Triggad.

I fredags var jag på Stockholms centrum för ätstörningar med skolan. Så sjukt triggande. Kunde inte äta lunch den dagen, det var lunch innan besöket. Det jobbigaste med besöket car att vara där, i deras lokaler så att säga. Det och allt prat om anorexia. Ville bara försvinna. Efter det mötte jag Erik vid T-Centralen. Kunde inte kontrollera mig utan grät så fort han kramade mig. Varför är allt så triggande och jobbigt?  :/

Så åt inte förrän vid åtta på kvällen, låter ju hälsosamt.. I helgen var det mycket ångest, maten gick ok. Igår var det fullt upp hela dagen, så åt inte förrän strax innan nio. Trots att jag inte ville. Fattar inte hur jag ska klara av det här. Allt känns så tungt. Blir det någonsin lättare?