Intag: 3000+ kalorier.
Jag har hetsat. Jag hatar det här. Det slutar aldrig. Aldrig. Jag har någon bra dag och tror att äntligen är det på väg åt rätt håll. Äntligen är det min tur. Min tur att ha kontroll och lyckas. Nej. Jag är dömd till den här eviga cirkeln. UNS. Mina beteenden byter bara av varandra och kroppen ändras inte särskilt mycket. Visst något kilo här och där beroende på i vilken period man är i. Tyvärr några kilo upp nu p.g.a allt hetsande under sommaren. Jag behöver skola, jag behöver rutiner, jag kan inte vara ensam så här länge. Jag har haft lov i 1,5 månad och har en hel månad kvar för universitetet startar senare än gymnasiet. Min vikt ändras aldrig så pass mycket att någon blir orolig. Åt något håll alls. Ingen som tycker att jag bli för smal eller för tjock. Jag är bara ett jävla mittemellanting och det suger. För jag mår lika dåligt som någon med anorexi eller någon med hetsätstörning. Men eftersom att det inte syns så är det ingen som bryr sig.
Jag tänker allt för ofta att nu, bara nu ska jag börja gå ner i vikt. Nu ska saker ändras. Och det gör dem. I någon dag, kanske någon vecka. Aldrig tillräckligt för att få en ordentlig skillnad. Hetsen slår alltid till. Det kommer aldrig ändras. Jag kommer bara vara fast i detta patetiska hjul där ingen märker hur dåligt jag mår. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Vill bara bryta ihop och dö. Försvinna. Någonting. Kan inget bara hända? Jag är så trött, så trött, så jävla trött på det här livet som inte är något liv.
Och jag är rädd. Jag vill inte sova, för jag vill fan inte vakna. Vakna upp med hetsmage eller ångest över att förstöra den någorlunda platta magen om man haft en bra dag. Vakna upp med ångest. Vakna upp och veta att nu startar en till dag av ingenting. Jag vill inte vakna upp och vara ensam, väntandes på Erik. Jag vill bara sova för evigt. Så jag håller mig uppe varje dag. Till fyra, fem, sex, sju på mornarna. Slocknar. Sover djupt. Det är det bästa i mitt liv just nu. Förutom Erik men han jobbar så mycket. Klockan är snart fyra och jag vill ändå hetsa mer. Fattar inte vad det är för fel på mig. Vill inte sova, eller jag vill men kan inte. Jag är trött men inte utmattad så jag skulle inte kunna somna. Skulle bara ligga och tänka massa. Så kommer antagligen hålla mig uppe i minst 1,5-3 timmar till. Kul liv man har.
börja hålla dig själv sysselsatt(gärna utanför hemmet) och med tiden så lägger man mindre och mindre fokus på mat. Det är svårt, men det går. I believe in you. Du kan få ett bra liv. Älskar dig. Kram <3
SvaraRaderaFÖRSTÅR PRECIS! Man är fast i en ond cirkel och får aldrig något resultat. Ingen bryr sig för att man är normalviktig.. det suger verkligen.
SvaraRaderaKramar. <3
Åhh jag känner igen mig så himla mycket. Det är ingen som märker om man svälter eller hetsar, det syns igen skillnad i vilket fall. Hur mycket man än tränar eller inte. det syns ingen skillnad. Det enda min mor reagerar på är om jag inte äter, men det är ju en rätt lätt sak att ljuga om liksom. Herregud, och det här med sömnen alltså. Har haft insomnia så länge jag kan minnas, med bättre och sämre dagar, som med allt egentligen. Är inne i en dålig period nu. Allt går åt helvete. Och det är två veckor kvar tills skolan börjar och jag vill ha tillbaka trygga rutiner, men jag vill inte börja skolan. Pallar inte all stress och press och att inte kunna ligga i sängen hela dagarna. Om inte nog med det så börjar jag gymnasiet och är något fasansfullt nervös.
SvaraRaderaSorry för att jag svamlar. Men vill bara säga att jag kan relatera, även om jag må vara ett par år yngre än dig vilket är lite awkward haha, but whatever. Hoppas du mår bättre.