Förklaringsinlägg!

Nu har det gått ett par dagar och jag har tänkt en hel del. Varken varit aktiv här i bloggen eller "i det riktiga livet". Har alltså varken tränat eller räknat kcal de senaste dagarna. Men ska skriva ett "förklaringsinlägg" nu, för de som bryr sig och för mig själv.

 

 

Min mormor har troligen cancer, de vet inte vad det är för något. Förutom att det är på hjärnhinnan. Det här ha tagit mycket energi från mig. Och jag orkar inte gå vidare på det just nu. Jag tänker inte "banta" utan äta vad jag vill men i lagom mängd utan kcal underskott. I allafall just nu. Balans liksom. Ska ligga på 2000 kcal, vill jättegärna träna dock. Blir hellre av med vikten på det sättet än minus på mat. Måste även vara realistisk kring mina mål och ideal. Jag vill ner till 50 kg, tror jag. Jag har inte mått så bra av "bantningen", som jag höll på med i ca två veckor. Det blir bara likadant. Är relativt duktig på vardagarna men det spårar ut på helgerna. Vill inte ha det så.

 

Samt mina tankar är galna, jag vet att mitt tänkesätt just nu inte är så bra. Utan destruktivt. Jag tänker på kroppar, storlekar, mat, kcal, vikt och siffror ungefär HELA tiden. Det var värre när jag "bantade", tänker fortfarande på det där hela tiden. Men jag ska försöka träna bort det, lite är okej men inte så här mycket. Jag vet inte ens hur min egen kropp ser ut, på riktigt. Jag kan inte jämföra mig med andra. Ofta kan jag säga när någon är större eller mindre än mig men inte när personen är ungefär som jag. För jag vet inte hur det är att titta på mig. Är jättesvårt och sjukt jobbigt.Ska försöka ge lite exempel..

 

Jag kan sitta på tunnelbanan på väg hem från skolan. Jag tänker jämt på alla andras kroppar. Försöker jämföra lårstorlek utan att lyckas vidare bra, och annat. Kan avundas alla smala, titta ner på mig själv, klämma på magfettet i smyg och må sjukt dåligt.

 

Ungefär så är det hela tiden. På bussen, tunnelbanan, i stan, i skolan, där det finns människor helt enkelt. Jämför mig med bilder, reklam, tv, filmer, media all the way liksom. Det ska inte vara så, eller hur?

 

En annan grej är min hjärna, när jag är ensam så tänker jag också. Behöver alltså inte se folk/media/osv utan kan vara ensam och ändå tänka på sådant. Varje timme går det åt extremt mycket energi. Det är liksom inte någon gång ibland och att jag deppar lite för att jag haft en dålig dag, utan det är faktiskt varje dag.