Jag vill inte.

Jag fyllde tjugo igår. Det var trevligt och det gör mig glad. Det känns konstigt. Konstigt att inte vara tonåring längre, konstigt att tjugo låter så mycket mer vuxet än nitton. Känns som att jag måste bli mer asvarsfull men ändå inte. Det känns konstigt och jobbigt att jag nu är tjugo och fortfarande har problem med mat m.m. Att det varit så här i snart tre år. (Fast undermedvetet och mildare mycket längre, vilket också är tragiskt.) Det känns jobbigt att mormor och gammelmormor inte är här. Jag saknar dem så himla mycket. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag hantera mina känslor? Jag vill ha kul, som andra tjugoåringar men det är svårt. Svårt med ångest. Svårt med allt. Jag minns dagarna då jag trodde att jag skulle vara död innan jag var tjugo. Jag blir så ledsen. På mig själv, på mamma, på pappa, på samhället. På allt. Jag vill inte ha ett till år fyllt av ångest, självhat och destruktiva tankar och beteenden.