier. Ändå är min mage gigantisk. Jag orkar inte det här mer, det funkar helt enkelt inte. Jag önskar att jag orkade träna igen. Någon som har bra tips för att få tillbaka motivationen, på riktigt, till att träna?

Äckel.

Jag är så jävla tjock. Så jävla ful. Jag fattar inte hur man kan se ut så här. Jag vill bara dö. Jag är patetisk. Helt jävla värdelös.

Varför ska jag andas?

Hur drar man sig ur en så här jobbig situation? Andetagen gör så ont, samtidigt som de inte känns av alls. Jag vill verkligen bort nu. Bort till ett ingenstansland, där ingenting spelar någon roll.

Jag vet inte hur jag ska hantera mamma, jag vet verkligen inte. Ibland undrar jag om det är hon som är ätstörd och inte jag. Har lust att be henne hålla käften. Vill inte höra mer om hennes bantning, operationer, träning och dylikt. Det får mig att vilja dö. Samtidigt vet jag inte hur jag ska säga ifrån utan att behöva förklara mig. Skickade ett desperat nattsms till finaste mostern och hoppas på vettiga råd.

Ordet tjock.

Igår var jag ledig. Erik också. Vi spelade lite spel och såg på TV. Sedan var det någon timme med dålig stämning med det blev bra när vi träffade hans kompis ett tag. Efter det gick vi på bio, vi såg The Maze Runner igen. Ja, igen. Den är bra, jag älskar att fly in i andras liv och världar. Älskar att slippa med eget. Jag är verkligen inne i en dålig period. Äter konstigt. Svälter inte men hetsar inte. Ibland blir det svältlikande och ibland blir det hetsliknande. Ibland något mellanläge. Jag vill bara gråta hela tiden. Jag vill göra slut. Med mamma. Jag klarar knappt av henne längre. Hon tär på mig så himla mycket. Jag vill bara flytta härifrån. Bara vara med Erik. Jag orkar inte med det här livet. Jag lever knappt. Bara ångest, oro och depp. Lite glädje ibland. När jag är med några roliga från skolan eller med Erik. Samtidigt hatar jag att jag är så.. beroende. Jag mår inte bra när jag är själv. Väldigt sällan i så fall. Antar för att jag då har med tid att tänka och känna efter, mer tid att hata mig själv. Jag hatar att jag hatar mig själv. Jag hatar att så många gånhttps://www.blogger.com/blogger.g?blogID=5576884994054138226#editor/target=post;postID=88661085583894033ger när Erik frågar vad jag tänker på och jag svarar ingenting, så tänker jag på hur ful, dålig, tjock och äcklig jag är. Hur mycket jag hatar mig själv och hur mycket jag vill förändra mig själv.

Samtidigt är jag så sjukt delad kring ordet tjock. Jag VET att jag inte ÄR tjock. Jag vet att det är en känsla och ett desorienterat sinne som får mig att tänka så. Jag vet att jag inte ser sanningen när jag tittar i spegeln men det spelar ingen roll. För jag mår dåligt ändå. Jag skulle hellre vara tjock på riktigt och trivas, än vara normal och må så här. Jag önskar att det inte spelade någon roll, att jag kunde må bra av att känna mig tjock. Jag hatar, hatar, hatar fat-shaming. Det är så vidrigt. Jag vet att jag har privilegier som normsmal, normalviktig. Att jag ses som bättre av samhället bara för att jag inte är överviktig. Jag hatar det. Jag bryr mig verkligen inte om andras kroppar, förutom att de triggar mig oavsett hur det ser ut men det har med MIG att göra, inte dem och verkligen inte deras kroppar. Jag hatar den här ätstörningen.

Äckligast i världen.

Jag har de tjockaste benen i världen. Det känns så i alla fall. Till och med överkroppen, som kan kännas okej, känns nu oerhört stor. Jag har helt klart de fulaste benen i världen, utan att överdriva. De är så sjukt äckliga. Bara fett. Ful form. Ful hud. Ful storlek. Ful allt. Jag vill bara skära bort dem.

Ångest.

Jag känner en djup ångest för allting. Spelar ingen roll om jag äter eller inte, gör det jag ska eller inte. Ångest över allt.

Igår jobbade jag på lagret och nu är jag på väg till läxhjälpsjobbet. Hoppas att det går bra. Är så trött! Mötte min seminariegrupp i skolan kl nio imorse. Slutar detta jobb mellan 18-19.Hoppas på 18. Vill bara hem. Imorgon är jag ledig med Erik, då kan vi sova ut och sen umgås. Längtar. Eller ah, längtar efter att komma hem ikväll. Känner mig seg och alldeles blö.

Tänker på er.

Ni är så jävla fina och så jävla bra.

Låt mig dö.

Jag vill dö. Jag är så grymt äcklad av mig själv. Sjukt tjock och misslyckad. Igår grät jag massor över hur tjock jag är men Erik tröstade åtminstone.

Jag har ätit så himla mycket att jag blir rädd. Rädd för vad jag gör mot min kropp, som redan är alldeles för tjock. Sitter på tåget nu och mår dåligt.  Alldeles svullen och magen känns enorm. Fortfarande inte hetsat i det avseendet där man  har hetsbeteende. Dock alldeles för många,  tusentals kalorier den senaste tiden. Jag har inte vägt mig på hur längesom helst. Vågar fan inte. Känns som att jag aldrig kommer lyckas,  som att jag aldrig kommer bli smal. Saknar tiden då jag åtminstone var normalsmal, nu är jag normaltjock. Fast jag känner mig störst i världen.

Jag vill bara gå ner i vikt igen. Vill vara normal i huvudet. Vill tillbaka till 54 kg, där mina kläder passade och där det, iaf oftare än nu, var kul med kläder. Nu känner jag bara ångest. Samtidigt går mamma ner i vikt och allt triggar så jävla mycket.

Har sagt att jag ska med ut idag, till två tjejer i klassen. Vill inte längre. Vill bara svälta men det går inte. Jag är så svag. Önskar att jag orkade träna igen. Åtminstone kondition. Fan jag vill bara dö.

Helgen.

I fredags stack jag och Erik till skolan på kvällen igen. Typ studentpub. Var ganska kul förutom när jag hamnade i en relativt hetsig diskussion med en kille om feminism. Orkar inte ta upp det mer än så.

Lördag. Bakis. Åt en del men inte överdrivet. Hade väldigt mycket ångest hela, jävla dagen.

Söndag. Idag. Jobb. Sex timmar. Bränt kalorier så att säga. Dock ätit en hel del med, dessutom onyttiga saker. Tror ändå jag ligger på typ 1000 kalorier max efter jobbet. Nu har jag fortfarande tung ångest. Vet fan inte vad jag ska göra åt det. Känns som att jag vill försvinna i en annan värld eller dö. Orkar inte. Måste plugga också. Klockan är fan snart halv tolv. Borde sova. Kan inte. Ska träffa några från klassen och förberedda ett seminarium. Vi ska mötas halv åtta. Orkar inte. Orkar inte. Orkar inte. Kan ingen antingen ge mig sömntabletter eller typ något uppåt? Orkar inte vara i detta jävla mellanläge.

Andetag.

Det är svårt att andas idag. Väldigt svårt.

Ångest.

Igår var en lång dag. Skola 11-16, kick-off med jobbet 17-20:30. Åt inte förrän 18, lite ångestmen iinte så farligt. Åt lite kaka hemma tyvärr. Låg nog på runt 800 kalorier.

Idag är det skola från 11-15. Har rast nu. Precis ätit lunch, riktigt ångestfyllt. Gick till ett Ica och plockade en pastasallad, fast en mindre än i vanliga fall. Åt den på Icas utservering, antar att många köper lunch där? Så jobbigt. Random folk som såg,  hade enkelt kunna skippa lunchen,  som jag oftast gör. Kände mig samtidigt duktig som trotsade ÄS men ångesten nu är inte så kul. Särskilt inte när jag såg en riktigt smal tjej på väg tillbaka till skolan. Ugh... Varför kan jag aldrig vinna? Gör jag ÄS glad så blir den delen som vill bli frisk glad och tvärtom. Orkar inte. Är rädd för att hetsa. Bara för att allt känns så meningslöst.

Har rast till 13, ingen aning om vad jag ska göra. Sitter och laddar telefonen bara. Vill hem.