Det var länge sedan jag skrev här. Det brukar bli så. Mycket har hänt sedan jag skrev sist, som det brukar vara. Jag har mest bråkat med psykiatrin. Sedan jag fick Asperger-diagnosen har de verkligen låst fast sig vid det. Ångest? Asperger. Ätstörning? Asperger. Nedstämd? Asperger. Sömnproblem? Asperger.
Och jag förstår. Det finns mängder med forskning som visar samband med Asperger och ökad psykisk ohälsa och andra problem. Jag vet. Jag vet men jag bryr mig inte. För jag vill ha hjälp. Inte en eventuell orsak. Hjälp mig att må bättre istället.
Jag är fast på autismavdelningen på psykiatrin trots att min Asperger är det minsta problemet. Jag gillar ordet funktionsvariation då det underlättar att beskriva min Asperger. Alla är ju olika. För mig är det sällan en nedsättning, även om jag förstår att det kan vara det för vissa. Jag klarar av att studera 100 % och jobba 20 %. Samtidigt som jag lever ett liv med planer. På tal om planer så ska vi köpa två katter i maj. Dessutom planerar vi bröllop till augusti 2018.
Jag vill främst ha hjälp med min ångest. Inte renodlad KBT. För stunden får jag träffa en skötare med steg-1 utbildning. Eller juste, det ligger på is så jag har inte ens fått träffa henne på två veckor. Ingen ringer trots att de skulle ringa i förra veckan. Jag som hatar att prata i telefon ringer och får inget svar.
Samsjuklighet. De har kunskap men vägrar omvandla det till praktik. Jag har symptomattacker. Alltså panikångest men saknar ungefär 10 % för att uppnå diagnosen paniksyndrom, så jag får ingen hjälp.
Fy fan för att ramla mellan två stolar. Jag blev förflyttad till psykosenheten pga min asperger. Jag känner mig som ett ufo där.
SvaraRadera