Igår var jag ledig. Erik också. Vi spelade lite spel och såg på TV. Sedan var det någon timme med dålig stämning med det blev bra när vi träffade hans kompis ett tag. Efter det gick vi på bio, vi såg The Maze Runner igen. Ja, igen. Den är bra, jag älskar att fly in i andras liv och världar. Älskar att slippa med eget. Jag är verkligen inne i en dålig period. Äter konstigt. Svälter inte men hetsar inte. Ibland blir det svältlikande och ibland blir det hetsliknande. Ibland något mellanläge. Jag vill bara gråta hela tiden. Jag vill göra slut. Med mamma. Jag klarar knappt av henne längre. Hon tär på mig så himla mycket. Jag vill bara flytta härifrån. Bara vara med Erik. Jag orkar inte med det här livet. Jag lever knappt. Bara ångest, oro och depp. Lite glädje ibland. När jag är med några roliga från skolan eller med Erik. Samtidigt hatar jag att jag är så.. beroende. Jag mår inte bra när jag är själv. Väldigt sällan i så fall. Antar för att jag då har med tid att tänka och känna efter, mer tid att hata mig själv. Jag hatar att jag hatar mig själv. Jag hatar att så många gånhttps://www.blogger.com/blogger.g?blogID=5576884994054138226#editor/target=post;postID=88661085583894033ger när Erik frågar vad jag tänker på och jag svarar ingenting, så tänker jag på hur ful, dålig, tjock och äcklig jag är. Hur mycket jag hatar mig själv och hur mycket jag vill förändra mig själv.
Samtidigt är jag så sjukt delad kring ordet tjock. Jag VET att jag inte ÄR tjock. Jag vet att det är en känsla och ett desorienterat sinne som får mig att tänka så. Jag vet att jag inte ser sanningen när jag tittar i spegeln men det spelar ingen roll. För jag mår dåligt ändå. Jag skulle hellre vara tjock på riktigt och trivas, än vara normal och må så här. Jag önskar att det inte spelade någon roll, att jag kunde må bra av att känna mig tjock. Jag hatar, hatar, hatar fat-shaming. Det är så vidrigt. Jag vet att jag har privilegier som normsmal, normalviktig. Att jag ses som bättre av samhället bara för att jag inte är överviktig. Jag hatar det. Jag bryr mig verkligen inte om andras kroppar, förutom att de triggar mig oavsett hur det ser ut men det har med MIG att göra, inte dem och verkligen inte deras kroppar. Jag hatar den här ätstörningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar