Det är tungt nu. Riktigt tungt. Jag vet inte riktigt varför men ångesten är konstant. Inte enbart ångest över kropp och mat utan över livet i allmänhet. Min behandlare ville köra mig till psyk ett tag då jag sa en grej jag inte menade. Fick lova att "inte göra något dumt", kändes lagom töntigt även om jag förstår honom. Allt känns för jävligt. Dagen efter blev det möte med honom samt läkare. Fick med mig lite saker att "tänka på till nästa vecka kring hur vi ska göra framöver med behandlingen". De säger att de vill att jag ska gå kvar men får en känsla av det motsatta. Jag är bara jobbig och det märks att de vill skicka mig vidare. Vidare vart? Det spelar ingen roll. Bara bort, bort, bort. Fan. Jag vill inte leva så här. Jag vill typ inte leva alls. Allt jag tänker på, förutom ätstörningen och allt det innebär, är alkohol och droger. Destruktiva tankar om att bara fly ett litet tag. Jag har inte druckit på månader. Sist slutade i minneslucka och att jag hade betett mig.. mindre trevligt. Droger har jag ju aldrig testat. Än. Jag fattar inte hur jag ska orka vänta till på tisdag innan vi ska prata om behandlingen och hela situationen. Jag hoppas läkaren kan gå med på att skriva ut något till mig. Något ångestdämpande eller vad som helst. Vill dock inte ha något att ta varje dag. Bara sådana där meningslösa dagar. Tvivlar på att det kommer ske.
Eftersom att jag är helt dum i huvudet har jag även lagt en beställning på tramadol. Skickas idag så lär ju inte komma fram förrän i nästa vecka. Lagom pepp och jävligt rädd. Vad håller jag på med?
Berätta för läkaren hur jävla kasst du egentligen mår, för så här kan du bara inte ha det. Det finns mediciner, terapier, vad som helst, allt utom den här ångesten. Jag vet hur förlamande den kan vara, men ge inte upp!
SvaraRadera