Jag vill dö. Jag är så grymt äcklad av mig själv. Sjukt tjock och misslyckad. Igår grät jag massor över hur tjock jag är men Erik tröstade åtminstone.
Jag har ätit så himla mycket att jag blir rädd. Rädd för vad jag gör mot min kropp, som redan är alldeles för tjock. Sitter på tåget nu och mår dåligt. Alldeles svullen och magen känns enorm. Fortfarande inte hetsat i det avseendet där man har hetsbeteende. Dock alldeles för många, tusentals kalorier den senaste tiden. Jag har inte vägt mig på hur längesom helst. Vågar fan inte. Känns som att jag aldrig kommer lyckas, som att jag aldrig kommer bli smal. Saknar tiden då jag åtminstone var normalsmal, nu är jag normaltjock. Fast jag känner mig störst i världen.
Jag vill bara gå ner i vikt igen. Vill vara normal i huvudet. Vill tillbaka till 54 kg, där mina kläder passade och där det, iaf oftare än nu, var kul med kläder. Nu känner jag bara ångest. Samtidigt går mamma ner i vikt och allt triggar så jävla mycket.
Har sagt att jag ska med ut idag, till två tjejer i klassen. Vill inte längre. Vill bara svälta men det går inte. Jag är så svag. Önskar att jag orkade träna igen. Åtminstone kondition. Fan jag vill bara dö.
Nathlie, fina snälla, underbara människa. Du är inte svag, du är stark. Du är inte misslyckad, du är ätstörd. Du är inte tjock, du bara känner dig tjock. Du vill inte dö, du vill bara inte leva såhär. Jag tycker du är vacker, önskar du kunde se det. Kram<3 Jag finns här. Tänk på att Erik bryr sig om dig. Fuck ätstörningar, du är värd så mycket mer! Tänker på dig.
SvaraRaderaJag önskar det fanns något jag kunde säga eller göra för att få dig att må bättre. Det finns så mycket fint i livet som är värt att leva för. Du förtjänar att må bra! Stor kram! <3
SvaraRaderaKram <33
SvaraRadera