Update.

Jag åt frukost idag. Det var svårt. Senaste tiden har varit svår. Det gick ju rätt bra ett tag, med regelbundenheten och så men ah.. Jag vet inte riktigt vad som hände. Triggad av allt känns det som. Imorgon har jag möte på Capio, kommer få veta när jag börjar dagvård då. Ah, det är bestämt nu. Jag klarar inte av att plugga, jobba och ta kampen mot ätstörningen hela tiden samtidigt. Motivationen för skolan är inte direkt på topp heller så tror att det kan komma mycket gott ur detta. Jag är dock sjukt nervös. Antingen börjar jag i februari eller i mars. I början hoppades jag på mars, så jag skulle hinna läsa två kurser istället för en. Men nu hoppas jag på februari. Orkar inte mer. Vill typ börja idag. Jag vet dock inte hur jag ska berätta för mina föräldrar. Det känns svårt.

Sitter i soffan nu och väntar mest på att tiden ska gå. Jag har seminarium vid 14 så har nästan två timmar att döda innan jag åker. Vet inte vad jag ska göra efter. Jag hoppas att en kompis kan ses men känns inte så troligt. Är rädd för att det ska bli deppigt. Igår var det riktigt tungt. Mycket ångest. Hoppas på en bättre idag. Både gällande hur jag mår och hur jag äter. Äter jag tillräckligt så får jag träna. Jag vill verkligen träna nu. Få tillbaka min kondition liksom. Jag hoppas att det går.

Imorgon ska jag vägas dessutom, sjukt nervös.

Jag är inte redo.

Jag är långt ifrån färdig och min behandlare började prata om hur vi kanske ska trappa ner behandlingen. Jag grät och grät och grät. Det hjälpte inte att känslan av misslyckande efter lunchen satt i. Jag klarade inte av att äta upp på kliniken. Fattar inte varför. Min behandlare tyckte nog synd om mig. Så hon bokade in en möte redan idag igen om jag ville. Om jag inte ville komma så ville hon åtminstone höras vid på telefon. Hon kan vara så fin ibland. Jag är inte redo att trappa ner. Isåfall slutar jag hellre helt och återgår till ätstörningen. Känns dumt att det ska vara så svart eller vitt, allt eller inget men så känns det.

Jag vet inte hur jag ska göra, hur jag ska orka. Behandlingen tar så mycket ork och jobbet slukar en hel dag i veckan. Förutom förra och denna vecka då jag lyckats boka in mig på extrapass. Bra pengar men jobbigt när jag knappt kommit igång med min uppsats.

Efter mötet lyckades jag få i mig ett mellanmål men ingen middag. Har inte ätit frukost än heller. Vet inte hur jag ska göra. Allt känns bara så tungt. Vill gråta men det kommer inga tårar. De lär väl rulla fram under mötet då jag absolut inte vill gråta.

Trött.

Precis ätit en macka till frukost och ska åka till ätstörningsenheten om en timme, där jag dels ska äta lunch och dels ha möte. Är nervös som vanligt men extra idag då jag ska lägga upp maten på min tallrik själv för första gången. Vill nästan strunta i det men det kan jag ju inte. Ångesten är redan närvarande och jag vill mest bara gå och lägga mig igen. Jag har även för mig att jag ska vägas idag, efter lunchen. Känns sjukt jobbigt och onödigt. Jag är trött.

Inte konstigt att jag knappt pluggat något när jag inte har varken motivation eller ork. Jag vill bara spela spel, skratta och sova. Inget annat.

Orkelös.

Hatar att allt känns så tungt. Jag känner mig så himla trött på allt. Vill sova bort alla problem, varför kan jag inte göra det? Maten går så där.. Det är kämpigt. På onsdag ska jag testa en provlunch på dagbehandlingen. Läskigt som fan. Vi har gjort om min behandlingsplan lite. Jag vägrar ju dagvård pga vill inte sluta skolan så vi har kommit på ett mellanting. Istället för 20 träffar utspritt på 20 veckor så blir det 30 träffar. Vet inte antal veckor då. Istället för en träff per vecka blir det två. Istället för vägning en gång i veckan blir det varannan, för triggande för mig. Det förstör bara halva veckan. Ska dessutom, om provlunchen känns bra, äta lunch på kliniken två gånger i veckan. Det är fan mycket nu. Trött som fan. Samtidigt så jobbar jag varje söndag och pluggar. Känns som att jag aldrig är ledig. Hemtenta som ska in i veckan dessutom. Suck...

Dålig dag igår.

Riktigt dålig dag igår. Grät inne på Ica när jag skulle köpa något till lunch. Blev ingen lunch. Min mat gick rätt dåligt igår. Ångesten var total. Kände mig så tjock och så himla mätt. Så ledsen. Och ensam. Grät på väg från skolan, bara för att jag kände mig ensam. Fuck alltså. Men men.. nya tag idag. Har ätit frukost och ska snart fixa något till lunch. Vet inte vad. Det som är bland det jobbigaste med lunch. Vet aldrig vad jag ska ha typ. Ugh..

Ensamheten äter upp mig.

Mår fortfarande sjukt dåligt. Låg och grät över att Erik skulle gå till jobbet idag, ångesten gjorde att jag inte ville vara ensam. Så sjukt jobbigt. Känner mig så elak mot honom.. Han blir ju så ledsen. Vill inte få honom att må dåligt. Skäms så förbannat hela tiden.

Maten går så himla dåligt... Gick ju ganska bra med regelbundenheten förut, nu går det skit. Orkar inte, hatar allt. Vill mest bara dö. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen. Har en föreläsning idag, vill inte ens gå men måste. Efter det har jag ÄNTLIGEN möte på ätstörningsenheten. Jag ska nog ta upp att jag behöver mer stöd, att dagvård inte kommer att funka men att jag kanske behöver två möten i veckan istället för ett. Jag har ingen motivation just nu. Hoppas på att kunna träffa en kompis efter mötet, träffat henne de två senaste dagarna och det har hjälpt så himla mycket.

Har vägning idag också, på mötet alltså. Klockan 16:15... Vet inte hur jag ska motivera mig att vilja äta något till dess. Jävla ätstörda tankar och känslor. Hatar det här...

Det känns tungt nu.

Hej! Hur mår ni? Sätter en TW på inlägget, iaf slutet.

Jag mår så där. Det är svårt att hålla motivationen uppe gällande behandlingen. Det är lite olika från dag till dag. Det var ju ett tag sedan jag hade samtal och dröjer en hel vecka till. Min behandlare är tyvärr bortrest. Jag tycker det känns väldigt jobbigt eftersom att jag ser henne som en stor del av behandlingen, så klart. Vi pratade sist bland annat om dagvård. Vi ska se om det går att kombinera med studier för jag tycker nog att det här känns lite för svårt för att klara av på egen hand.. Samtidigt känns dagvård jätteläskigt m.m.

Jag har börjat träna. Det är väldigt läskigt för jag vet inte om det är ätstörningen eller jag som vill. Tror det är lite både och. Har börjat mest med styrka, då konditionsträning är väldigt kopplat till kalorier, ångest, kompensation och ja, ätstörning helt enkelt.

Mamma triggar mig rätt mycket. Hon sover en del hos mig och Erik nu när hon renoverar så mycket i sin nya lägenhet. Det är jobbigt. Jag får jämt skriva självregistreringen lite snabbt i telefonen.. Hon triggar mig rätt mycket. Idag kom vi tyvärr in på samtalet träning medan vi fikade. Liksom.. som att situationen inte redan var jobbig. Jag vet inte om jag ska berätta om behandlingen/ätstörningen för henne eller inte.

Just nu känner jag mig rätt triggad. Har egentligen ätit för lite samt tränat styrka idag. Kanske 900 kalorier in max. Ändå vill jag gå tillbaka till gymmet och bränna kalorier genom konditionsträning. Jag vet att det är ätstörningen som vill det och att det är för att kompensera så just nu försöker jag verkligen att göra något annat. Satt nyligen och kollade på thinspo, så jääävla dumt och triggande. Motivationen sviktar verkligen just nu och jag vill bara gå ner 20 kilo NU! Jag mår så jävla dåligt i den här kroppen, trots att jag inte vill det. Känns som att det är två delar i mig som drar åt var sitt håll. Det friska och det sjuka. Vill mest bara gråta..

Ensam.

Jag har haft en tenta idag och jag hoppas att det gick bra.

Just nu sitter jag i soffan, har nyss ätit lunch. Det är nog det svåraste med behandlingen att äta lunch. Helst något riktigt, inte mellanmål utan mat-mat. Jag har dock inte klarat det så bra.. Men både igår och idag har jag ätit en riktig lunch, även om portionerna kanske inte var fullstora. Nåväl, bättre än inget. Jag är trött nu. Samtidigt som jag är så himla uttråkad. Jag vill göra något men vet inte vad.

Mamma "bor" hos mig och Erik för stunden. Det är kaos i hennes lägenhet. För mycket renovering. Jag orkar egentligen inte men har väl inget val. Hon är jobbig och triggande men jag försöker att äta middag ändå. Det går okej. Tror det kommer gå bättre när hon åker tillbaka till sig. När det nu kan tänkas vara...

Jag är ensam. Klockan är snart tre. Erik kommer hem antagligen runt åtta och mamma lär komma hit rätt sent också, båda jobbar just nu. Inte för att jag saknar mamma eller så, förklarar bara att jag är ensam. Jag vet inte egentligen vad jag vill göra ens. Kanske umgås med någon? Någon ny människa? Som är rolig och trevlig, som är enkel att prata med. Aja.. jag lär väl sitta här. Kanske går och träna. Hur som helst, ensam.

Dubai och Capio.

Igår jobbade jag, rätt skönt ändå. Få tiden att gå. Vill att det ska bli onsdag trots rädsla, ångest och nervositet. På onsdag ska jag till Capio. Jag har ingen aning om vad som ska hända, förutom att jag troligen blir vägd... Har någon här gått i behandling på Capio, utan att vara inlagd alltså? Berätta gärna vad som händer ifall du vill då.

Dubai för förresten grymt kul! Men åt mycket och brände mycket pengar så har ganska mycket ångest över det. Är väldigt rätt för att bli tvångsvägd igen och att siffran ska vara lägre. Visserligen vet jag inte vad jag vägde när jag vägdes eller ens vad jag väger nu. Vill veta men samtidigt inte. Denna ständiga ångest.

Det var väldigt varmt ute, vilket var jobbigt. Vi badade två gånger. En gång i havet och en gång på ett stort vattenland. Havet var typ inte ens svalkande så vi var där i typ en timme. Vattenlandet var sjukt roligr, så där var vi en hel dag. Hade en del ångest över att gå runt så länge i bikini men det funkade. Är glad att jag köpte den nya jag hade med mig. Mycket finare än den förra, så det kändes ju bra.

Ångesten.

Jag har ju försökt äta mer senaste tiden. Ångesten är jobbig, särskilt när jag är ensam. Som nu. Mina ben är så jävla tjocka. Jag fattar inte hur de kan vara det ens? Speciellt mina vader. De är groteska och ser så jävla stora ut i förhållanden till resten av kroppen. Låren med. Men särskilt vaderna. Vill fettsuga dem. Nu. Drunknar i ångest. Vill spy upp all choklad jag ätit men vet att det är försent, och fel. Det som är så himla konstigt är att jag egentligen inte har stora storlekar i byxor, 34-36, och ändå är mina ben bland de största jag vet. Alltså nästan ingen har större vader än mig, förutom folk som är väldigt, väldigt överviktiga. Det förstör mina dagar. Jag mår så himla dåligt av det. Fattar inte hur jag ska klara mig utomlands eller en till sommar. Jag hade en klänning idag, en ganska kort så hela mina vader, knän (också tjocka, hur kan man ens ha tjocka knän?) och en jätteliten bit av låren syntes. Så himla fult. Ångrade mig så mycket att jag gick ut så. Hur fan ska jag klara det här? Jag vill inte leva det här livet.

Matlådor och ledighet.

Matlådor. Jag hatar matlådor. Det är så himla svårt att varje dag komma på något att äta på jobbet. Något "riktigt", lagad mat. Jag går sönder på insidan. Jag kämpar mot lite friskare val just nu. Äter mer än jag vill. Går så där. Ibland känner jag mig duktig men ibland paralyserar ångesten mig. Som nu. Sitter bara i soffan med kalorier i magen som jäser och gör mig tjock, tjockare, tjockast. Jag vill gråta men kan inte. Jag vill spy men får inte. Och mitt i allt det här ska jag fixa ännu mer att äta. Jag är inte sugen på någonting. Det är väldigt svårt för mig att ordna mat om jag inte är sugen. Varför måste jag välja vad jag ska äta för middag så här många timmar innan? Det känns inte normalt... Jag vet att det är det men ugh, det känns så jävla svårt. Stirrar in i kylen, i kylskåpet, i skafferiet, i kylen igen och så går det runt, runt.

Något positivt är att det är fredag idag. Så efter jobbet idag så är det helg. Fan vad skönt! Sen är det bara en veckas jobb kvar, sen är heltiden slut. Jag är trött, jag har ont, jag blir triggad och får ångest. För mycket ensamma tankar. För mycket tänk på kalorier, in och ut, mat, hets, svält och massa skit. Fan kan man inte bara snabbspola och vara frisk redan nu? Jag orkar inte med en sådan här svår kamp. Hur lyckas en med detta? Jag känner mig värdelös, som om jag inte kan någonting. Luften har gått ur, precis som orken och glädjen och fucking allt. Helt tom. Bara en stor fetklump i magen. Fan, varför åt jag? Fan, varför kan jag inte bara vara normal?

En annan positiv grej är att det är Eriks sista dag på jobbet idag, sedan går han på semester. Ska bli så himla bra! Äntligen få ordentligt med tid för varandra. Särskilt efter nästa vecka. Dessutom åker vi utomlands nästa helg. Vi har fortfarande inte bestämt var så det är lite stressigt. Tips är välkomna, inte Turkiet. Där har vi varit. Likaså med Barcelona, för vi har dels varit där och ska dels dit på en weekend på ett annat par sista helgen i augusti.

Tom.

Jag vet inte riktigt hur jag mår. Känner mig så himla tjock. Vill svälta. Är trött. Vill mest bara sova bort hela veckan. Orkar inte jobba men måste. En och en halv vecka kvar typ.

Det perfekta skulle vara att mysa ner sig i soffan med täcke och älskling, kolla på film och äta choklad. Utan att bli tjockare.

Känner mig lite hetssugen. Så jävla jobbigt. Vill att hela dagen ska ha gått så jag kan ha kommit hem igen. Jobbet är fan tungt. Det är inte ett särskilt svårt jobb men det är tungt och slitsamt. Min kropp gör ont. Tänker att jag åtminstone bränner många kalorier. Minst 700, troligen mer. Kan jag inte bara få vakna upp smal och frisk från ätstörningen? Jag har så många plagg i garderoben jag inte vågar ha p.g.a tjockkänslor. Så jävla dumt.

En ätstörd vecka senare..

Efter en dålig mathelg "hetsade" jag 280 gram rulltårta. Fick sådan ångest att jag bestämde mig för att spy. Fick upp lite innan jag avbröt av ångest och blandade känslor. Nu har jag ont i halsen och ska försöka hitta något att köpa till middag att ha på jobbet. Vill inte alls egentligen men vet att jag borde. Har berättat för Erik om den där gången jag spydde och att jag fastade i 24 timmar på jobbet. Avbröt fastan tack vare honom, hade planerat att fasta i minst 40 timmar. Glad och ledsen över att det inte blev så. Har ont i halsen och huvudet nu. Känner mig så jävla dum.

På gränsen.

Dag fyra

In: 1462.
Ut: 700.
Totalt: 762 kalorier.

Hade ordentliga cravings igår. På choklad. Så jag åt choklad. Det förstörde dagen. Men men.. nya tag idag. Jag höll mig i alla fall inom min gräns. På jobbet igår, speciellt på kvällen när cravingsen var som värst, så gick jag runt och fantiserade om att hetsa. Har inte hetsat ordentligt på riktigt länge. Vill ha hallonpaj, Ben och Jerry och biskvier. Tänkte dumma tankar om att glass och biskvier inte kan vara allt för svårt att spy upp. Hallonpajen är nog svårare med all deg. Dum tanke, jag vet. Det är i alla fall sanningen.

Snart ska jag åka till jobbet. Har redan ätit 120 kalorier i form av två kanelknäcken. Kommer att äta en proteinbar på jobbet för 230. Har dessutom med mig ett äpple (72) och riskakor (110). Middagen är också iordninggjord. Kokt broccoli och blomkål, samt lite bladspenat. STOR portion, 178 kalorier. Målet är att äta max 1000 kalorier. Ska äta något på väg till jobbet. Riskakorna och något mer. Tror jag köper något litet. Max 300 kalorier. Max.

Nomnomnom.

Dag två
In: 993.
Ut: 700.
Totalt: 293 kalorier.

Dag tre
In: 1168.
Ut: 700.
Totalt: 468 kalorier.

Mer än jag ville, även om min gräns tillåter mer. Hade ett hetssug så är glad att jag kunde kontrollera mig.

Sitter i soffan nu. Ska snart börja ordna lite grejer. Ska nog duscha, laga mat och så. Sen funderar jag på att åka och köpa en våg innan jobbet. Så sugen men väldigt triggande. Vet inte vad jag ska göra.

Kalorier.

Gårdagens kalorier in: 936.
Gårdagens ut: 700. (Fysiskt arbete.)
Gårdagens net: 236 kalorier.

Jag åt riskakor, äpple, vindruvor, proteinbar, aprikoskräm light, mathavre, paprika & ostbiff och stuvad spenat. Jag drack en Nocco och fanta zero, samt vatten. Dock inte så mycket vatten som jag egentligen vill.

Jag tycker att det är jättesvårt att veta hur mycket jag egentligen bränner. Jag skriver in 300 minuter istället för 390 och jag räknar inte med att de lyft jag gör troligen bränner lite kalorier. Det är lika bra. Vill inte råka räkna att jag bränner mer än vad jag kanske gör.

Idag börjar jag jobba senare än igår. Börjar 12:45. Kul. Hatar att börja sent, man kommer hem så himla sent och hela dagen är verkligen bort. Tur att jag vaknade i tid i alla fall. Jag måste göra en matlåda till idag. Och eventuellt ordna mellanmål. Jag får som sagt äta 1500 kalorier men det känns överflödigt nu. Jag kommer i alla fall låta mig äta det om jag känner att jag behöver det.

Konstigt nog känner jag mig extremt tjock. Igår också. Magen är svullen. Fattar nada. Vill bara att den ska kännas någorlunda platt igen. Nej nu måste jag försöka hitta inspiration till vad jag ska äta idag.

Någon som vill komma med matlådetips?

TW.

TW.

Idag gjorde jag något riktigt, jävla dumt. Jag var ledig, som jag varit hela veckan, vilket lett till att jag börjar bli rastlös då jag bara sitter hemma. (Erik jobbar och mina kompisar verkar inte vilja träffa mig. Kul..) Jag hade, återigen, ätit för mycket. Magen kändes stor och ångesten var väldigt stark. Mådde bara dåligt. I halvt om panik tog jag mig till badrummet och slängde mig i princip framför toaletten. Tryckte ner fingrarna i halsen, som jag gjort många gånger. Avbröt, som jag gjort många gånger. Var nära på att gråta. Kände hur stor magen var och såg hur feta låren var. Försökte igen. Och fick tyvärr upp något. Inte mycket, knappt något alls. Fan vad rädd jag blev! Avbröt direkt. Ville gråta och skratta på en och samma gång. Gick mest bara runt i lägenheten och visste inte vad jag skulle ta mig till.

Det är nog bra för mig att det tar tid att spy. Att jag måste försöka så himla mycket. Hade det varit enkelt, hade jag nog fastnat fort. En internetkompis skrev samma sak. Kan bara hålla med. Fick liksom ont i halsen och lite mer yrsel än vanligt av det där lilla. Vill inte veta hur det skulle kunna bli. Fast samtidigt så vill jag ju just det... Skitsamma.

Imorgon ska jag jobba. Nu börjar heltiden. Eller ah på måndag men eftersom att jag jobbar imorgon, söndag, så räknar jag det som att starten är nu. Är lika med att nu börjar även min diet. Jag ska ha en gräns på 1500 kalorier iom mitt jobb. Lär bränna 700-800 minst på jobbet. I alla fall enligt Shape Ups beräkningar och då räknar jag på att jag går långsamt hela tiden och har inte räknat med att jag lyfter så mycket tungt. Känns bättre att underräkna än tvärtom. Så om jag äter 1500 och bränner 700 på jobbet så ligger jag ju på 800 och det är ju grymt!

Jag har redan gjort en matlåda till imorgon. Mathavre och paprika & ostbiff med lite stuvad spenat. Har vägt allt dessutom. Tror det blir ca 390 kalorier. Ska lägga in det i Shape Up imorgon. Jag har bara gratisversionen just nu så kan inte lägga in morgondagens mat. Lär inte bli allt för mycket i alla fall. Jag kommer nog äta något litet innan och efter jobbet. Eventuellt ha med mig en frukt till jobbet under småpauserna eller något. Vi får se. Min sista dag på heltiden är 14/8. Så det är 29 dagar från och med imorgon. Jag borde gå ner något till det. Jag borde känna en skillnad på 29 dagar, så länge de går bra. Jag har ingen personvåg hemma och vet inte om det är klokt att införskaffa en. Jag tror att jag borde känna eller se skillnad på en månad i alla fall. Eller vad tror ni?

Senaste tiden.

Jag har haft fullt upp. Biljard, druckit, solat, träffat en granne, shoppat inne i stan, jobbat och varit i Norrtälje hos min pappa. Nu sitter jag i soffan och ska snart tvätta. Känner mig mest trött. Det regnar ute. Jag vill handla. Vill hetsa. Eller åtminstone något åt det hållet. Min plan är att börja på en diet på söndag eller måndag. På måndag börjar heltiden, som håller på i fyra veckor. Då kommer jag gå väldigt mycket fem dagar i veckan och jag kommer inte ha överdrivet mycket tid att äta. Så förhoppningsvis kan jag lyckas. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur det ska se ut. Var gränsen ska ligga. 1000? 1500? Jag vet inte. Jag kommer ju röra på mig mycket så lär ju bränna 700 kalorier på en arbetsdag. Då känns det inte så farligt om en äter 1500. Samtidigt skulle jag vilja fasta, trots att det skulle vara riktigt, riktigt dumt. Vi får se hur det blir. Kanske inte blir någon plan alls.

Hur som helst så har jag den här känslan av att passa på i mig. Att äta väldigt mycket saker med socker i. För jag vill bli bättre på att äta nyttiga saker när min diet börjar, om den börjar. Idag har jag redan ätit 900-1000 kalorier. Vill ha biskvier. Hatar att jag tycker om dem. De har blivit min nya crush, min nya fucking craving 24/7. Vill tyvärr, tyvärr, tyvärr hetsa och spy. Typ planera. Det var ett tag sedan jag hade en riktig hets och likaså med en planerad. Det har mest blivit överätning. Inte alls samma tvång, mängd eller att en pressar i sig men jag kan liksom komma upp i ett kaloriintag som är högt. Jag spyr ju inte men som ni säkert märkt är det något som lockar mig, samtidigt som jag vet hur dumt det är. Jag skulle säkert fastna i det, jag har hört hur beroendeframkallande det är och jag kan faktiskt tänka mig det. Fan, jag tänker på att spy väldigt ofta utan att göra det. Tänk om jag faktiskt skulle börja. Skulle tänka ännu mer på det. Nej. Jag vill inte. Så jävla kluven. Orkar inte. Kan inte allt bara vara bra? Kan inte jag bara må bra?

Tråååååååk.

Som för att förstöra dagen jag tänkte fasta direkt åt jag en bulle till frukost. Smart va? Den delen av mig som vill bli frisk säger att det är bättre än inget men det känns jävligt tveksamt.

Jag satt uppe sent igår vilket resulterade i att jag gick upp halv tolv idag. Vad hände med mina bra sovrutiner? Några dagars ledigt och bang, förstört! Idag är tanken att jag ska gå över till mamma med verktygslådan som vi fick låna av henne i samband med flytten. Vi har lite andra sådana saker här och jag hoppas att hon inte behöver allt idag. Orkar inte gå fram och tillbaka flera gånger men vi får se. Förutom det så funderar jag på att sola idag. För att sedan duscha och hänga hemma ett tag. Erik ska spela pingis med några från sitt jobb ikväll, jag får komma om jag vill men jag vet inte vad jag vill. En del vill gå dit och vara normal, trots att jag är rätt blyg. En del vill svälta hemma, en annan hetsa. Och den sista vill bara leva i ett jävla vakuum. Ugh, är så trött på mig själv.

Jag borde gå snart men känns inte som att jag orkar någonting. Så jävla lat. Vad ska ni göra idag?

Storlekar.

Maten går sådär. Inte riktigt sjukt och inte riktigt friskt. Åt dumplings till middag igår. Fick ris serverat till. Jag har jättesvårt för ris. Det är nog min värsta fear food, vilket är jättekonstigt för jag kan äta pasta. Fucked up. Hur som helst. Jag och Erik gick runt i lite butiker, åt och sedan gick vi på bio. Vi såg "Spy", jag tyckte om den väldigt mycket. Väldigt rolig, särskilt om man tar bort lite sexistiska saker. Köpte ett par byxor på Cubus. Beigea chinos. Velat ha sådana i flera år. När jag var yngre tyckte jag att jag var för tjock, senaste tiden har jag mest inte tänkt på det då jag inte hittat några. Men hittade ett par på Cubus. Fick plats i storlek 34 och fattar fortfarande ingenting. Vet att det har med modellen att göra men ändå. Känns triggande. Vill att alla byxor ska vara i storlek 34. (Jag har oftast 36 på underkroppen, överkroppen kan jag oftast ha 34 och XS på, trots allt mitt fett. Vissa saker i 36 och S.) Så himla triggande det här med storlekar.

Just nu sitter jag i soffan och väntar på att tiden ska gå. Klockan halv två ska jag träffa en kompis i stan och jag hoppas att det blir kul. Vill inte sitta ensam hemma och bara vänta på Erik mer. Det är deprimerande. Och triggande.

Hur mår ni? Kram!