Sårad och skildrad.

"Försöker att simma, fast det är svart på mitt hav. Inga skratt, inte glad, inte här i mitt inre. Sanningen förtär. Jag försvinner, men var är min fråga? Snart vill jag våga, släppa allt och börja om från start med en låga. Bli av denna plåga, som förtrycker min själ."

Vad hände med lågan? Den som nu brunnit ut. Vad hände? Jag simmar, i mitt mörka hav. Når jag någonsin land?

"Det känns som himlen rasar ner och bara allting svartnar runt omkring. Min dag är inte vad den brukade vara. Ingenting som jag ser eller hör får mig på bättre humör. Får låta tiden ha sin gång och hoppas på gryningen till slut. Jag är här och förblir vad jag är i mitt liv. Det skär i mitt liv, för det är på ett vis. Att ingenting är bra när jag springer genom dar. Jag blöder inombords och ett finger får ni var! Jag ligger på botten och vrider mig av smärta. Laddar min penna och skriver från mitt hjärta. Ångesten tar över. Över, under, inifrån! Bara vägen upp för ingenting finns under min nivå."

Jag har vet inte vad jag ska göra. Jag är så arg och ledsen. Vill bara visa hela världen, samtidigt vill jag hålla in allt.

"Vill vakna upp från denna mardröm. Världen passerar men jag känner mig ensam, kvarglömd. Får ingen sömn, jag vaknar mitt i natten. Ute är det mörkt. Går ut i köket, dricker vatten. Tårarna rinner och hela jag skakar. Vill släpp alla tankar och lätta på ankaret men jag fortsätter gå så länge hjärtat det bankar."

Jag är så trött. Har ingen kraft kvar.

"Inombords är jag fast som en träl och en rot. Ge mig skäl genom ord för att fortsätta kampen. Det här blir min tröst, för ord mättar krampen. Den lodrätta rampen som jag ej kan bestiga. När händerna darrar och benen ger vika. Jag skakar och kan inte koncentrera mig. För tankarna är kaos och vill opponera sig. Det är en konstig situation. Vet inte vad som är rätt. Mår inte bra, det är inte lätt men en rad är ett sätt att få mig känna styrka."

Allt känns så meningslöst men jag slutar inte än. Tankarna sliter åt varsitt håll och jag vet inte vilka som är rätt. Allt beblandas och jag har svårt att hålla saker isär. Ingen lyssnar men det gör ingenting.