Jag är trött, orolig, stressad, ångestfylld och jag vill skylla allt på fettet som klär min kropp. Så jävla ologiskt. Jag vet det. Jag är ofta väldigt logisk och realistisk av mig men här blev det fan helt fel. Jag är ledsen. Jävligt ledsen. Ledsen över hur saker och ting har blivit. Arg är jag också. Trött med, vilket gör att jag mest bara orkar vara avstängd. Jag försöker åtminstone, det gör för ont att känna ibland. Jag vet inte vad som händer i mitt liv känns det som samtidigt som jag har stenkoll.
Jag flyttar snart, jag söker massa jobb och lär väl få ett i sinom tid, jag pluggar, jag väntar på hjälp. Jag hoppas att flytten blir bra, att jag inte förvärrar mina problem med mat och kropp. Jag hoppas verkligen att jag får ett jobb snart, särskilt ett till sommaren också. Jag ska berätta mer om min jobbsituation senare. Jag är för trött nu. Plugget känns så jävla blandat. Just nu känns det mest som att jag går runt i ett slags vakuum och väntar på att få svar från juridiktentan. Omtenta eller inte? Sådan jävla oro och stress. Jag orkar inte. Jag har börjat få mer ont i bröstet/hjärtat igen, antar att det är stressen. Att vänta på hjälp är nog det värsta. Jag vill, jag vill inte. Jag känner mig som en jävla blomma vars blad dras bort en och en och den där jävla "hen älskar mig, hen älskar mig inte" går på repeat fast gällande min egen vilja. Tänk om jag hinner ångra mig ordentligt innan jag får hjälp? Jag står ju bara i kö nu. Fast jag är ändå lite glad över det, jag var rädd att de skulle säga att mina problem inte var tillräckliga eller dylikt.
Jag vill svälta men det känns som att jag bara äter hela tiden. Hur ska jag kunna ta emot hjälp när jag äter så här mycket? Så jävla mycket skit, ingen näring. Rätt åt kroppen, tänker jag. Helt jävla ologiskt. Jag orkar inte. Jag vill, jag vill inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar