Oro.

Idag har jag skrivit en tenta. Min sista tenta på ett tag. Jag har nu tagit ett studieuppehåll pga att jag ska börja en dagvårdsbehandling för min ätstörning. Jag har, som ni vet, fram tills nu gått i öppenvård men tyvärr inte känt mig tillräckligt hjälpt av det. Det känns så himla svårt och konstigt. Att vara student är en sådan stor del av min identitet, att studera är något jag alltid gjort. Dagvården börjar på måndag och jag är mer än nervös. Det känns som att jag inte är tillräckligt sjuk, för att jag är normalviktig. Jag vet att det är dumt och ologiskt att tänka så. Jag argumenterar alltid för att alla kan drabbas av en ätstörning, oavsett kön/ålder/etnicitet/vikt/klass osv. Det är bara så svårt att applicera på sig själv. Någon annan som känner igen sig i att kunna TÄNKA logiskt men KÄNNA något helt annat?