Jag är så himla tjock. Jag vill bara ge upp och försvinna. Jag är trött på alldeles för stora lår, vader och höfter. Jag är trött på hur magen känns okej ena stunden för att i nästa vara enorm.
Sitter i skolan med en cola zero på bordet och choklad i väskan. Jag känner mig så misslyckad, så falsk, så fel. Ska till jobbet senare och vet att jag borde äta mat, riktig mat, för att orka. Fast en del av mig förnekar det. Jag orkar inte mer. Mamma har börjat banta igen. Allt är så triggande, jag vill bara flytta. Ett halvår kvar. Så nära men så långt bort. åh ångesten äter upp mig från insidan. Rädda mig.
Du är så himla FIN. Ge inte upp okej? Bara du kan rädda dig själv, men jag kan stötta dig så gott jag kan. Slåss! Vinn över ångesten! Kramar<3
SvaraRaderaVad jobbigt att din mamma triggar dig, hoppas det där halvåret går fort. Har också flera i min omgivning som triggar mig heeela tiden. men du, du är inte misslyckad. take care ~~
SvaraRadera