Som vanligt så var det länge sen.
Det gör så ont igen. Jag mådde bättre ett tag. Någorlunda i alla fall. Ångesten lamslår. Är någorlunda frisk gällande ätstörningen, åtminstone till 90 % eller något. Mycket tankar och känslor kvar. Jag tror dock inte att det någonsin kommer försvinna. Ångesten vägrar dock ge sig. Får oxascand men det hjälper inte. Inget hjälper. Mitt hjärta gör ont i bröstkorgen. Ska det slå så hårt när jag ligger ned?
Är ju inom psykiatrin nu. De erbjuder bara KBT. Jag säger att det inte hjälper mig mer och de undrar om jag vill byta behandlare. Tankar blir snabbt destruktiva. Ibland saknar jag att ge mig hän ätstörningen. Jag gör det inte. Jag bara tänker. Jag vill inte tänka.
torsdag 12 oktober 2017
tisdag 28 mars 2017
Att andas ensam.
Det var länge sedan jag skrev här. Det brukar bli så. Mycket har hänt sedan jag skrev sist, som det brukar vara. Jag har mest bråkat med psykiatrin. Sedan jag fick Asperger-diagnosen har de verkligen låst fast sig vid det. Ångest? Asperger. Ätstörning? Asperger. Nedstämd? Asperger. Sömnproblem? Asperger.
Och jag förstår. Det finns mängder med forskning som visar samband med Asperger och ökad psykisk ohälsa och andra problem. Jag vet. Jag vet men jag bryr mig inte. För jag vill ha hjälp. Inte en eventuell orsak. Hjälp mig att må bättre istället.
Jag är fast på autismavdelningen på psykiatrin trots att min Asperger är det minsta problemet. Jag gillar ordet funktionsvariation då det underlättar att beskriva min Asperger. Alla är ju olika. För mig är det sällan en nedsättning, även om jag förstår att det kan vara det för vissa. Jag klarar av att studera 100 % och jobba 20 %. Samtidigt som jag lever ett liv med planer. På tal om planer så ska vi köpa två katter i maj. Dessutom planerar vi bröllop till augusti 2018.
Jag vill främst ha hjälp med min ångest. Inte renodlad KBT. För stunden får jag träffa en skötare med steg-1 utbildning. Eller juste, det ligger på is så jag har inte ens fått träffa henne på två veckor. Ingen ringer trots att de skulle ringa i förra veckan. Jag som hatar att prata i telefon ringer och får inget svar.
Samsjuklighet. De har kunskap men vägrar omvandla det till praktik. Jag har symptomattacker. Alltså panikångest men saknar ungefär 10 % för att uppnå diagnosen paniksyndrom, så jag får ingen hjälp.
Och jag förstår. Det finns mängder med forskning som visar samband med Asperger och ökad psykisk ohälsa och andra problem. Jag vet. Jag vet men jag bryr mig inte. För jag vill ha hjälp. Inte en eventuell orsak. Hjälp mig att må bättre istället.
Jag är fast på autismavdelningen på psykiatrin trots att min Asperger är det minsta problemet. Jag gillar ordet funktionsvariation då det underlättar att beskriva min Asperger. Alla är ju olika. För mig är det sällan en nedsättning, även om jag förstår att det kan vara det för vissa. Jag klarar av att studera 100 % och jobba 20 %. Samtidigt som jag lever ett liv med planer. På tal om planer så ska vi köpa två katter i maj. Dessutom planerar vi bröllop till augusti 2018.
Jag vill främst ha hjälp med min ångest. Inte renodlad KBT. För stunden får jag träffa en skötare med steg-1 utbildning. Eller juste, det ligger på is så jag har inte ens fått träffa henne på två veckor. Ingen ringer trots att de skulle ringa i förra veckan. Jag som hatar att prata i telefon ringer och får inget svar.
Samsjuklighet. De har kunskap men vägrar omvandla det till praktik. Jag har symptomattacker. Alltså panikångest men saknar ungefär 10 % för att uppnå diagnosen paniksyndrom, så jag får ingen hjälp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)