Mycket som händer.

Förlåt för att jag har varit borta så länge. Jag har haft fullt upp. Mycket i skolan,  sökt jobb, flyttat. Ja, jag och Erik har äntligen flyttat. Det känns ganska bra men är fortfarande rädd för att börja spy här. Jag hoppas på det bästa bara. Jag hoppas Capio kam hjälpa. Stått i deras kö i minst 1,5 månad så är max lika lång tid kvar. Skönt och nervöst.

Jag slutar skolan den andra juni så det är verkligen inte långt kvar. Dock har vi en hemtentassom får lämnas in den åttonde juni. Samma dag börjar jag även en fyra dagars lång utbildning för ett nytt lagerjobb. Känns så jävla bra. Det var hård konkurrens för jobbet och dessutom är det schyssta avtal och sånt. Könms bra med riktig trygghet. Hos dem ska jag jobba heltid i fyra veckor i sommar. I övrigt är det ett deltudsjobb där jag kommer jobba åtta timmar varje söndag.

Hur mår ni? Jag tänker på er och världen vi lever i ofta. Är så jävla trött på hur mycket ideal, press m.m förstör. Kram!

Jag orkar ingenting. Ångest.

Hur mår ni?

FML.

Det är svårt att orka leva nu. Tusen bollar i luften och det känns som att mina händer är bakbundna. Jag känner mig så maktlös, som att jag ingenting kan göra. Ingenting. Det är frustrerande om något. Jag vill bara att allt ska bli bra. Vill att hemtentan ska vara klar, vill ha fått jobb, vill att flytten vara klar och vill att kroppen ska kännas bra. Istället är allt till det motsatta.

I fucked up.

Som vanligt så kan jag inte kontrollera mig när jag är ledig. För mycket dötid. För mycket tid att tänka på mat, att triggas av mat, att äta mat. Fuck my life. Förra veckans måndag-fredag gick ju bra. Lördag blev hets. Söndag blev hets/överätning. Måndag och tisdag blev överätning. Igår åt jag inte överdrivet mycket men följde varken dieten eller åt bra mat. Jag har en sådan jävla ångest. Sommaren är snart här. Alltså kjolar, klänningar, shorts och linnen är snart här. Jag vill inte. Jag vill skära bort tio kilo först. Jag vet fan inte vad jag ska göra.

Idag ska jag till skolan. Anledningen till att jag överätit en del efter helgen är för att jag varit ledig från skolan. Ens schema på universitetet är så himla flummigt. Idag ska jag till skolan på seminarium. Börjar klockan ett och slutar fyra. Jag vill inte dit. Vill inte behöva sätta på mig kläder och gå ut och se folk. Imorgon har jag ingen skola men ska möta min grupp i skolan för ett mindre grupparbete. Orkar inte. Behöver egentligen börja på min hemtenta. Den ska in den 30de april och jag har inte ens börjat. Som sagt, fuck my life. Min plan är att inte äta förrän ikväll. Ska nog bara köpa en cola zero med mig till skolan. Eventuellt något litet som en proteinbar eller något. Tror inte att jag ska följa HSGD, dels har jag fuckat flera dagar och skulle jag börja om på måndag känns det bara segt. Vi får se hur jag gör. Funderar på att bara sätta en gräns från dag till dag själv. Liksom om 1200 känns okej en dag då ska jag äta det, istället för att kanske vara begränsad till 800-900 en dag av HSGD och till slut hetsa istället. Åh, jag vet inte. Kan jag inte bara bli smal? Mår så jävla dåligt just nu.

Siffror.

Mål dag fyra: 1000 .
In: 1236.
Ut: 300.
Totalt: 936 kalorier.

Mål dag fem: 950.
In: 1307.
Ut: 500.
Totalt: 807 kalorier.

Det har gått ganska bra. Lite rädd för att det ska gå åt helvete som vanligt. Vill inte hetsa. Vill inte överträna för att sedan ge upp träningen helt. Jag är så trött på mig själv men jag kan liksom inte låta bli. Idag är gränsen 1100 och jag tror inte att jag ska träna idag. Kommer nog bara vara hemma, så måste vara försiktig så att jag inte överäter. Jag har redan ätit 182 kalorier och känner att jag vill äta mer. Vet inte ens vad jag vill ha, bara något. Ugh, orkar inte. Önskar att jag kunde sova ett tag. Vill bara att Erik ska komma hem så jag slipper vara ensam.

HSGD funkar än så länge.

Mål dag två: 800.
In: 841.
Ut: 250.
Totalt: 591 kalorier.

Mål dag tre: 900.
In: 1256.
Ut: 500.
Totalt: 756 kalorier.

I tisdags när jag och Erik skulle till gymmet så var det stängt på grund av renovering. Så vi varvade jogging och gång ute istället. Igår drog jag till gymmet i Fridhemsplan efter skolan. Har ju som sagt ett sådant där 24/7-kort. Med det får jag träna på alla deras anläggningar. Dock har jag sagt upp det då jag och Erik ska flytta snart och ha en annan gymkedja närmare oss. Tror gymkortet går ut i mitten av maj. Idag ligger gränsen på 1000, jag har ätit ungefär 200 än så länge. Ska på en arbetsintervju idag och ska nog träna efter det. Lär äta något mer på vägen till arbetsintervjun. Kanske en proteinbar eller något. Vi får se. Har lite ångest över allt, som vanligt.

Ny period.

De senaste dagarna har inte varit så bra ur ett friskhetsperspektiv även om en del av mig jublar.

Natten mellan lördagen och söndagen var jag en minut ifrån att kräkas. Det enda som stoppade mig var att tvättmaskinen precis blev klar och då inte kunde dölja ljudet som skulle uppstått. Är både glad och besviken.

Jag räknar alltid kalorier, oavsett vilken period jag är i. Svält, hets eller något mittemellan eller helt annat. Men jag räknar de olika noga. Nu räknar jag noga. Började i söndags med att fylla i Lifesum-appen, gamla ShapeUp, som så många gånger. Är arg, besviken, ledsen på mig själv samtidigt som jag är glad, hoppfull och känner alla kontrollkänslor som ofta brukar kicka in. Så jävla hemskt. Jag känner dock att jag måste göra det här, annars kommer jag inte kunna söka hjälp. Jättekonstig logik men så är det.

Igår började även med HSGD för ungefär hundrade gången. "Den här gången SKA det gå!" hmm, vi får väl se. Klarade åtminstone målet och år 875 kalorier av 900. Idag är målet 800 och jag har redan fått i mig 380. Ska dock till gymmet med Erik idag. Jag har sådan ångest över det. Har inte varit där på månader. Det blir alltid så. Antingen är jag inte där alls eller så är jag där för mycket. Jag hoppas att det inte slår över den här gången. Jag försöker intala mig att det ska gå bra nu även om den logiska delen av mig säger något annat.

Jag tänker på er.

Hur mår ni?

Jag vill, jag vill inte.

Jag är trött, orolig, stressad, ångestfylld och jag vill skylla allt på fettet som klär min kropp. Så jävla ologiskt. Jag vet det. Jag är ofta väldigt logisk och realistisk av mig men här blev det fan helt fel. Jag är ledsen. Jävligt ledsen. Ledsen över hur saker och ting har blivit. Arg är jag också. Trött med, vilket gör att jag mest bara orkar vara avstängd. Jag försöker åtminstone, det gör för ont att känna ibland. Jag vet inte vad som händer i mitt liv känns det som samtidigt som jag har stenkoll.

Jag flyttar snart, jag söker massa jobb och lär väl få ett i sinom tid, jag pluggar, jag väntar på hjälp. Jag hoppas att flytten blir bra, att jag inte förvärrar mina problem med mat och kropp. Jag hoppas verkligen att jag får ett jobb snart, särskilt ett till sommaren också. Jag ska berätta mer om min jobbsituation senare. Jag är för trött nu. Plugget känns så jävla blandat. Just nu känns det mest som att jag går runt i ett slags vakuum och väntar på att få svar från juridiktentan. Omtenta eller inte? Sådan jävla oro och stress. Jag orkar inte. Jag har börjat få mer ont i bröstet/hjärtat igen, antar att det är stressen. Att vänta på hjälp är nog det värsta. Jag vill, jag vill inte. Jag känner mig som en jävla blomma vars blad dras bort en och en och den där jävla "hen älskar mig, hen älskar mig inte" går på repeat fast gällande min egen vilja. Tänk om jag hinner ångra mig ordentligt innan jag får hjälp? Jag står ju bara i kö nu. Fast jag är ändå lite glad över det, jag var rädd att de skulle säga att mina problem inte var tillräckliga eller dylikt.

Jag vill svälta men det känns som att jag bara äter hela tiden. Hur ska jag kunna ta emot hjälp när jag äter så här mycket? Så jävla mycket skit, ingen näring. Rätt åt kroppen, tänker jag. Helt jävla ologiskt. Jag orkar inte. Jag vill, jag vill inte.

Rensning.

Usch, hade en mardröm där Erik skulle gifta sig med någon annan trots att vi var tillsammans. Helt sjuk dröm, mår fan dåligt över det trots att jag vet att det var en dröm. Huvudvärk har jag också. Känner mig tjockast i världen med. Fan, jag hoppas att jag kan somna om. Sådan jävla ångest.

Igår rensade jag min garderob. Ångest men inte så farligt som jag trodde att det skulle vara. Jag trodde typ att jag skulle få på mig max 2 av mina gamla byxor (av minst 10, säkert mer) men nej, det var två par jag INTE fick på mig så fick på mig i princip alla. Slängde några jag tyckte var fula, ett par jag inte fick på mig. Det andra paret jag inte fick på mig ligger längst ner i byxlådan och jag hoppas att jag får på mig dem snart. Jag fick på mig alla shorts. Jobbigt att prova men kändes lättare än vad jag trodde. Shit, jag är inte redo för sommar. Usch. Ska köpa lite nytt, vilket känns kul. Har redan köpt lite nytt för att jag kände att jag behövde det. Var inte så ångestfyllt som jag trodde. Antagligen för att jag tappat hetsvikten i och med att jag i princip aldrig hetsar längre. Dock är jag inte nere på den vikt jag trivs på. Vet inte vad jag väger men hade jag bägt 54 så hade jag märkt det på kläderna. Nu väger jag kanske 57-58? Ughhh, vill bara trolla bort 10 kilo. (Som vanligt.)

Snart flyttar jag och Erik. Sådan jävla ekonomisk ångest. Jag hoppas allt går bra, det mesta känns skit.

Trött.

Jag har en sådan jävla ångest i mig hela tiden. Jag orkar inte hantera den. Jag vet inte vad jag ska göra.

Capio besök ett.

Jag har precis varit på Capio i en timme. Det var så himla jobbigt men psykologen var riktigt snäll. Vi gick igenom ganska många frågor. Sedan skulle jag vägas, vilket slutade med att jag grät. Efter vägningen, där jag valde att vägas baklänges för att inte se siffran, skakade jag en del och hade dåligt fokus. Vi gick in på hennes kontor igen och gick igenom lite fler frågor. Jag står nu i kö för öppenvård. Jag tycker att det känns jättejobbigt men jag tror att det blir okej. Det är ju ändå en väntetid så vi får se hur lång tid det tar.

Äcklig.

Jag känner mig så jävla tjock och äcklig. Jag hatar mig själv. Jag är så trött på det.


I fredags gjorde jag tentan i juridik. Sex timmar hade vi på oss. Jag fick ändå stressa på sista frågan. Är så jävla rädd för att få F.

Jag har varit så himla dålig på att uppdatera men det har varit så mycket hela tiden. Pluggat hela nätterna m.m. På torsdag händer mycket. Dels är det mätarkväll i lägenheten jag och Erik ska flytta in i. Det ska bli kul. Dels ska jag till ätstörningsenheten innan. Så jävla rädd. Jag tänker vägra vägning ifall de vill det. Jag har inte ens vägt mig själv på jättelänge. Sådan sjuk ångest. Kan ingen bara trolla bort de värsta kilona? Jag hatar att vara tjock. Det gör mig rädd för att de inte kommer hjälpa mig. Fast ofta undrar jag om jag ens vill ha hjälp eller om jag ens behöver den?

Jag vill inte.

Jag fyllde tjugo igår. Det var trevligt och det gör mig glad. Det känns konstigt. Konstigt att inte vara tonåring längre, konstigt att tjugo låter så mycket mer vuxet än nitton. Känns som att jag måste bli mer asvarsfull men ändå inte. Det känns konstigt och jobbigt att jag nu är tjugo och fortfarande har problem med mat m.m. Att det varit så här i snart tre år. (Fast undermedvetet och mildare mycket längre, vilket också är tragiskt.) Det känns jobbigt att mormor och gammelmormor inte är här. Jag saknar dem så himla mycket. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag hantera mina känslor? Jag vill ha kul, som andra tjugoåringar men det är svårt. Svårt med ångest. Svårt med allt. Jag minns dagarna då jag trodde att jag skulle vara död innan jag var tjugo. Jag blir så ledsen. På mig själv, på mamma, på pappa, på samhället. På allt. Jag vill inte ha ett till år fyllt av ångest, självhat och destruktiva tankar och beteenden.

Jag vet inte vad jag ska tänka.

Jag skickade en egenanmälan i söndags, som antagligen räknades som inkommen i måndags. Idag, tisdag, ringde Capio upp. Fick ett möte inbokat den 26:e mars. Jag är rädd. Jag trodde inte att det här skulle gå så fort. Tänk om jag inte är tillräckligt sjuk? Tänk om jag inte får en diagnos? Tänk om jag faktiskt får en diagnos? Allt känns jätteläskigt och jobbigt just nu.