Update.

Jag åt frukost idag. Det var svårt. Senaste tiden har varit svår. Det gick ju rätt bra ett tag, med regelbundenheten och så men ah.. Jag vet inte riktigt vad som hände. Triggad av allt känns det som. Imorgon har jag möte på Capio, kommer få veta när jag börjar dagvård då. Ah, det är bestämt nu. Jag klarar inte av att plugga, jobba och ta kampen mot ätstörningen hela tiden samtidigt. Motivationen för skolan är inte direkt på topp heller så tror att det kan komma mycket gott ur detta. Jag är dock sjukt nervös. Antingen börjar jag i februari eller i mars. I början hoppades jag på mars, så jag skulle hinna läsa två kurser istället för en. Men nu hoppas jag på februari. Orkar inte mer. Vill typ börja idag. Jag vet dock inte hur jag ska berätta för mina föräldrar. Det känns svårt.

Sitter i soffan nu och väntar mest på att tiden ska gå. Jag har seminarium vid 14 så har nästan två timmar att döda innan jag åker. Vet inte vad jag ska göra efter. Jag hoppas att en kompis kan ses men känns inte så troligt. Är rädd för att det ska bli deppigt. Igår var det riktigt tungt. Mycket ångest. Hoppas på en bättre idag. Både gällande hur jag mår och hur jag äter. Äter jag tillräckligt så får jag träna. Jag vill verkligen träna nu. Få tillbaka min kondition liksom. Jag hoppas att det går.

Imorgon ska jag vägas dessutom, sjukt nervös.

TW

Det är riktigt jobbigt nu. Var hos en kompis i torsdags, så triggande. Åt frukost, en fralla, vid 10. Sedan åt jag ett äpple och lite vindruvor vid 22. Dagen efter, alltså igår, hoppade jag över frukosten innan lunchen på kliniken. Hade tagit fel på tiden så blev inget riktigt möte, mest ett litet motivationssamtal som fick mig att gå och äta lunchen fast jag inte ville. Grät så mycket, både innan och under det lilla mötet. Grät halva bussresan dit. Grät under halva tiden jag åt lunchen, som jag dessutom bara klarade av att äta halva av. Grät ännu mer hemma. Jag tycker synd om Erik. Att jag utsätter honom för detta. Det är svårt nu. Dock hjälpte det, kunde äta någorlunda regelbundet igår. Idag har jag även ätit frukost, vilket jag antar är bra. Vet inte hur det blir resten av dagen men hoppas på det bästa.

Jag hatar när ångesten är så här stark. Kollat på totalt sex filmer igår och imorse. Jag klarar inte av att inte göra något. Jag måste koncentrera mig på något. En kompis, den triggande, ställde in idag. Men lyckades få en annan att träffa mig, så nu väntar jag bara. Jag hatar det här. Att inte kunna vara själv utan att må så här jävla dåligt. Jag hatar att må dåligt. (Okej, vem gör inte?) Jag vet inte hur det blir med någonting. På måndag ska jag och min behandlar prata om hur vi ska göra med behandlingen och vad jag behöver. En del av mig skriker dagvård men en annan vill vara duktig och gå i skolan, leka normal och inte berätta något för mina föräldrar. Det här är så jobbigt. Jag hatar ångest.