TW

Det är riktigt jobbigt nu. Var hos en kompis i torsdags, så triggande. Åt frukost, en fralla, vid 10. Sedan åt jag ett äpple och lite vindruvor vid 22. Dagen efter, alltså igår, hoppade jag över frukosten innan lunchen på kliniken. Hade tagit fel på tiden så blev inget riktigt möte, mest ett litet motivationssamtal som fick mig att gå och äta lunchen fast jag inte ville. Grät så mycket, både innan och under det lilla mötet. Grät halva bussresan dit. Grät under halva tiden jag åt lunchen, som jag dessutom bara klarade av att äta halva av. Grät ännu mer hemma. Jag tycker synd om Erik. Att jag utsätter honom för detta. Det är svårt nu. Dock hjälpte det, kunde äta någorlunda regelbundet igår. Idag har jag även ätit frukost, vilket jag antar är bra. Vet inte hur det blir resten av dagen men hoppas på det bästa.

Jag hatar när ångesten är så här stark. Kollat på totalt sex filmer igår och imorse. Jag klarar inte av att inte göra något. Jag måste koncentrera mig på något. En kompis, den triggande, ställde in idag. Men lyckades få en annan att träffa mig, så nu väntar jag bara. Jag hatar det här. Att inte kunna vara själv utan att må så här jävla dåligt. Jag hatar att må dåligt. (Okej, vem gör inte?) Jag vet inte hur det blir med någonting. På måndag ska jag och min behandlar prata om hur vi ska göra med behandlingen och vad jag behöver. En del av mig skriker dagvård men en annan vill vara duktig och gå i skolan, leka normal och inte berätta något för mina föräldrar. Det här är så jobbigt. Jag hatar ångest.