Capio.

Igår var jag på Capio. Det var läskigt. Erik följde med som stöd och väntade i väntrummet under samtalet.

Min behandlare är samma person som hade bedömningssamtalet med mig, fem månader tidigare. Jag har fått vänta fem månader. Det är stört. Nästan ett halvår av sjukdom. (De säger att de har en väntetid på tre månader men eftersom att det blev sommar efter tre månader så skulle folk ha semester, vilket resulterade i att jag och antagligen många andra fick gå och vänta ett tag till.) Behandlaren beklagade sig dock över detta, vilket kändes skönt.

Vi gick igenom information om behandlingen. En speciell KBT inriktad på ätstörningar som kommer sträcka sig över ungefär 20 veckor. Vi gick även igenom Stepwise, som jag ska få göra på mitt andra möte. (Vi räknar det första på måndag, då det igår mest var information och lägescheck.) Vidare pratade vi även om hur jag mådde nu, hur det varit under väntetiden och så. Det var rätt jobbigt. Svårt att uttrycka sig. Jag är fortfarande förvirrad över saker. Jag tog upp diagnos när det talades om Stepwise. Stepwise är inte något som används för diagnotisering. Vidare sa min behandlare att de redan i mars, vid bedömningsmötet, ansett att jag har en ätstörning och att det är därför jag får påbörja behandling hos dem. Jag vet att det är så men jag vill ändå ha det svart på vitt. Hon yttrade inte ens "ätstörning utan närmare specifikation" utan sa bara ätstörning och ätstörningsproblematik, vilket fick mig att känna mig ännu mer malplacerad. Inte tillräckligt sjuk är en känsla jag har ofta, detta ökade styrkan i den känslan. Jag vill liksom ha det övertydligt, helst på papper. Jag vet inte varför jag är så känslig för det. Antagligen för att jag inte passar in i någon av de mer kända och "riktiga" diagnoserna som anorexia och bulimi. Jag vet att UNS också är en riktig diagnos men.. jag vill åtminstone höra henne säga det rakt ut. Vet inte hur jag ska gå till väga...

Vidare pratade vi om mål och förväntningar av behandlingen och diverse känslor. Vi gick även igenom ett papper med information om behandlingen, som jag fick med hem. Fick även med ett papper om Stepwise, som är ett program där min behandlare dels kommer intervjua mig enligt färdiga frågor och dels kommer jag få svara på frågor i ett datorprogram, en slags självskattning. Detta ska ge en slags profil om mina problem som visar promlemområden, ångestgrader och så vidare. Jag är rätt nyfiken faktiskt.

Jag fick även som en minihemuppgift att låna en bok som heter "Att övervinna hetsätning" och att införskaffa en mapp/pärm att samla viktiga papper i. Efter det och lite mer prat så bokade vi in sju nya tider, vilket känns skönt. Jag ska dit på måndag igen. Direkt efter Barcelonaresan typ. Jag har läst lite i boken. I början tyckte jag att den var bra, särskilt då den tog upp objektiv och subjektiv hetsätning. (Objektiv hetsätning är utefter en viss definition och det krävs en stor mängd av mat, medan subjektiv hetsätning inte behöver vara en särskild stor mängd utan att det räcker med känsla av kontrollförlust.) Dock när jag fortsatte läsningen idag blev jag väldigt triggad. Boken är från 2003 så tycker att vissa saker är lite felaktiga och boken nämner inte ens UNS, vilket gör det svårt för mig att relatera till den. Jag har köpt en bok i Dubai som heter "8 keys to recovery from an eating disorder" som jag än så länge tycker är bättre. Funderar på att ta med den på nästa möte och se om jag får läsa den istället.

Något som inte nämndes en enda gång var matschema, vilket gör mig rädd. Det är något jag känner att jag behöver så jag hoppas verkligen att det tas upp på måndag. Vet inte hur jag ska våga ta upp det om min behandlare inte gör det. Jag tycker det är jättejobbigt att ta upp saker som känns jobbiga, känsliga och dylikt för mig. Dels för att jag lätt börjar gråta då, vilket jag faktiskt gjorde under mötet och det var då vi hade den lilla diskussionen angående diagnoser. Efter mötet var jag riktigt trött, inte så konstigt kanske. Full fart var det ändå. Skulle köpa lite saker, bland annat en pärm, åkte och lånade den där boken, sen hem och hämta och lämna lite saker. Åka till mamma och lämna en bankdosa då hon är i flyttkaos och inte vet vart sin är. Sedan åkte jag och Erik till stan för att äta middag med det paret vi ska till Barcelona med. Det var väldigt triggande. Maten var inte ens god så kändes som ett slöseri av både pengar, tid, kalorier och energi. Jag åt ungefär hälften. Blä!

Nu sitter jag i soffan. Har bara gjort det idag och duschat. Varit med Erik. Ätit asmycket glass och aslite mat. Ångest. Känner mig fortfarande triggad av boken. Hoppas resan får mig att må bra. Är rädd att den ska trigga som fan dock. Hur mår ni?

Dubai och Capio.

Igår jobbade jag, rätt skönt ändå. Få tiden att gå. Vill att det ska bli onsdag trots rädsla, ångest och nervositet. På onsdag ska jag till Capio. Jag har ingen aning om vad som ska hända, förutom att jag troligen blir vägd... Har någon här gått i behandling på Capio, utan att vara inlagd alltså? Berätta gärna vad som händer ifall du vill då.

Dubai för förresten grymt kul! Men åt mycket och brände mycket pengar så har ganska mycket ångest över det. Är väldigt rätt för att bli tvångsvägd igen och att siffran ska vara lägre. Visserligen vet jag inte vad jag vägde när jag vägdes eller ens vad jag väger nu. Vill veta men samtidigt inte. Denna ständiga ångest.

Det var väldigt varmt ute, vilket var jobbigt. Vi badade två gånger. En gång i havet och en gång på ett stort vattenland. Havet var typ inte ens svalkande så vi var där i typ en timme. Vattenlandet var sjukt roligr, så där var vi en hel dag. Hade en del ångest över att gå runt så länge i bikini men det funkade. Är glad att jag köpte den nya jag hade med mig. Mycket finare än den förra, så det kändes ju bra.

Hej!

Hemkommen från Dubai idag. Det har varit riktigt kul men också jobbigt. Jag berättar mer senare. På onsdag ska jag till Capio.

Ångesten.

Jag har ju försökt äta mer senaste tiden. Ångesten är jobbig, särskilt när jag är ensam. Som nu. Mina ben är så jävla tjocka. Jag fattar inte hur de kan vara det ens? Speciellt mina vader. De är groteska och ser så jävla stora ut i förhållanden till resten av kroppen. Låren med. Men särskilt vaderna. Vill fettsuga dem. Nu. Drunknar i ångest. Vill spy upp all choklad jag ätit men vet att det är försent, och fel. Det som är så himla konstigt är att jag egentligen inte har stora storlekar i byxor, 34-36, och ändå är mina ben bland de största jag vet. Alltså nästan ingen har större vader än mig, förutom folk som är väldigt, väldigt överviktiga. Det förstör mina dagar. Jag mår så himla dåligt av det. Fattar inte hur jag ska klara mig utomlands eller en till sommar. Jag hade en klänning idag, en ganska kort så hela mina vader, knän (också tjocka, hur kan man ens ha tjocka knän?) och en jätteliten bit av låren syntes. Så himla fult. Ångrade mig så mycket att jag gick ut så. Hur fan ska jag klara det här? Jag vill inte leva det här livet.

Matlådor och ledighet.

Matlådor. Jag hatar matlådor. Det är så himla svårt att varje dag komma på något att äta på jobbet. Något "riktigt", lagad mat. Jag går sönder på insidan. Jag kämpar mot lite friskare val just nu. Äter mer än jag vill. Går så där. Ibland känner jag mig duktig men ibland paralyserar ångesten mig. Som nu. Sitter bara i soffan med kalorier i magen som jäser och gör mig tjock, tjockare, tjockast. Jag vill gråta men kan inte. Jag vill spy men får inte. Och mitt i allt det här ska jag fixa ännu mer att äta. Jag är inte sugen på någonting. Det är väldigt svårt för mig att ordna mat om jag inte är sugen. Varför måste jag välja vad jag ska äta för middag så här många timmar innan? Det känns inte normalt... Jag vet att det är det men ugh, det känns så jävla svårt. Stirrar in i kylen, i kylskåpet, i skafferiet, i kylen igen och så går det runt, runt.

Något positivt är att det är fredag idag. Så efter jobbet idag så är det helg. Fan vad skönt! Sen är det bara en veckas jobb kvar, sen är heltiden slut. Jag är trött, jag har ont, jag blir triggad och får ångest. För mycket ensamma tankar. För mycket tänk på kalorier, in och ut, mat, hets, svält och massa skit. Fan kan man inte bara snabbspola och vara frisk redan nu? Jag orkar inte med en sådan här svår kamp. Hur lyckas en med detta? Jag känner mig värdelös, som om jag inte kan någonting. Luften har gått ur, precis som orken och glädjen och fucking allt. Helt tom. Bara en stor fetklump i magen. Fan, varför åt jag? Fan, varför kan jag inte bara vara normal?

En annan positiv grej är att det är Eriks sista dag på jobbet idag, sedan går han på semester. Ska bli så himla bra! Äntligen få ordentligt med tid för varandra. Särskilt efter nästa vecka. Dessutom åker vi utomlands nästa helg. Vi har fortfarande inte bestämt var så det är lite stressigt. Tips är välkomna, inte Turkiet. Där har vi varit. Likaså med Barcelona, för vi har dels varit där och ska dels dit på en weekend på ett annat par sista helgen i augusti.

Tom.

Jag vet inte riktigt hur jag mår. Känner mig så himla tjock. Vill svälta. Är trött. Vill mest bara sova bort hela veckan. Orkar inte jobba men måste. En och en halv vecka kvar typ.

Det perfekta skulle vara att mysa ner sig i soffan med täcke och älskling, kolla på film och äta choklad. Utan att bli tjockare.

Känner mig lite hetssugen. Så jävla jobbigt. Vill att hela dagen ska ha gått så jag kan ha kommit hem igen. Jobbet är fan tungt. Det är inte ett särskilt svårt jobb men det är tungt och slitsamt. Min kropp gör ont. Tänker att jag åtminstone bränner många kalorier. Minst 700, troligen mer. Kan jag inte bara få vakna upp smal och frisk från ätstörningen? Jag har så många plagg i garderoben jag inte vågar ha p.g.a tjockkänslor. Så jävla dumt.

Energilös.

Jag vill bli frisk men jag behöver hjälp. Jag orkar inte vänta mer. Även fast jag vet att det inte är lång tid alls nu. Snart så kommer jag sitta mittemot en psykolog med ångest. Och jag lär gråta igen när jag tvingas vägas. Jag hoppas att det är värt det, jag hoppas att det kommer hjälpa mig, på riktigt. Jag är så trött nu. Så jävla matt.

En ätstörd vecka senare..

Efter en dålig mathelg "hetsade" jag 280 gram rulltårta. Fick sådan ångest att jag bestämde mig för att spy. Fick upp lite innan jag avbröt av ångest och blandade känslor. Nu har jag ont i halsen och ska försöka hitta något att köpa till middag att ha på jobbet. Vill inte alls egentligen men vet att jag borde. Har berättat för Erik om den där gången jag spydde och att jag fastade i 24 timmar på jobbet. Avbröt fastan tack vare honom, hade planerat att fasta i minst 40 timmar. Glad och ledsen över att det inte blev så. Har ont i halsen och huvudet nu. Känner mig så jävla dum.

Jag kommer bara närmare.

Jag ska skriva, snart. Jag lovar. Livet känns rätt tungt men också rätt hoppfyllt. Jag vill bli frisk, i alla fall idag. Var nära på att spy på jobbet igår. Enda anledningen till att jag inte kunde var för att det var någon i omklädningsrummet som troligen skulle hört mig. Sjukt, jag vet.

Fan.

Jag vill dö.

På gränsen.

Dag fyra

In: 1462.
Ut: 700.
Totalt: 762 kalorier.

Hade ordentliga cravings igår. På choklad. Så jag åt choklad. Det förstörde dagen. Men men.. nya tag idag. Jag höll mig i alla fall inom min gräns. På jobbet igår, speciellt på kvällen när cravingsen var som värst, så gick jag runt och fantiserade om att hetsa. Har inte hetsat ordentligt på riktigt länge. Vill ha hallonpaj, Ben och Jerry och biskvier. Tänkte dumma tankar om att glass och biskvier inte kan vara allt för svårt att spy upp. Hallonpajen är nog svårare med all deg. Dum tanke, jag vet. Det är i alla fall sanningen.

Snart ska jag åka till jobbet. Har redan ätit 120 kalorier i form av två kanelknäcken. Kommer att äta en proteinbar på jobbet för 230. Har dessutom med mig ett äpple (72) och riskakor (110). Middagen är också iordninggjord. Kokt broccoli och blomkål, samt lite bladspenat. STOR portion, 178 kalorier. Målet är att äta max 1000 kalorier. Ska äta något på väg till jobbet. Riskakorna och något mer. Tror jag köper något litet. Max 300 kalorier. Max.

Nomnomnom.

Dag två
In: 993.
Ut: 700.
Totalt: 293 kalorier.

Dag tre
In: 1168.
Ut: 700.
Totalt: 468 kalorier.

Mer än jag ville, även om min gräns tillåter mer. Hade ett hetssug så är glad att jag kunde kontrollera mig.

Sitter i soffan nu. Ska snart börja ordna lite grejer. Ska nog duscha, laga mat och så. Sen funderar jag på att åka och köpa en våg innan jobbet. Så sugen men väldigt triggande. Vet inte vad jag ska göra.

Kalorier.

Gårdagens kalorier in: 936.
Gårdagens ut: 700. (Fysiskt arbete.)
Gårdagens net: 236 kalorier.

Jag åt riskakor, äpple, vindruvor, proteinbar, aprikoskräm light, mathavre, paprika & ostbiff och stuvad spenat. Jag drack en Nocco och fanta zero, samt vatten. Dock inte så mycket vatten som jag egentligen vill.

Jag tycker att det är jättesvårt att veta hur mycket jag egentligen bränner. Jag skriver in 300 minuter istället för 390 och jag räknar inte med att de lyft jag gör troligen bränner lite kalorier. Det är lika bra. Vill inte råka räkna att jag bränner mer än vad jag kanske gör.

Idag börjar jag jobba senare än igår. Börjar 12:45. Kul. Hatar att börja sent, man kommer hem så himla sent och hela dagen är verkligen bort. Tur att jag vaknade i tid i alla fall. Jag måste göra en matlåda till idag. Och eventuellt ordna mellanmål. Jag får som sagt äta 1500 kalorier men det känns överflödigt nu. Jag kommer i alla fall låta mig äta det om jag känner att jag behöver det.

Konstigt nog känner jag mig extremt tjock. Igår också. Magen är svullen. Fattar nada. Vill bara att den ska kännas någorlunda platt igen. Nej nu måste jag försöka hitta inspiration till vad jag ska äta idag.

Någon som vill komma med matlådetips?

TW.

TW.

Idag gjorde jag något riktigt, jävla dumt. Jag var ledig, som jag varit hela veckan, vilket lett till att jag börjar bli rastlös då jag bara sitter hemma. (Erik jobbar och mina kompisar verkar inte vilja träffa mig. Kul..) Jag hade, återigen, ätit för mycket. Magen kändes stor och ångesten var väldigt stark. Mådde bara dåligt. I halvt om panik tog jag mig till badrummet och slängde mig i princip framför toaletten. Tryckte ner fingrarna i halsen, som jag gjort många gånger. Avbröt, som jag gjort många gånger. Var nära på att gråta. Kände hur stor magen var och såg hur feta låren var. Försökte igen. Och fick tyvärr upp något. Inte mycket, knappt något alls. Fan vad rädd jag blev! Avbröt direkt. Ville gråta och skratta på en och samma gång. Gick mest bara runt i lägenheten och visste inte vad jag skulle ta mig till.

Det är nog bra för mig att det tar tid att spy. Att jag måste försöka så himla mycket. Hade det varit enkelt, hade jag nog fastnat fort. En internetkompis skrev samma sak. Kan bara hålla med. Fick liksom ont i halsen och lite mer yrsel än vanligt av det där lilla. Vill inte veta hur det skulle kunna bli. Fast samtidigt så vill jag ju just det... Skitsamma.

Imorgon ska jag jobba. Nu börjar heltiden. Eller ah på måndag men eftersom att jag jobbar imorgon, söndag, så räknar jag det som att starten är nu. Är lika med att nu börjar även min diet. Jag ska ha en gräns på 1500 kalorier iom mitt jobb. Lär bränna 700-800 minst på jobbet. I alla fall enligt Shape Ups beräkningar och då räknar jag på att jag går långsamt hela tiden och har inte räknat med att jag lyfter så mycket tungt. Känns bättre att underräkna än tvärtom. Så om jag äter 1500 och bränner 700 på jobbet så ligger jag ju på 800 och det är ju grymt!

Jag har redan gjort en matlåda till imorgon. Mathavre och paprika & ostbiff med lite stuvad spenat. Har vägt allt dessutom. Tror det blir ca 390 kalorier. Ska lägga in det i Shape Up imorgon. Jag har bara gratisversionen just nu så kan inte lägga in morgondagens mat. Lär inte bli allt för mycket i alla fall. Jag kommer nog äta något litet innan och efter jobbet. Eventuellt ha med mig en frukt till jobbet under småpauserna eller något. Vi får se. Min sista dag på heltiden är 14/8. Så det är 29 dagar från och med imorgon. Jag borde gå ner något till det. Jag borde känna en skillnad på 29 dagar, så länge de går bra. Jag har ingen personvåg hemma och vet inte om det är klokt att införskaffa en. Jag tror att jag borde känna eller se skillnad på en månad i alla fall. Eller vad tror ni?

Senaste tiden.

Jag har haft fullt upp. Biljard, druckit, solat, träffat en granne, shoppat inne i stan, jobbat och varit i Norrtälje hos min pappa. Nu sitter jag i soffan och ska snart tvätta. Känner mig mest trött. Det regnar ute. Jag vill handla. Vill hetsa. Eller åtminstone något åt det hållet. Min plan är att börja på en diet på söndag eller måndag. På måndag börjar heltiden, som håller på i fyra veckor. Då kommer jag gå väldigt mycket fem dagar i veckan och jag kommer inte ha överdrivet mycket tid att äta. Så förhoppningsvis kan jag lyckas. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur det ska se ut. Var gränsen ska ligga. 1000? 1500? Jag vet inte. Jag kommer ju röra på mig mycket så lär ju bränna 700 kalorier på en arbetsdag. Då känns det inte så farligt om en äter 1500. Samtidigt skulle jag vilja fasta, trots att det skulle vara riktigt, riktigt dumt. Vi får se hur det blir. Kanske inte blir någon plan alls.

Hur som helst så har jag den här känslan av att passa på i mig. Att äta väldigt mycket saker med socker i. För jag vill bli bättre på att äta nyttiga saker när min diet börjar, om den börjar. Idag har jag redan ätit 900-1000 kalorier. Vill ha biskvier. Hatar att jag tycker om dem. De har blivit min nya crush, min nya fucking craving 24/7. Vill tyvärr, tyvärr, tyvärr hetsa och spy. Typ planera. Det var ett tag sedan jag hade en riktig hets och likaså med en planerad. Det har mest blivit överätning. Inte alls samma tvång, mängd eller att en pressar i sig men jag kan liksom komma upp i ett kaloriintag som är högt. Jag spyr ju inte men som ni säkert märkt är det något som lockar mig, samtidigt som jag vet hur dumt det är. Jag skulle säkert fastna i det, jag har hört hur beroendeframkallande det är och jag kan faktiskt tänka mig det. Fan, jag tänker på att spy väldigt ofta utan att göra det. Tänk om jag faktiskt skulle börja. Skulle tänka ännu mer på det. Nej. Jag vill inte. Så jävla kluven. Orkar inte. Kan inte allt bara vara bra? Kan inte jag bara må bra?