onsdag 11 mars 2015
Jag vet inte vad jag ska tänka.
Jag skickade en egenanmälan i söndags, som antagligen räknades som inkommen i måndags. Idag, tisdag, ringde Capio upp. Fick ett möte inbokat den 26:e mars. Jag är rädd. Jag trodde inte att det här skulle gå så fort. Tänk om jag inte är tillräckligt sjuk? Tänk om jag inte får en diagnos? Tänk om jag faktiskt får en diagnos? Allt känns jätteläskigt och jobbigt just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, men det är ju bra att du fick en tid så snabbt. Det är inte värt att slösa en endaste mer dag i den här skiten. Kramar på dig!!
SvaraRaderaJu snabbare, desto mindre tid att oroa sig på. Jag håller tummarna för dig!
SvaraRaderaFörsökt att inte tänka på det alls förrän dagen kommer, och då tar du det som det kommer. Jag tror det kommer gå jättebra för dig, och jag hoppas att du kan ta emot hjälpen så att du äntligen blir fri!
SvaraRaderaJag ska till äs-enheten på Måndag (fick min tid för över 2 månader sen, men blev ombokat 2 gånger, sån jävla otur). Jag är med skitskraj, känner precis som du, Tänk om jag får en diagnos, tänk om jag inte får det, Tänk om jag inte är tillräckligt sjuk. Det sistnämnda tänker jag mest på då jag har läst kriterierna för äs diagnoserna & jag blev nekad hjälp 2 gånger för att dom missförstånd mig pga av min a-typsika autism, så nu på Måndag ska min psyklog följa med så att det inte blir fler missförstånd. MEN är så jävla rädd ändå, för även med att den rätta informationen kan dom ju ändå säga nej. Vill verkligen inte det, jag vill må bättre, men är rädd.
SvaraRaderaHoppas att det går bra för dig på ditt möte med!