Jag är inte redo.

Jag är långt ifrån färdig och min behandlare började prata om hur vi kanske ska trappa ner behandlingen. Jag grät och grät och grät. Det hjälpte inte att känslan av misslyckande efter lunchen satt i. Jag klarade inte av att äta upp på kliniken. Fattar inte varför. Min behandlare tyckte nog synd om mig. Så hon bokade in en möte redan idag igen om jag ville. Om jag inte ville komma så ville hon åtminstone höras vid på telefon. Hon kan vara så fin ibland. Jag är inte redo att trappa ner. Isåfall slutar jag hellre helt och återgår till ätstörningen. Känns dumt att det ska vara så svart eller vitt, allt eller inget men så känns det.

Jag vet inte hur jag ska göra, hur jag ska orka. Behandlingen tar så mycket ork och jobbet slukar en hel dag i veckan. Förutom förra och denna vecka då jag lyckats boka in mig på extrapass. Bra pengar men jobbigt när jag knappt kommit igång med min uppsats.

Efter mötet lyckades jag få i mig ett mellanmål men ingen middag. Har inte ätit frukost än heller. Vet inte hur jag ska göra. Allt känns bara så tungt. Vill gråta men det kommer inga tårar. De lär väl rulla fram under mötet då jag absolut inte vill gråta.

Orkelös.

Hatar att allt känns så tungt. Jag känner mig så himla trött på allt. Vill sova bort alla problem, varför kan jag inte göra det? Maten går så där.. Det är kämpigt. På onsdag ska jag testa en provlunch på dagbehandlingen. Läskigt som fan. Vi har gjort om min behandlingsplan lite. Jag vägrar ju dagvård pga vill inte sluta skolan så vi har kommit på ett mellanting. Istället för 20 träffar utspritt på 20 veckor så blir det 30 träffar. Vet inte antal veckor då. Istället för en träff per vecka blir det två. Istället för vägning en gång i veckan blir det varannan, för triggande för mig. Det förstör bara halva veckan. Ska dessutom, om provlunchen känns bra, äta lunch på kliniken två gånger i veckan. Det är fan mycket nu. Trött som fan. Samtidigt så jobbar jag varje söndag och pluggar. Känns som att jag aldrig är ledig. Hemtenta som ska in i veckan dessutom. Suck...

Dubai och Capio.

Igår jobbade jag, rätt skönt ändå. Få tiden att gå. Vill att det ska bli onsdag trots rädsla, ångest och nervositet. På onsdag ska jag till Capio. Jag har ingen aning om vad som ska hända, förutom att jag troligen blir vägd... Har någon här gått i behandling på Capio, utan att vara inlagd alltså? Berätta gärna vad som händer ifall du vill då.

Dubai för förresten grymt kul! Men åt mycket och brände mycket pengar så har ganska mycket ångest över det. Är väldigt rätt för att bli tvångsvägd igen och att siffran ska vara lägre. Visserligen vet jag inte vad jag vägde när jag vägdes eller ens vad jag väger nu. Vill veta men samtidigt inte. Denna ständiga ångest.

Det var väldigt varmt ute, vilket var jobbigt. Vi badade två gånger. En gång i havet och en gång på ett stort vattenland. Havet var typ inte ens svalkande så vi var där i typ en timme. Vattenlandet var sjukt roligr, så där var vi en hel dag. Hade en del ångest över att gå runt så länge i bikini men det funkade. Är glad att jag köpte den nya jag hade med mig. Mycket finare än den förra, så det kändes ju bra.

Matlådor och ledighet.

Matlådor. Jag hatar matlådor. Det är så himla svårt att varje dag komma på något att äta på jobbet. Något "riktigt", lagad mat. Jag går sönder på insidan. Jag kämpar mot lite friskare val just nu. Äter mer än jag vill. Går så där. Ibland känner jag mig duktig men ibland paralyserar ångesten mig. Som nu. Sitter bara i soffan med kalorier i magen som jäser och gör mig tjock, tjockare, tjockast. Jag vill gråta men kan inte. Jag vill spy men får inte. Och mitt i allt det här ska jag fixa ännu mer att äta. Jag är inte sugen på någonting. Det är väldigt svårt för mig att ordna mat om jag inte är sugen. Varför måste jag välja vad jag ska äta för middag så här många timmar innan? Det känns inte normalt... Jag vet att det är det men ugh, det känns så jävla svårt. Stirrar in i kylen, i kylskåpet, i skafferiet, i kylen igen och så går det runt, runt.

Något positivt är att det är fredag idag. Så efter jobbet idag så är det helg. Fan vad skönt! Sen är det bara en veckas jobb kvar, sen är heltiden slut. Jag är trött, jag har ont, jag blir triggad och får ångest. För mycket ensamma tankar. För mycket tänk på kalorier, in och ut, mat, hets, svält och massa skit. Fan kan man inte bara snabbspola och vara frisk redan nu? Jag orkar inte med en sådan här svår kamp. Hur lyckas en med detta? Jag känner mig värdelös, som om jag inte kan någonting. Luften har gått ur, precis som orken och glädjen och fucking allt. Helt tom. Bara en stor fetklump i magen. Fan, varför åt jag? Fan, varför kan jag inte bara vara normal?

En annan positiv grej är att det är Eriks sista dag på jobbet idag, sedan går han på semester. Ska bli så himla bra! Äntligen få ordentligt med tid för varandra. Särskilt efter nästa vecka. Dessutom åker vi utomlands nästa helg. Vi har fortfarande inte bestämt var så det är lite stressigt. Tips är välkomna, inte Turkiet. Där har vi varit. Likaså med Barcelona, för vi har dels varit där och ska dels dit på en weekend på ett annat par sista helgen i augusti.

Tom.

Jag vet inte riktigt hur jag mår. Känner mig så himla tjock. Vill svälta. Är trött. Vill mest bara sova bort hela veckan. Orkar inte jobba men måste. En och en halv vecka kvar typ.

Det perfekta skulle vara att mysa ner sig i soffan med täcke och älskling, kolla på film och äta choklad. Utan att bli tjockare.

Känner mig lite hetssugen. Så jävla jobbigt. Vill att hela dagen ska ha gått så jag kan ha kommit hem igen. Jobbet är fan tungt. Det är inte ett särskilt svårt jobb men det är tungt och slitsamt. Min kropp gör ont. Tänker att jag åtminstone bränner många kalorier. Minst 700, troligen mer. Kan jag inte bara få vakna upp smal och frisk från ätstörningen? Jag har så många plagg i garderoben jag inte vågar ha p.g.a tjockkänslor. Så jävla dumt.

En ätstörd vecka senare..

Efter en dålig mathelg "hetsade" jag 280 gram rulltårta. Fick sådan ångest att jag bestämde mig för att spy. Fick upp lite innan jag avbröt av ångest och blandade känslor. Nu har jag ont i halsen och ska försöka hitta något att köpa till middag att ha på jobbet. Vill inte alls egentligen men vet att jag borde. Har berättat för Erik om den där gången jag spydde och att jag fastade i 24 timmar på jobbet. Avbröt fastan tack vare honom, hade planerat att fasta i minst 40 timmar. Glad och ledsen över att det inte blev så. Har ont i halsen och huvudet nu. Känner mig så jävla dum.

På gränsen.

Dag fyra

In: 1462.
Ut: 700.
Totalt: 762 kalorier.

Hade ordentliga cravings igår. På choklad. Så jag åt choklad. Det förstörde dagen. Men men.. nya tag idag. Jag höll mig i alla fall inom min gräns. På jobbet igår, speciellt på kvällen när cravingsen var som värst, så gick jag runt och fantiserade om att hetsa. Har inte hetsat ordentligt på riktigt länge. Vill ha hallonpaj, Ben och Jerry och biskvier. Tänkte dumma tankar om att glass och biskvier inte kan vara allt för svårt att spy upp. Hallonpajen är nog svårare med all deg. Dum tanke, jag vet. Det är i alla fall sanningen.

Snart ska jag åka till jobbet. Har redan ätit 120 kalorier i form av två kanelknäcken. Kommer att äta en proteinbar på jobbet för 230. Har dessutom med mig ett äpple (72) och riskakor (110). Middagen är också iordninggjord. Kokt broccoli och blomkål, samt lite bladspenat. STOR portion, 178 kalorier. Målet är att äta max 1000 kalorier. Ska äta något på väg till jobbet. Riskakorna och något mer. Tror jag köper något litet. Max 300 kalorier. Max.

Nomnomnom.

Dag två
In: 993.
Ut: 700.
Totalt: 293 kalorier.

Dag tre
In: 1168.
Ut: 700.
Totalt: 468 kalorier.

Mer än jag ville, även om min gräns tillåter mer. Hade ett hetssug så är glad att jag kunde kontrollera mig.

Sitter i soffan nu. Ska snart börja ordna lite grejer. Ska nog duscha, laga mat och så. Sen funderar jag på att åka och köpa en våg innan jobbet. Så sugen men väldigt triggande. Vet inte vad jag ska göra.

TW.

TW.

Idag gjorde jag något riktigt, jävla dumt. Jag var ledig, som jag varit hela veckan, vilket lett till att jag börjar bli rastlös då jag bara sitter hemma. (Erik jobbar och mina kompisar verkar inte vilja träffa mig. Kul..) Jag hade, återigen, ätit för mycket. Magen kändes stor och ångesten var väldigt stark. Mådde bara dåligt. I halvt om panik tog jag mig till badrummet och slängde mig i princip framför toaletten. Tryckte ner fingrarna i halsen, som jag gjort många gånger. Avbröt, som jag gjort många gånger. Var nära på att gråta. Kände hur stor magen var och såg hur feta låren var. Försökte igen. Och fick tyvärr upp något. Inte mycket, knappt något alls. Fan vad rädd jag blev! Avbröt direkt. Ville gråta och skratta på en och samma gång. Gick mest bara runt i lägenheten och visste inte vad jag skulle ta mig till.

Det är nog bra för mig att det tar tid att spy. Att jag måste försöka så himla mycket. Hade det varit enkelt, hade jag nog fastnat fort. En internetkompis skrev samma sak. Kan bara hålla med. Fick liksom ont i halsen och lite mer yrsel än vanligt av det där lilla. Vill inte veta hur det skulle kunna bli. Fast samtidigt så vill jag ju just det... Skitsamma.

Imorgon ska jag jobba. Nu börjar heltiden. Eller ah på måndag men eftersom att jag jobbar imorgon, söndag, så räknar jag det som att starten är nu. Är lika med att nu börjar även min diet. Jag ska ha en gräns på 1500 kalorier iom mitt jobb. Lär bränna 700-800 minst på jobbet. I alla fall enligt Shape Ups beräkningar och då räknar jag på att jag går långsamt hela tiden och har inte räknat med att jag lyfter så mycket tungt. Känns bättre att underräkna än tvärtom. Så om jag äter 1500 och bränner 700 på jobbet så ligger jag ju på 800 och det är ju grymt!

Jag har redan gjort en matlåda till imorgon. Mathavre och paprika & ostbiff med lite stuvad spenat. Har vägt allt dessutom. Tror det blir ca 390 kalorier. Ska lägga in det i Shape Up imorgon. Jag har bara gratisversionen just nu så kan inte lägga in morgondagens mat. Lär inte bli allt för mycket i alla fall. Jag kommer nog äta något litet innan och efter jobbet. Eventuellt ha med mig en frukt till jobbet under småpauserna eller något. Vi får se. Min sista dag på heltiden är 14/8. Så det är 29 dagar från och med imorgon. Jag borde gå ner något till det. Jag borde känna en skillnad på 29 dagar, så länge de går bra. Jag har ingen personvåg hemma och vet inte om det är klokt att införskaffa en. Jag tror att jag borde känna eller se skillnad på en månad i alla fall. Eller vad tror ni?

Senaste tiden.

Jag har haft fullt upp. Biljard, druckit, solat, träffat en granne, shoppat inne i stan, jobbat och varit i Norrtälje hos min pappa. Nu sitter jag i soffan och ska snart tvätta. Känner mig mest trött. Det regnar ute. Jag vill handla. Vill hetsa. Eller åtminstone något åt det hållet. Min plan är att börja på en diet på söndag eller måndag. På måndag börjar heltiden, som håller på i fyra veckor. Då kommer jag gå väldigt mycket fem dagar i veckan och jag kommer inte ha överdrivet mycket tid att äta. Så förhoppningsvis kan jag lyckas. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur det ska se ut. Var gränsen ska ligga. 1000? 1500? Jag vet inte. Jag kommer ju röra på mig mycket så lär ju bränna 700 kalorier på en arbetsdag. Då känns det inte så farligt om en äter 1500. Samtidigt skulle jag vilja fasta, trots att det skulle vara riktigt, riktigt dumt. Vi får se hur det blir. Kanske inte blir någon plan alls.

Hur som helst så har jag den här känslan av att passa på i mig. Att äta väldigt mycket saker med socker i. För jag vill bli bättre på att äta nyttiga saker när min diet börjar, om den börjar. Idag har jag redan ätit 900-1000 kalorier. Vill ha biskvier. Hatar att jag tycker om dem. De har blivit min nya crush, min nya fucking craving 24/7. Vill tyvärr, tyvärr, tyvärr hetsa och spy. Typ planera. Det var ett tag sedan jag hade en riktig hets och likaså med en planerad. Det har mest blivit överätning. Inte alls samma tvång, mängd eller att en pressar i sig men jag kan liksom komma upp i ett kaloriintag som är högt. Jag spyr ju inte men som ni säkert märkt är det något som lockar mig, samtidigt som jag vet hur dumt det är. Jag skulle säkert fastna i det, jag har hört hur beroendeframkallande det är och jag kan faktiskt tänka mig det. Fan, jag tänker på att spy väldigt ofta utan att göra det. Tänk om jag faktiskt skulle börja. Skulle tänka ännu mer på det. Nej. Jag vill inte. Så jävla kluven. Orkar inte. Kan inte allt bara vara bra? Kan inte jag bara må bra?

Capio och ångest.

Livet snurrar på som vanligt. Jobbade hela helgen och det var fint väder, nu när jag är ledig regnar det. Både bra och dåligt. En ursäkt att stanna inne men synd då jag gärna skulle vara ute också. Jag känner mig tjock som vanligt. Åt potatis igår, det var jobbigt. Samtidigt var det inte jobbigt att äta choklad. Så jävla konstigt.

Förresten så har Capio hört av sig. Jag ska dit den 26/8 så det är ju ett tag kvar men känns ändå skönt att ha något inbokat, att de inte glömt bort mig. Vidare har jag och Erik bokat in en weekend till Barcelona den 28/8-30/8. Vi ska även åka med hans kompis och kompisens flickvän. Det ska bli roligt, vi har pratat länge om att åka tillsammans. Lär dock vara jobbigt också, rent matmässigt osv. Jag och Erik lär också åka utomlands en vecka, 15-22/8. Vart är inte bestämt än men det är enda gången under hela sommaren som jag är ledig i åtta dagar i sträck, vilket göra det möjligt att resa. Jobbar en fredag, åker på lördag, kommer hem lördag, jobbar söndag.

Igår när jag kom hem, slut efter jobbet stod Erik och lagade mat och bakade. Därav potatis. Så himla gulligt dock. Kändes skönt att få känna sig lite normal, även om ångesten var närvarande. Nu har jag precis sett ett avsnitt av Orphan black. Nyss börjat med säsong två, ganska bra enligt mig. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Borde duscha. Orkar inte just nu. Varför känns allt så ansträngande? Inte ens orkat klä på mig än. Varit uppe i en och en halv timme.

Jag vill inte andas just nu.

Nej, det gick ju åt helvete ganska fort. Kom hem en dag och då hade Erik bakat kärleksmums och varit så himla söt och fin. Åt det och hamburgare han fixat. Kunde inte låta bli. Det enda positiva är att jag jobbar en del nu. Dels drar det ju in pengar, så klart, och dels så får jag röra på mig. Två flugor i en smäll! Köper och beställer kläder trots att jag inte borde. Dels har jag tillräckligt med kläder, dels är jag ju inte nöjd med kroppen, dock skulle nog kläderna passa även om jag gick ner i vikt men ändå.

Åh jag vet inte. Varit ledig idag. Ångestfylld dag. Inte gjort något vettigt. Fixat lite disk bara. Har inte ens klätt på mig. Känner mig så deppig. Känns som att jag dels vill att Capio ska höra av sig och dels inte. Jag vill för att få hjälp att må bra. Men jag vill inte för det verkar så himla jobbigt och jag känner mig inte ett dugg "värdig". Så sjukt och ologiskt men så känns det. Jag känner mig inte ätstörd just nu, känner mig bara tjock och lat och äcklig. Samt värdelös. Som att jag inte förtjänar hjälp. Andra är sjuka, andra mår sämre.


Trött på livet. Känns som att en bara väntade och väntade på sommaren och nu när den är här så hittar jag knappt på något ändå. Jag känner mig så ensam. Jag har inte särskilt många vänner, inte särskilt många jag ens vill träffa. Det blir svårt då. Just nu vill jag bara att livet ska vara som i en härlig, romantisk komedi. Fast utan de klyschiga nedgångarna. Allt kan bara få gå uppåt. Förutom vikten. Den behöver gå neråt. Fan, hur länge ska jag tänka så här? Jag kommer aldrig vinna den här kampen, jag slåss med mig själv och då blir jag en förlorare oavsett vad som händer. Även när jag vinner. Svamlar som fan.

Hur mår du? Hur har din dag varit?

Kalorier.

Gårdagens in: 1552
Gårdagens ut: 816.
Gårdagens totalt: 736 kalorier.

Jag tycker att jag åt lagom så är mer än nöjd. Dock hände en grej jag är mindre nöjd med. Försökte spy på jobbet efter att jag ätit. Kändes så jobbigt att vara så himla mätt och att ha ätit bland folk. Stod med fingrar i halsen och kvälde som fan. Avbröt som tur var. Hade fingrarna fått göra sitt i några sekunder till så hade jag nog spytt. Glad och ledsen,  på ett sjukt och ologiskt sätt, över det. Väl hemma var jag med Erik och mös samt kollade ett avsnitt på Game of Thrones.


Nu är jag på jobbet. Jobbar som igår, 12:45-21:45. Precis ätit och har rast ett tag till. Ska snart prata med Erik så jag kan distrahera mig med något. Har tänkt på både att hetsa och spy idag tyvärr. Vet inte varför jag känner mig så triggad. Jag vill bara klara av den här dagen. Imorgon är jag ledig.

FML

Jag har ätit så mycket de senaste dagarna, blir rädd. Rädd för att trigga hets och gå upp tjugo kilo. Jag vet, logiskt, att jag inte skulle gå upp så mycket men det känns så.

Idag börjar jag räkna kalorier mer noga igen. (De är ju alltid i bakhuvudet.) Nu skrivs de dock, igen, ner i Lifesums app. Räknade av jag lär bränna på jobbetidag. Jag räknade dock lågt. Ändå så är det strax över 800 kalorier. Har dock redan ätit 500.. och har med mig äpple, Skyr och proteinbar för 400-500. Jag börjat jobba 12:45, har matpaus 17, slutar jobba 21:45. Får se om jag äter något hemma eller inte. Fan jag vill bara bli smal på riktigt. Inte normalsmal/otränad/äcklig osv som jag är nu. Jag vill att alla ben i kroppen ska synas. Varför är jag så dum i huvudet? Capio borde höra av sig snart, 1-2 veckor och istället för att peppa friskhet så triggar jag de sjuka tankarna mer. Så jävla dumt. Är helt jävla trött på mig själv. Hur ska det här sluta egentligen?

Det är jobbigt nu.

Jag klarade min sista tenta och fick C. Nu jobbar jag mest vilket är triggande. Det är ett väldigt fysiskt jobb så jag tänker ofta på förbränning och kalorier. Det är lunch/middag, beroende på när en jobbar, i en matsal typ. Väldigt triggande. Jag har haft med mig riktig mat två gånger av åtta. Det är svårt. Jag vill bara bli smal men känner mig ganska pepp på att bli frisk. Vill att Capio ska höra av sig nu. Så frustrerande.

Sitter för övrigt på jobbet nu. Har lunch. Slutar klockan 16:30 om jag inte jobbar över. Vet inte hur jag ska göra.

Hur mår ni?

Mycket som händer.

Förlåt för att jag har varit borta så länge. Jag har haft fullt upp. Mycket i skolan,  sökt jobb, flyttat. Ja, jag och Erik har äntligen flyttat. Det känns ganska bra men är fortfarande rädd för att börja spy här. Jag hoppas på det bästa bara. Jag hoppas Capio kam hjälpa. Stått i deras kö i minst 1,5 månad så är max lika lång tid kvar. Skönt och nervöst.

Jag slutar skolan den andra juni så det är verkligen inte långt kvar. Dock har vi en hemtentassom får lämnas in den åttonde juni. Samma dag börjar jag även en fyra dagars lång utbildning för ett nytt lagerjobb. Känns så jävla bra. Det var hård konkurrens för jobbet och dessutom är det schyssta avtal och sånt. Könms bra med riktig trygghet. Hos dem ska jag jobba heltid i fyra veckor i sommar. I övrigt är det ett deltudsjobb där jag kommer jobba åtta timmar varje söndag.

Hur mår ni? Jag tänker på er och världen vi lever i ofta. Är så jävla trött på hur mycket ideal, press m.m förstör. Kram!

HSGD funkar än så länge.

Mål dag två: 800.
In: 841.
Ut: 250.
Totalt: 591 kalorier.

Mål dag tre: 900.
In: 1256.
Ut: 500.
Totalt: 756 kalorier.

I tisdags när jag och Erik skulle till gymmet så var det stängt på grund av renovering. Så vi varvade jogging och gång ute istället. Igår drog jag till gymmet i Fridhemsplan efter skolan. Har ju som sagt ett sådant där 24/7-kort. Med det får jag träna på alla deras anläggningar. Dock har jag sagt upp det då jag och Erik ska flytta snart och ha en annan gymkedja närmare oss. Tror gymkortet går ut i mitten av maj. Idag ligger gränsen på 1000, jag har ätit ungefär 200 än så länge. Ska på en arbetsintervju idag och ska nog träna efter det. Lär äta något mer på vägen till arbetsintervjun. Kanske en proteinbar eller något. Vi får se. Har lite ångest över allt, som vanligt.

Jag vill, jag vill inte.

Jag är trött, orolig, stressad, ångestfylld och jag vill skylla allt på fettet som klär min kropp. Så jävla ologiskt. Jag vet det. Jag är ofta väldigt logisk och realistisk av mig men här blev det fan helt fel. Jag är ledsen. Jävligt ledsen. Ledsen över hur saker och ting har blivit. Arg är jag också. Trött med, vilket gör att jag mest bara orkar vara avstängd. Jag försöker åtminstone, det gör för ont att känna ibland. Jag vet inte vad som händer i mitt liv känns det som samtidigt som jag har stenkoll.

Jag flyttar snart, jag söker massa jobb och lär väl få ett i sinom tid, jag pluggar, jag väntar på hjälp. Jag hoppas att flytten blir bra, att jag inte förvärrar mina problem med mat och kropp. Jag hoppas verkligen att jag får ett jobb snart, särskilt ett till sommaren också. Jag ska berätta mer om min jobbsituation senare. Jag är för trött nu. Plugget känns så jävla blandat. Just nu känns det mest som att jag går runt i ett slags vakuum och väntar på att få svar från juridiktentan. Omtenta eller inte? Sådan jävla oro och stress. Jag orkar inte. Jag har börjat få mer ont i bröstet/hjärtat igen, antar att det är stressen. Att vänta på hjälp är nog det värsta. Jag vill, jag vill inte. Jag känner mig som en jävla blomma vars blad dras bort en och en och den där jävla "hen älskar mig, hen älskar mig inte" går på repeat fast gällande min egen vilja. Tänk om jag hinner ångra mig ordentligt innan jag får hjälp? Jag står ju bara i kö nu. Fast jag är ändå lite glad över det, jag var rädd att de skulle säga att mina problem inte var tillräckliga eller dylikt.

Jag vill svälta men det känns som att jag bara äter hela tiden. Hur ska jag kunna ta emot hjälp när jag äter så här mycket? Så jävla mycket skit, ingen näring. Rätt åt kroppen, tänker jag. Helt jävla ologiskt. Jag orkar inte. Jag vill, jag vill inte.

Jag kan inte hålla på så här i en evighet.

De senaste två veckorna har gått åt helvete. Ingen träning, ätit massa skit och knappt räknat kalorier. Inte konstigt att jag förblir tjock. Jag hatar att det blir så här. Varför är jag så svag? Varför går det så jävla dåligt? Jag tror det där med knappt någon viktminskning på fyra BRA veckor förstörde. Trots era fina tankar om vad det kunde bero på. Jag klarade det inte. Jag skulle inte säga att jag hetsat under dessa två veckor men jag har absolut inte ätit på varken ett normalt eller hälsosamt sätt. Jag känner mig så jävla tjock. Tänker att svullnaden också kanske beror på mensen, som borde vara över när som helst. Hatar hur jag blir extra svullen och får finnar under mensperioden. Det gör en ännu mer omotiverad. Och sugen på onyttigheter.

Idag ska jag försöka bättra mig. Åt pizza och godis igår. Så jävla svag, som sagt. Idag är det fan bättring. Åt tyvärr lite godis idag, 200 kalorier. Det är dock det enda jag ätit idag än så länge. Jag ska jobba idag så då försvinner ändå ett par timmar där jag inte kan äta. Ska troligen äta jordgubbskvarg till middag. Om jag fortfarande vill det när jag kommer hem det vill säga. Dock är det många kalorier. Typ 400 eller något men det är 500 gram. Hoppas att det blir bra. Är nöjd så länge jag ligger under 1500 idag, helst max 1300 men vi får se. Vill bara inte att den här dagen ska bli dålig som de senaste.

Har sådan ångest över allt jag ätit och att jag åter igen kastat bort träningen. IGEN!!! Sådan ångest som äter upp mig inifrån. Jag tror det var därför jag fortsatte att äta som jag gjorde, fortsatte att inte gå till gymmet. Förnekelse. Ville inte tänka på vad jag gjort, känna ångesten. Slog ifrån mig allt och bedövade med mat. Det är fan inte bra någonjävlastans.

När fan ska det sluta? När ska jag lyckas? Jag är så trött på att det ska gå skitbra ett tag för att sedan bara kraschlanda. Det måste få ett slut. Jag tänker ändra min målvikt, i alla fall vilken jag prioriterar. Jag tror att om det är mindre kilon att gå ner så känns det inte lika långt bort. Det här måste fan gå.

Orkar inte.

Fredagen 31/1 intag: 1458. Ut: 400. Totalt: 1058.

Gårdagens intag: 1745. Ut: 400. Totalt: 1345.

Jag har ingen kontroll. Inte på kvällarna. Inte när det kommer till socker. Jag menar att inte att jag ätit för mycket här, eller igår kanske lite men det jag menar främst är att jag äter för mycket skit. Igår var minst 700 från onyttigheter. Det är inte bra. För mycket socker, fett och snabba kolhydrater. Orkar inte. Varför är jag så svag?


Idag har jag redan ätit typ 700. Har varit på en föreläsning i skolan och är hemma nu. Ska dra till jobbet om mindre än en timme. Så jävla opepp. Kanske ska sluta. Försöker tänka att det åtminstone är pengar men vet att jag klarar mig på lönen jag har från söndagsjobbet. Dessutom åker jag jävligt långt för så lite timmar. Tar minst lika lång tid att åka fram och tillbaka, om inte mer, än att jobba. Nej, tror inte jag blir kvar så länge till.

Lär äta minst 250, proteinbar, innan jag kommer hem idag. Ska även till gymmet efter jobbet så hoppas jag orkar bränna bort lite. Minst 200 men gärna mer. Är så äckligt tjock just nu.