måndag 11 april 2016

Tjockkänsla.

Det enda jag känner är min kropp. Den är så närvarande. Jag kan inte göra någonting innan den gör sig påmind. Det känns som att jag drunknar i fett. Låren flyter ihop och magen ramlar ner på golvet. Jag vet att det inte är så. Men det känns så. Det är nästan värre. Jag vet inte hur jag ska hantera tjockkänslan när den kommer slåendes i full fart. Ingen aning. Sitter bara kvar med ångest och avsky. Fan vad äcklig jag är. Jag är nog tjockast i världen. Det är inte normalt att ha så här stora ben. Och varför står min mage rakt ut hela tiden!? Jag ser fan gravid ut. Jag vet att det är ätstörningen, jag vet att jag inte är tjock. Inte egentligen. Men det känns så. Fan. Jag vill inte ens åka till dagvården idag. Det är vägdag, funderar på att skippa det. Vill inte. För ångestladdat. Frukosten kommer bli helt förstörd. Vi får se hur jag gör. Positivt nog så har jag, förhoppningsvis, samtal idag. Sedan vet jag att jag har teamkonferens, då är läkaren med och vi kommer nog prata om mediciner. Måste få något som funkar.

onsdag 6 april 2016

Inget händer.

Livet känns fortfarande rätt meningslöst. Slängt Tramadolen, vilket är bra ju. Fått Atarax utskrivet. Fyfan för det alltså. Inget ångestdämpande överhuvudtaget, blir enbart väldigt trött. Och ledsen utan anledning. Så går mest runt som en ledsen zombie om jag har dem i mig. Samt att jag däckar efter/inom en timme om jag inte håller mig sysselsatt. Tog en promenad igår på en timme för att döda tid då jag inte fick gå hem. Kände mig helt sänkt. Hade säkert kunnat somna på en bänk om jag satt mig ner. Nej, usch! Ska nog inte ens ta fler, förutom inför sömn kanske. Får snarare mer ångest av dem. Måste få byta.

Känner mig tjockast i världen. Vill bara gråta när jag ser mina ben, eller min kropp överhuvudtaget. Jag hatar det här. De säger att de inte "arbetar för viktuppgång" iom att jag är normalviktig. Har gått upp två kilo här och får ändå inte göra ändringar i ordinationen. Blir galen. Vill inte leva i den här kroppen. Blir bara större och större.

Kräktes i förra veckan också. Blev väldigt triggad. Vet inte vad jag ska tänka om det. Synd att det blev så liksom men har inga större problem med den typen av kompensation. Träning och att hoppa över måltider är vanligare för mig. Jag undrar om jag någonsin kommer kunna träna normalt. Så svårt att inte tänka på kalorier och viktnedgång.

Jag vill göra något roligt men vet inte ens vad. Gå ut för att dricka och dansa kanske. Riktigt kul sist. Det är ju dock inget man kan göra så ofta. (Men hörde jag lillördag?) Nejdå. Jävla kalorier. Jävla kropp. Vad gör ni för att ha kul? Några hobbys, aktiviteter eller vad som?