Jag vill ju bara må bra.

Jag har varit borta ett tag nu, jag vet. Allt har varit så jobbigt. Ska berätta lite kort.


Julafton: Åkte till sjukhuset. Mormor var väldigt sjuk. Vi såg på Kalle Anka tillsammans. Mormor somnade till vid två tillfällen och när hon vaknade hade hon glömt att vi var där. Efter 2,5 timmar så åkte vi vidare. Till mormors bror och hans familj. Det blev genast mycket trevligare men jag var alldeles utmattad efter sjukhusbesöket. Hur kan något så litet ta så mycket energi? Stackars mamma och hennes syster... Vi åt lite julmat och öppnade presenter. Jag fick fina, rosa och väldigt bra hörlurar av Erik samt ett matchande rosa linne som jag velat ha. Fick pengar och presentkort på H&M. Kommer spenderas nu under alla reor överallt. Av mamma fick jag veta att hon skulle betala mitt löshår. Så himla snällt. Efter kvällen åkte vi hem. Satt och åt julgodis och tittade på TV. Självklart hade jag svårt att somna och skulle upp relativt tidigt...

25/12: Stressad och trött. Packade ihop sakerna och skyndade in mot stan för att ta tåget till Kungsör. Tåget mot ångesten, misären och en del av släkten. Jag trodde inte alls det skulle bli som det blev. Kommer fram och får höra av pappa att min morbror Tony har spytt blod. Han åker in till akuten med sin flickvän och jag, pappa och farmor passar deras två småbarn. De är borta i nästan 12 timmar. Jag och pappa ska upp kl 7 på morgonen och jag får max 2-3 timmars sömn. Vet inte hur mycket jag åt, men det kändes som för mycket.

26/12: Upp klockan sju. Jag och pappa åkte till Katrineholm där han spelade pingis i över 8 timmar. Jag var trött men det kändes mycket bättre än att vara kvar i Tonys lägenhet. Den påminde för mycket om pappas och mina tidigare boenden. Inte så stabilt så att säga... Tony och hans tjej är båda psykiskt sjuka och det kan man inte hjälpa, men Tony missbrukar antagligen. Han tar inte hand om sig själv. Det gör ont. Jag blir så rädd för de små barnens skull och för min egen. Tänk om inte jag hade haft min mamma? Tänk om min mamma varit som min pappa var? Vad hade hänt med mig då? Ångest. Efter pingisen, där jag ätit 300 kalorier på hela dagen trots att pappa försökte få mig att äta hela tiden, så åkte vi tillbaka till Kungsör. Vi bestämde att vi skulle hem en dag tidigare. Farmor hade lagat mat så jag åt. Alldeles för mycket. Till en början gick det bra. Tog en halv potatis och fem köttbullar. Sedan blev det tyvärr fem till och två bitar julskinka. Farmor orkar inte heller vara kvar och bestämmer sig för att följa med oss. Åt dock säkert max 1500 kalorier den här dagen, det känns bra.

Vi pratar en del i bilen. Om bra och dåliga saker. Om Kungsör. Om oro men även om nyår och andra roliga ting. Jag och pappa lämnar farmor hos min andra farbror och hans familj. Åh, dem har jag saknat. Sedan kör pappa hem mig till mamma innan han börjar sin resa mot Norrtälje. Stackars pappa. Kört bil i flera, flera timmar. Väl hemma mår jag inte så bra. Pratar lite med mamma. Har även en äcklig känsla i magen, gör nästan ont. Har haft känslan sedan den 25:e och den har inte släppt än. 

Vägde mig i morse, har gått upp två hekto. Trodde det skulle vara så mycket mer. Så det känns skönt. Dock har alla dessa dagar av icke-räknande fått mig att ifrågasätta om jag ens är ätstörd/har problem med maten. Det är jobbigt nu. Med mina egna tankar, med mormor, med Tony, med ångest. Jag orkar inte leva. Jag vill bara må bra.