Dum i huvudet, gott nytt jävla år.

Jag hatar hur jag äter nu för tiden. Äter för att döva alla känslor och för att slippa tänka. Hetsar inte men överäter, känsloäter varje jävla dag. Det är ungefär som att jag inte vill misslyckas, jag är trött på att misslyckas. Så om jag inte har några mål så kan jag inte misslyckas. Jag vet att det inte riktigt funkar så men det känns bättre.

Konstigt nog är jag relativt stabil i vikten. Går upp och ner samma hekton i princip. Vatten och matvikt till det mesta tror jag. Jag hatar mig själv. Så jävla tjock. Hur kan jag ens leva så här? Hur orkar jag ens?

Jag känner mig helt jävla bortdomnad. Jag vill bara äta utan att tänka, fast det inte går men jag misslyckas inte i alla fall, och titta på Supernatural och glömma mitt eget liv. Fast tänker gör jag ju. Ångrar de där dumma, jävla kalorifyllda tuggorna. Ångrar så mycket att jag just nu funderar på att spy upp chokladmuffinsen jag nyss åt till frukost. Vem äter chokladmuffins till frukost? Äckliga, tjocka, misslyckade Nathalie gör det.

Jag kommer inte spy, vågar inte. Tror dock att det kanske kommer nästa år. Jag måste bättra mig. Med maten och träningen. Jag känner mig så jävla tom. Så jag fyller mig med kalorier, så jävla dumt. Borde bli fylld med duktighetskänslor över att svälta, restricta och träna. Men nej, jag är dum i huvudet och fortsätter äta. Inte bara när folk vill, utan annars med. Ingen mamma som behöver säga "Ska du inte äta lunch snart?", för den har jag redan ätit tre gånger om.

Problemet är mat. Riktig mat. Hemlagad mat. All skit funkar utmärkt. Fattar inte varför. Godis, kakor, MUFFINS, glass, chips, dip, pommes, Donken, osvosvosv. Det går ner. Men att äta riktig mat är jobbigt. Jag förstår inte det alls. Något är ju helt jävla fel på mig. De får sätta mig på någon klinik för idioter som vägrar äta sin mat och bara äter godis. Det är så jävla jag. Inte konstigt att jag har yrsel, illamående, ont och sämst kondition som gör det jobbigt att bara gå upp för en backe. Jag har ju noll näring i mig. Fast det är rätt åt mig. Äckel.

Gott nytt jävla år.

Självhat.

Jag hatar mig själv. Vad fan är det för fel på mig?

Borde ha stannat hemma.

Valde att duscha och åka till Nynäshamn. När jag var klar var jag genast mycket tjockare än imorse. Ångrar all skit jag ätit idag. Inga kläder passar som jag vill. Slutar med ett par halvsmutsiga leggins och en ren t-shirt. Går till bussen mot pendeln. Ångest. Vitt gör att man ser större ut och svart gör att man ser mindre ut. Dum jag är. Bussen kör förbi gymmet. Där jag borde vara mer. Ångest. Istället ska jag äta massor fast jag inte är ett dugg hungrig. De bygger om vid pendeln så man måste ta en omväg för att komma till perrongen. Springer för att hitta. Kommer fram och dörrarna stängs framför mig. Ilska. 30 minuter till nästa tåg.

En läskig kvinna börjar prata med mig om mig och mina vänner. Om att vi är olagliga och att mordhot inte är okej. Jag är bara rädd och chockad. Trodde hon skulle fråga något om tåget. Sedan går hon iaf. Men hon var aggressiv så det vsr obehagligt.  Speciellt när hon kon mot mig igen, som tur var så gick hon bara förbi.

Nu sitter jag på perrongen med kalla händer och väntar på tåget. 12 minuter kvar. Jag borde ha stannat hemma.

Vad fan ska jag göra?

Överåt igår. Fan, det känns inte bra. Visst jag hetsar kanske inte så ofta längre men jag överäter desto mer. Ångest. Jag vill bara ha kontrollen tillbaka.

Jag vet inte vad jag ska göra idag. Åkte inte till Nynäs igår men är ditbjuden idag med. För att äta och umgås. Jag vill inte äta, samtidigt som jag vill äta bra, samtidigt som jag vill hetsa. Varför är det så svårt? Varför är mat så svårt? En sådan sak borde vara enkel.

Jag ska ut med hunden klockan ett, så jag kan inte gå innan det och jag borde duscha. Mitt hår är äckligt, jag är äcklig. Fast egentligen så spelar det ingen roll. Oavsett hur många gånger jag duschar så är jag äcklig, äcklig, äcklig och fel, fel, fel.

Åh, jag vet att Erik så gärna vill att jag kommer. Varför är allt så svårt?

Jag vill ju bara må bra.

Jag har varit borta ett tag nu, jag vet. Allt har varit så jobbigt. Ska berätta lite kort.


Julafton: Åkte till sjukhuset. Mormor var väldigt sjuk. Vi såg på Kalle Anka tillsammans. Mormor somnade till vid två tillfällen och när hon vaknade hade hon glömt att vi var där. Efter 2,5 timmar så åkte vi vidare. Till mormors bror och hans familj. Det blev genast mycket trevligare men jag var alldeles utmattad efter sjukhusbesöket. Hur kan något så litet ta så mycket energi? Stackars mamma och hennes syster... Vi åt lite julmat och öppnade presenter. Jag fick fina, rosa och väldigt bra hörlurar av Erik samt ett matchande rosa linne som jag velat ha. Fick pengar och presentkort på H&M. Kommer spenderas nu under alla reor överallt. Av mamma fick jag veta att hon skulle betala mitt löshår. Så himla snällt. Efter kvällen åkte vi hem. Satt och åt julgodis och tittade på TV. Självklart hade jag svårt att somna och skulle upp relativt tidigt...

25/12: Stressad och trött. Packade ihop sakerna och skyndade in mot stan för att ta tåget till Kungsör. Tåget mot ångesten, misären och en del av släkten. Jag trodde inte alls det skulle bli som det blev. Kommer fram och får höra av pappa att min morbror Tony har spytt blod. Han åker in till akuten med sin flickvän och jag, pappa och farmor passar deras två småbarn. De är borta i nästan 12 timmar. Jag och pappa ska upp kl 7 på morgonen och jag får max 2-3 timmars sömn. Vet inte hur mycket jag åt, men det kändes som för mycket.

26/12: Upp klockan sju. Jag och pappa åkte till Katrineholm där han spelade pingis i över 8 timmar. Jag var trött men det kändes mycket bättre än att vara kvar i Tonys lägenhet. Den påminde för mycket om pappas och mina tidigare boenden. Inte så stabilt så att säga... Tony och hans tjej är båda psykiskt sjuka och det kan man inte hjälpa, men Tony missbrukar antagligen. Han tar inte hand om sig själv. Det gör ont. Jag blir så rädd för de små barnens skull och för min egen. Tänk om inte jag hade haft min mamma? Tänk om min mamma varit som min pappa var? Vad hade hänt med mig då? Ångest. Efter pingisen, där jag ätit 300 kalorier på hela dagen trots att pappa försökte få mig att äta hela tiden, så åkte vi tillbaka till Kungsör. Vi bestämde att vi skulle hem en dag tidigare. Farmor hade lagat mat så jag åt. Alldeles för mycket. Till en början gick det bra. Tog en halv potatis och fem köttbullar. Sedan blev det tyvärr fem till och två bitar julskinka. Farmor orkar inte heller vara kvar och bestämmer sig för att följa med oss. Åt dock säkert max 1500 kalorier den här dagen, det känns bra.

Vi pratar en del i bilen. Om bra och dåliga saker. Om Kungsör. Om oro men även om nyår och andra roliga ting. Jag och pappa lämnar farmor hos min andra farbror och hans familj. Åh, dem har jag saknat. Sedan kör pappa hem mig till mamma innan han börjar sin resa mot Norrtälje. Stackars pappa. Kört bil i flera, flera timmar. Väl hemma mår jag inte så bra. Pratar lite med mamma. Har även en äcklig känsla i magen, gör nästan ont. Har haft känslan sedan den 25:e och den har inte släppt än. 

Vägde mig i morse, har gått upp två hekto. Trodde det skulle vara så mycket mer. Så det känns skönt. Dock har alla dessa dagar av icke-räknande fått mig att ifrågasätta om jag ens är ätstörd/har problem med maten. Det är jobbigt nu. Med mina egna tankar, med mormor, med Tony, med ångest. Jag orkar inte leva. Jag vill bara må bra.

God jul.

Klockan är halv ett och det är jul. Jag har ingen julkänsla, trots att alla julklappar är inhandlade nu. Allt känns bara ångestfyllt. Sjukhusbesök, två släktträffar som jag inte brukar träffa vid jul. Mycket mat, mycket kalorier, mycket folk och mycket ångest.



God jul till er alla. Var starka, njut av dagen! Njut av ledigheten och familjen, även om den ibland går er på nerverna. Försök uppskatta det som är här och nu. Även om det är svårt. Jag vet att det är svårt, jag är själv dålig på att uppskatta saker i nuet. Jag hoppas ni är bättre på det. Och jag hoppas ni får en bättre jul.

Godnatt och god jul, jag tänker på er. <3

Döda mig bara.

Hets/överätning/skitdag idag med.

Supernatural.

Jag orkar inte anstränga mig. Jag orkar inte andas mer än nödvändigt. Jag är slut. På allt. På luft, energi och glädje. Allt tog slut, allt försvann. Jag vill bara krypa in i min sagovärld. Glömma verkligheten. Glömma skolan, krav, mamma och mormor. Glömma bort hela jävla verkligheten. Jag vill bara ligga i sängen, gömd med Erik och titta på serier. Fantisera mig bort till en annan värld där man slåss mot verkliga demoner och monster. Det måste vara mycket lättare. Att döda ett fysiskt spöke istället för hjärnspöken. Att skicka tillbaka fysiska demoner till helvetet genom exorcismer istället för att slåss mot demonerna inom sig, som aldrig vill ge sig av. De går inte att utföra en exorcism på. Det bara går inte. Jag vill fly. Långt bort. Bort, bort, bort.

Trött.

Jag vet inte om jag ska kalla det hets eller överätning. 3000 kalorier. I vanliga fall hade det varit en hets men nu vet jag inte. Okej, jag är inte normal.

Tror det var så här igår: Normalt ätande (thaimat), försök till normalt fikande hemma där jag SKULLE äta en bulle (2,5 bulle och en Twix) alltså hetsliknande och mådde illa, överätning/middag (Pommes med ketchup och smör, mm fettsnålt! Men vadå, ketchupen var ju sötad med stevia!? Ugh...) så... Lite blandat var det igår. En liten hets i mitten av det hela och en dum jävla överätning på kvällen.

Idag har jag ätit för 200 kalorier redan. Lite godis. Trots att jag gick upp för inte så länge sedan. Det var vågen som fick bestämma. Hade konstigt nog inte gått upp så därför får jag äta. Så länge jag väger max 56 eller helst ett hekto under på jul så är jag nöjd. Och nu väger jag ju lite under så det känns relativt bra ändå.

Vill äta mer men vet inte vad jag ska äta eller hur många kalorier jag ska äta idag. Är ensam hemma. Perfekt tillfälle för att antingen äta bra eller svälta eller äta bra och träna eller överäta eller hetsa. Eller möjligen försöka äta normalt. Ugh, jag vet inte ens varför jag håller på så här. Kan ingen bara rädda mig från all den här skiten? Jag är trött, så himla jävla trött.

Undantryckt ångest.

Jag vet inte hur jag mår.

Försöker intala mig att jag mår bra, att ångesten inte är så farlig, att jag är normal. För det är ju jul nu och då kan man ju inte bete sig hur som helst. Ugh...

Thaimaten gick bra, tills jag fick en kommentar om att jag var snabb för att vara jag. Ångestslag i magen. Åt iaf inte upp utan lyssnade på mättnadskänslorna. Vet inte kalorierna. Ska se om jag kan googla upp något. Max 1000. Vi bytte julklappar. Gav en presentbox från Bodyshop till Jo-Jo som gav mig en liten shower gel, en bok och två par trosor. Alex fick en parfym av mig och Erik och hon ska bjuda oss på middag. Sötnötar.

Köpte även mammas och hennes killes julklapp idag. Så det känns skönt. Har inte så många kvar nu. Riktigt skönt.

Jag försöker verkligen intala mig om att jag är frisk just nu. Jag har ätit thaimat till lunch idag men funderar ändå på att äta mer ikväll utan att kompensera på något viss. Inte ens lite träning. Det enda positiva är väl att man har gått en del i stan idag. Borde ha bränt lite. Mer än när man bara ligger i sängen i alla fall. Tog rulltrappan istället för trappan för att jag var lat, som vanligt. Vad händer med mig? Världens lataste, världens fetaste. Funderar på att baka chokladbollar eller åtminstone äta något med choklad. Alltså va? Nej, det här är inte ätstört. Jag är inte ätstörd. Jag är bara egoistisk och dum i huvudet.

Hoppas ni har en bra dag!

Torsdagens kalorier blev 800-900.

Igår hade jag julavslutning. Boring. Träffade dock en vän efter och lyckades köpa två julklappar. Åt för över 1000 kalorier, säkert 1500. Inte räknat än.

Idag ska jag fira jul med två vänner, som vanligt. Och vi ska äta thaimat i stan, som vanligt. Juligt va? Hahah, helt sick. Men vi har kört på den ett par år så antar att det kommer förbli så.

Jag ska vara vid tunnelbanan runt kvart-tjugo över tolv så måste fixa mig. Det enda jag gjort är att ha borstat tänderna och suttit vid datorn. Måste borsta håret och fixa mig lite. (Och sitta lite mer vid datorn. ;) )

Update.

Det har varit tomt här. Tänkte skriva en kort update om dagarna som gått.

Söndag: Jag, Erik och hans vänner var på bio. The Hobbit 2. Riktigt bra enligt mig. Åt nog runt 1200-1400 kalorier. Ganska ångestfylld dag. Hände inte så mycket mer än så.

Måndag: Skola. Tittade på Die Welle, en riktigt bra film, på Ledarskap och Organisations-lektionen. Se den! Åt runt 800 kalorier.

Tisdag: Skola, måluppfyllelsedagen. Många gjorde omprov och dylikt, inte jag. Tog sovmorgon och kom dit till lunch, åt ingen lunch. Bara riskakor. Hade muntlig redovisning dock och sedan lite matte. Åkte hem och tittade på serier med Erik, försökte hitta julklappar i centrum också men slutade med att vi åt Subway. Blev även en promenad. Åt cirka 950 men brände 150 tror jag, så runt 800 igen.

Onsdag: Igår. Ingen skola. Det skulle bara vara lekar så bestämde mig för att inte gå alls. Brukar inte ge något. Jag har ändå hög närvaro. Erik var ledig så vi tittade bara på serier i princip hela dagen. Jag är så jävla såld på Supernatural. Vi har precis börjat på säsong 5. Nej vi har absolut inte nötat igenom oss flera säsonger... ;) Åt massor. Räknade inte ens men antar kring 2000-2500 kalorier.

Idag: Samma lekar i skolan idag så sjukskrev mig igen. Erik jobbar dock. Jag sov väldigt länge. Har varit ute med hunden, soppor och tömt diskmaskinen. Borde plugga men har mest suttit vid datorn. Ätit nudelsoppa, 370 kalorier och 0 näring. Skitsamma. Ställde mig på vågen idag, med kläder igen, 55,5 kilo. Känns bra. Men börjar bli lite skraj att det är fel på vågen eller något. Måste få flytta runt på den och testa men kan inte göra det när mamma är hemma. Svårt. Nu ska jag försöka plugga. Har en inlämning till idag. Fuck my life.

Orkeslös.

Jag ska skriva ordentligt snart jag lovar. Jag är bara så trött. Allting är jobbigt. Att äta, att inte äta. Att sova, att inte sova. Att vara i skolan,  att inte vara i skolan. Att vara hemma,  att inte vara hemma.

Andnöd.

Jag orkar knappt andas.

Är min mamma stark nog? Är jag?

Det är "julbak" som sagt. Ångest. Ångest. Ångest. Åt säkert 2000 kalorier igår, bara skit som vanligt. Minns inte jag åt riktig och ordentligt lagad mat. Idag blir det pommes med färdiggrillad kyckling. Räknas väl halvt. Mår redan dåligt över det. Har nog ätit runt 400 kalorier än så länge. Jag vill bara dö. Svälta bort till ett ingenting. Gråta ut all ångest. Kan inte alla gäster försvinna? Min mormor är här. Min älskade men sjuka mormor. Det är jobbigt, jättejobbigt. Mamma gnäller i köket, så mormor inte hör, om hur jobbigt allt är. Jag känner mig osynlig. Jag känner mig fel.

Skulle mamma orka med om jag också var sjuk?