Ja, jag varken skrev eller läste som jag tänkt.
Har ständig ångest. Ibland räknar jag kalorier och ibland inte. Idag ligger jag till exempel på ungefär 1200. Åt precis middag. Ja klockan halv tolv. Varför? För jag gick upp klockan fem idag. Inte bästa dygnsrytmen. Vill hetsa. Vill svälta. Vill äta normalt. Vill allt på en och samma gång och det går ju inte. Hatar det här.
Har ont i bröstet, vet inte varför. Är stressad för ingenting och har ångest hela tiden. Mår så jävla dåligt. Såg för övrigt lite bilder på min kropp idag. Bilder när jag vägde 5-7 kilo mindre än nu. (Har ingen aning om min vikt, så jag gissar.) Vill bara gråta. Vill ha tillbaka den kroppen.
Det känns som att jag är på bristningsgränsen hela tiden. Håller på att bryta ihop. Gråta. Dö. Gick ut med hunden förut och det fick mig nästan att börja gråta på plats. Varför? Jo för det fanns bilar och folk där som kunde se mig. Jag känner mig så oerhört ful, tjock och dålig.
Jag gör i princip ingenting. Ligger i sängen. Gör småsaker som mamma ber om då och då. (Gå ut med hund, fixa disk/tvätt, dammsuga och slänga sopor.) Väntar på Erik. Varför mår jag så här dåligt utan honom? Varför blir ångesten genast så mycket mer påtaglig? Jag har knappt något att underhålla mig med. Spelar lite spel som för det mesta är tråkigt. Ligger i sängen mest. Sitter vid datorn men gör knappt något på den. Jag är trött hela tiden men kan inte somna förrän klockan sex-sju på mornarna. Jag vill bli frisk, jag vill bli sjuk. Jag vill bara vilja något till hundra procent.
Jag vill faktiskt bara dö nu.
Åh vännen. Jag lovar att jag menar det här jag kommer skriva, det är inga tomma ord. Även om det kanske låter som det.
SvaraRaderaJag har inte den blekaste aning om hur du ser ut. Hårfärg, hur lång du är, klädstil; ingenting. Men jag lovar dig att du är vacker. Låter lame, och du tror mig säkerligen inte. I don't blame you, skulle inte tro på det här heller. Jag tycker iallafall inte att det är vikten som avgör om man är vacker eller inte. Och jag kan egentligen inte säga såhär eftersom jag ändå hatar mig själv. Men även om jag tycker jag är fet och ful, bryr jag mig inte om andra är det. De är vackra i mina ögon ändå. Och tro mig, jag vet hur det är att känna såhär. Att man är ful och äcklig och whatever. Ingenting någon säger hjälper för det spelar ingen roll. Men jag vill att du ska veta att även om min hjärna tänker typ likadant som din, så tycker jag att du är vacker. Du förtjänar att få höra det. Så jag säger det igen. Du är vacker. Och du är inte dålig. Det är världen som är fucked up. Du är precis lika bra som vem som helst. Och minst lika vacker.
Och jag har heller ingen energi till någonting. Är också at my breaking point. Jag är något äckligt fruktansvärt jävla numb nuförtiden. Känns typ som att jag har tagit något piller som har raderat alla mina känslor. Har inte ens någon kraft till att skära mig längre. Det är hemskt. Vill bara ligga i sängen och dö. Frågar mig själv hur jag har hamnat här hela tiden, men inte fan vet jag liksom.
Och tack för ditt svar du skrev på min blogg för ett tag sedan också. Och som svar på din fråga så ska jag faktiskt läsa natur. Börjar på onsdag. Har ångest upp över öronen. Usch. Blä. Orkar inte. Får försöka ta en dag i taget eller något. Jag vet inte.
Och du? Kom ihåg att du är vacker.