Det är så jäkla svårt att acceptera sin kropp. Det tar inte ens två sekunder för att hitta drömkroppen på Instagram och en överger sin förnuftiga sida. Två sekunder och en dietplan fram till jul är gjord. När känslan svalnat och jag vet hur dumt det där egentligen är så går jag och ordnar det där melliset jag tydligen måste ha. Hur lång tid ska detta ta? Det spelar ingen roll hur jag äter. Tankarna och känslorna är kvar hela tiden.
28/11 börjar jag på SCÄ. Öppenvård. Sex samtal. Hur ska det hinna ge något? Blandade känslor. Mycket oro. Jag hoppas att det hjälper. Om du blivit frisk, eller är relativt nära friskheten, hur gjorde du? Liksom med tankarna och känslorna. Jag vet vad jag ska göra i övrigt, tror jag. Äta regelbundet, tillräckligt och varierat. Inte kompensera. Försöka att inte kontrollera kroppen. Använda alternativa tankar och bättre tekniker för ångestlindring. Men tankarna och känslorna återkommer. Oavsett om jag hoppar över lunchen eller äter den. Det känns som att jag trampar vatten men istället för ett hav är det min kropp jag vill ta mig ur.
Om du kämpar för att bli frisk så borde du undvika att kika in på sånt som kan trigga dig! <3
SvaraRaderaKan inte säga att jag själv är frisk någonstans, men de gångerna jag har varit närmast så har jag inte haft tillgång till en våg, så jag tror det kan vara till en STOR hjälp att sluta väga sig (men det kanske du inte gör heller). Kram! <3