Godnatt!

Ska strax sova. Ska upp vid fyra och ta bussen halv fem. Vi ska ju till Bosnien i en vecka och sen Kroatien i en vecka. Vet inte hur internettillgängligt det kommer vara där men det kommer finnas några tidsinställda inlägg. Ångesten är riktigt stor. Var som sagt nära att kräkas på grund av ångesten idag. Slutade med mer hets. Kom upp i minst 1500 idag. Varav kanske 400 är mat. Grov ångest. Varit nära på att bryta ihop tusen gånger idag. Erik kom tillbaka ikväll, trots att han inte skulle. Känns megabäst. Älskar honom. Hatar dock känslan av tjock. Vet inte hur jag ska klara mig där borta...

Hoppas ni har det jättebra och jag hoppas att jag kan läsa lite av era bloggar medan jag är nere, annars läser jag ikapp när jag kommer hem. Kommer sakna er och era kloka kommentarer och inlägg. Ni är alla starka och förtjänar att må bra. <3

Fan, vad håller jag på med?

HERREGUD! Jag var SÅ nära på att kräkas nyss. Hade satt upp håret och satt mig vid toaletten. Tänkte på hur konstigt det skulle kännas efteråt. Hur konstigt det skulle kännas att prata med pappa efteråt, även om han inte är hemma just nu. Jag reste på mig och gick därifrån. Hade ätit. Det var bara jag och flingorna. Jag har ätit flingor och socker. Hej hets. Dock inte så mycket. TROR jag ligger på 600 kalorier nu men skulle ju kunna vara mer. Funderar på att äta mer nu medan ingen ser. Samtidigt är det bara dumt. Kommer trigga igång tankarna om att kräkas och jag kommer bara vara ännu tjockare och må ännu sämre.

Jag önskar att jag aldrig vägde mig igår natt. Jag hade inte vägt mig på över en månad! SÅ JÄVLA DUMT! Har sjukt mycket ångest och nu är jag så mycket större än vad jag var för någon dag sedan. Fattar inte. Nu känns det inte som att jag kan ha några av kläderna jag packade med. Eller i alla fall inte ens hälften. Knappt en tredjedel. Åhhhh, jag är så jävla dum i huvudet.

Jag måste svälta igen.

Jag vill bara gråta! Vägde mig nyss. Visst, vikten är inte sann eftersom att det är kväll och jag har ätit massa och blablabla. Men hur mycket kan man ta bort!? Jag hatar det här! Jag MÅSTE sluta hetsa! Min vikt går bara uppåt. Jag mår bara dåligt. Hur mycket vikt tror ni är "fake"? :(

Jag har sådan ångest. Vill kräkas fast jag inte ätit på länge. Vill träna trots att det är mitt i natten och det inte finns någon chans. Är hos pappa och ska försöka äta så lite som möjligt. Kommer bli svårt, antagligen knappt gå. Snart åker vi utomlands i två veckor. HUR FAN SKA JAG KUNNA ÄTA? HUR FAN SKA JAG KUNNA HA SOMMARKLÄDER? VARFÖR VÄGDE JAG MIG??? Jag vill bara dö...

Jag har helt klart gått upp i vikt av min "ätstörning". Hur fan ska min mamma tro mig nu? Hur ska jag våga berätta?

Tack mamma.

Jag ska sova strax men jag kan inte sluta att tänka ätstörda tankar. Hetsat idag, som vanligt. Imorgon ska jag packa. Ångest. På torsdag åker jag till Bosnien och Kroatien med pappa och hans familj. Är alldeles för tjock, vill verkligen inte. Kan inte någon dra av 10-15 kilo från mig först? Ska till pappa imorgon redan, så måste packa med kläder. Sommarkläder. Riktiga sommarkläder. Jag har faktiskt kommit undan med långbyxor här. Jag tvekar på att det kommer gå bra i två veckor där borta. Antar att det kommer bli några besök till stranden också. Jag är inte redo för att sätta på mig en bikini och bege mig ut bland folk. Vill inte ens ha en bikini när jag är ensam. Vill bara försvinna. Vill inte ha en kropp. Kroppslös. Varför kan jag inte vara det? Jag vill börja träna igen. Längtan efter svält gnager varje dag, hela tiden. Det är enklare att äta. Att misslyckas. Att misslyckas utan att försöka. Det är så skönt. Det värsta som finns är när man förstör en bra dag. En bra dag man kämpat med. Det känns verkligen som ett misslyckande. Med brutal ångest som belöning. Visst, nu har jag ångest hela tiden men det är i alla fall inte lika stark som den kan vara. Jag hoppas att jag börjar träna när jag kommer hem igen. Vet inte om jag ska berätta om ÄS för mamma eller inte. Vill bara att hon ska hålla käften. Vill inte höra fler kommentarer om vikt, kropp, träning, kläder, operationer m.m. Idag mobbade hon mig för att jag var blek och att jag "verkligen måååste sola nu när jag ska utomlands!". Tack. Jag vet att jag är blek och fet och ful och dålig. Tack mamma.

Dubbelmoral.

Jag hatar alla ätstörningar. Jag vill att alla ska vara friska och må bra. Förutom jag. Jag förtjänar inte att må bra. Jag måste bli tillräckligt sjuk först. Jag hatar anorexi. Jag är så trött på att vara avundsjuk på en psykisk sjukdom. Jag är ju inte direkt avundsjuk på de som har cancer? Eller jo, lite ibland kanske. När jag är riktigt deppig och bara vill dö. Men på riktigt alltså. Anorexia är den ätstörning MINST ätstörda har. UNS är vanligast, sen bulimi och sist anorexia. Jag måste låta helt sjuk i huvudet men behöver få ventilera. Och hoppas på att bli förstådd. Jag menar inte att anorexi är något bra, det är en hemsk sjukdom. Men det är UNS också. Jag hatar hur folk glömmer bort det. Jag läste något om att 70% av alla med ätstörningar har UNS. Ändå är det den ätstörning som minst känner till.

Jag blir så frustrerad. Innerst inne fattar jag ju att det något med mig som inte är riktigt som det ska. Man ska inte ha ångest kring mat och vikt. Ens liv ska i handla om hets, klädstorlekar, träning, dieter och dylikt. Ändå förnekar jag det så ofta. Tror att jag inte alls har ett problem. Jag är bara tjock och lat. Ursäktar mig. Jag har läst lite peppande inlägg där man kritiserar ideal m.m och tar upp ätstörningar på ett bra sätt. Detta har peppat mig så mycket att jag inser att jag kanske visst har ett problem. Även om det är enklare att säga att jag inte har det. Det här är inget hat mot de med anorexia, jag vill inte att detta feltolkas. Anorexi är jätteallvarligt och ingen förtjänar den sjukdomen. Jag vill bara säga att ingen förtjänar UNS heller. Eller bulimi för den delen. Anledningen till att jag inte skriver om bulimi just nu är för att den nämns mindre än anorexi men mer än UNS. Bulimi är självklart också en jätteallvarlig sjukdom som ingen förtjänar. Jag vill bara... jag vet inte. Jag är så trött på att tro att det är okej att hata sig själv m.m så länge det är jag som gör det. Att ursäkta mig själv med att jag inte spyr, inte svälter tillräckligt ofta, inte hetsar tillräckligt mycket/ofta, inte tränar tillräckligt, inte är underviktig och så vidare och så vidare. Ätstörningar är en psykisk sjukdom som kan ge fysiska symptom. Jag vet det här. Jag tycker att de som har ångest över mat borde söka hjälp. Hellre ska du söka hjälp en gång för mycket än en gång för lite. Fast jag tror fan inte man kan söka hjälp för mycket... Förutom när det kommer till mig själv. För jag är inte tillräckligt sjuk men alla andra är det. Alla. Även de som är friska är sjukare än mig. De förtjänar att må bättre än vad jag gör. Varför tänker jag så här? Det är ju sjukt. Jag hatar mig själv för det men kan inte låta bli.

Känns som sådan jävla dubbelmoral när jag tycker att alla andra med ätstörningar ska få hjälp oavsett vikt, beteende och hur länge de mått så här. Det spelar ingen roll om du mått dåligt i tio år eller tio dagar. Du förtjänar hjälp. Har du hetsätit? En gång? Hundra gånger? Det spelar ingen roll. Du förtjänar hjälp. Ingen ätstörning är bättre än en annan. Ändå skäms fler för att hetsa än för att svälta. Jag med. Det spelar ingen roll om du spytt hundra gånger eller noll, bara det att du ens tänkt tanken gör att du förtjänar hjälp. Om du använt NÅGON kompensationsmetod eller tänkt tanken så behöver du hjälp. Om du svultit dig med vilja så förtjänar du hjälp, oavsett vikt, oavsett om det är första gången eller hundrade. Det ska vara den sista. Du förtjänar hjälp. Om du mår dåligt över din kropp, ditt ätande och allt där till så förtjänar du hjälp. Du ska aldrig behöva ha ångest.

Peace out.

Tänker bara skriva ett snabbt inlägg här fem på morgonen. Jag har först ägnat någon timme att sitta på Flashback (dummaste någonsin) och läsa triggande trådar. Sedan hittade jag HejBlekk, en bra blogg om feminism och ätstörningar. Gjorde mig mer pepp. Vafan triggar vi oss själva för hela tiden? Så dumt.

Vill bara säga att du är viktig, du är bra och du är tillräcklig. Mer än tillräcklig. Du är så jävla betydelsefull. Krossa allt annat.

1 av 128.

5444 sökande, 128 platser. Jag kom in på socionomprogrammet! Är så glad! Trodde jag inte skulle komma in någonstans och bli en hemlös missbrukare eller något. Hah, jag överdriver aldrig. Samtidigt som jag är lite besviken över psykologprogrammet. Har reservplats 93. Amen, lycka till. Fast kan så klart inte sluta hoppas..

Idag har jag gjort syntest till körkortstillstånd. Känns skönt att ha det klart. Inte gjort så mycket vettigt idag. Ätit mycket. Bakat. Ätit ännu mer. Hetsat som vanligt. När ska det ta slut? Jag hatar det här. Klockan är snart halv fyra och jag funderar ändå på om jag ska äta något mer innan jag går och borstar tänderna... Kan jag inte bara börja b/p:a?

Hjälp.

Funderar som sagt på om jag ska berätta för någon eller inte om allt det här. Tänkte be om tips.

Mamma eller moster?

Vad ska jag tänka på?

Långt och förklarande eller kort och rakt? (Kommer antagligen göra detta i skrift.)

Får jag ens berätta? Ljuger jag då? Känns som att jag inte har rätten att säga att jag är sjuk. Känns som att jag ätit alldeles för mycket senaste tiden. Hur fan ska jag göra?

Triggad.

Idag har varit en jobbig dag trots att jag varit glad och haft kul också. Följde med mamma upp till centrum där hon shoppade loss. Var triggande då jag tycker att hon är MYCKET snyggare än mig, både i ansiktet och i kroppen. Blev avundsjuk för jag vill också shoppa massa. Hahah, inte bara kläder utan saker också. Vill bara bli smal och snygg och må bra. Mm. Precis så.

Jag kommer nog inte göra hårförlängning, tror det blir för dyrt. Kommer i så fall få pengar istället. Så.. någon som har tips på hur man kan förbättra utseendet? Inte smink eller dyra operationer. Men om ni har några förslag så kom gärna med dem. Tänkte färga fransarna i alla fall. Kanske införskaffa lite smink. Jag vet inte. Vad kan man ens göra annars?

Mamma ska snart till Coop och storhandla. Vet inte om jag och Erik ska följa med eller inte. Ska bleka bort utväxten idag så det känns ju skönt. Fixa naglarna någon dag med. Något positivt liksom.

Imorgon ska jag göra en synundersökning inför körkortstillståndet. Vet ni mer vad som händer imorgon? Man får första beskedet från universitetet!!! Alltså om man blivit antagen, hamnat på reservplats eller blivit struken helt. Sjukt nervöst. Jag var positiv i början men nu börjar jag bli extremt negativ och orolig. Fan, jag vill komma in NU. Vill inte behöva vänta ett halvår för att söka om igen. Och kanske inte ens komma in då. Så nu håller vi alla tummarna om att jag faktiskt kommer in direkt, haha. *ego*

Ett jävla babbel.

Det har varit tyst här. Finns inte särskilt mycket ork. Bara ångest. Ska läsa era bloggar sen och svara på kommentarer.


Vad har hänt i mitt liv de senaste dagarna?

I tisdags så hetsade jag. Ordentligt. Åt ett helt rör Pringles, en havreboll från Delicato, fem chocolate chip cookies, två hallonwienerbröd och det finns en risk att jag glömt något. Hade även ätit tidigare under dagen. Jag och Erik åkte in till Fjärilshuset och innan det hade vi en plockat ihop en varsin pastasallad med vitlöksdressing.. Det som var bra var att vi gick omkring en hel del i stan, vilket var mysigt minus ont i fötterna. Juste, drack någon slags chokladmilkshake fast med chokladbitar i och massa shit. Blööö, kalorifylld dag. (Som vanligt.)

I onsdags hade jag väldigt mycket ångest. Kändes, och känns fortfarande, som att jag har gått upp tio kilo på en månad. Vågar inte ställa mig på vågen ens. Jag och Erik skulle in till stan. Som ni säkert märkt så har sommaren verkligen kommit nu. Det var 28 grader ute. Provade shorts, kjolar, linnen och klänningar. Allt var fult och tjockt. Vissa saker var för små. Tror dock att vissa grejer var för små pga värmen (svett). Allt är så klibbigt. Även när man precis duschat. Så att byta om tusen gånger hjälpte INTE. Kände mig så himla tjock och ful att jag låg i sängen och grät. Och grät och grät och grät. Och hatade mig själv mer än vanligt. Erik tröstade mig så fint. Han tyckte inte alls att jag var tjock eller ful men om han nu tyckte det, så skulle han aldrig säga det. Men han var fin, så fin. Slutade med att vi drog in till stan ändå. Blev dock typ jeansleggins för mig. Kände mig ändå sjukt fet och äcklig. Hade grymt mycket ångest hela dagen men dagen blev bättre tack vare Erik. Vi åkte till Gröna Lund. Det var sjukt roligt trots massa triggande kroppar överallt. Vi delade på en pasta Bolognese och en Ceasarpizza till lunch. Båda var goda. Jag åt mest pasta och han åt mest pizza. Märks vem som gillar vad. Erik vann två kilo Geisha på ett sådant där snurrhjul. Hej ångest. Älskar Geisha och har redan ätit minst 200 gram på två dagar.. Men helheten var jävligt bra. Kul att hitta på något trots att man kände sig ganska för jävlig.

När han la sig så tittade jag klart på säsong två av Orange is the new black. Det betyder att jag satt uppe till halv sju på morgonen. Jag höll på med sista avsnittet när Erik gick upp för att gå till jobbet. Hahah sjukt. Sedan sov jag till kvart i två. Och Erik kom hem strax innan halv fyra så jag hann bara sitta lite vid datorn innan det. Vi har gått på bio idag. Vi såg 21 Jump street igår så vi såg 22 Jump street på bio idag. Den var kul! Överdriven men ändå kul. Typiskt amerikansk. Efter det gick vi hem och lagade mat. Åt typ små potatisbollar man gör i ugn med någon slags kyckling/kebabbitar. Med sås. Sjukt onyttigt och ganska näringsfattigt. Ovanligt. Kan ändå säga att det är något av de mest mataktiga jag ätit senaste tiden. Min kost består av Digistivekex, kanelknäcken, te, glass, nudlar, pulversoppa, mackor, socker och dylikt. Jag fattar inte varför jag inte ger min kropp så lite näring. Har ju fan järnbrist till och med.. Yrsel varje dag. Rätt åt mig. Jag hatar mig. Jag fattar ju visst varför jag håller på som jag gör. För jag är helt jävla fucked. That´s why.

Blev ett jävligt långt inlägg här va men får vara så i och med tystnaden. Nu tänker jag bara skriva om massa skittankar så får vi se vad som händer.

Jag är så jävla delad. Kluven. Fucked. Förstörd. Confused. Vet inte vad jag ska göra med mitt liv. En del av mig vill bli så jävla ätstörd det bara går och hetsa mer (???), spy och svälta igen. En del av mig vill bli hälsosam och liksom ta hand om mig själv. En del vill bara sluta bry sig och leva på, äta vad fan som helst utan ångest och ha på sig vad fan som helst utan ångest. En annan del vill bara försvinna, sticka härifrån. Dö eller packa ihop en väska och bara dra utan någon förklaring. "Hejdå." and that´s it liksom. En del av mig vill berätta allt för mamma. En annan del vill berätta för moster istället. En annan del vill hålla käften i en evighet. Och en liten, liten del vill bli frisk trots att alla andra delar säger att jag inte är tillräckligt sjuk.

FUCK LIFE.

Jag har ätit så jävla mycket bröd och nutella under tiden jag varit här. Shit alltså. Kommer vara glad när jag kommer hem över det. Slippa bröd. Eller alltså, har ju bröd hemma hos mamma med men äter det inte särskilt ofta. Här frågar pappa ofta om jag vill ha en macka och det finns nutella. Han försöker få mig att äta hela tiden, inte som mamma som inte märker om man inte ätit på två dagar. Märks det att jag inte gillar henne? Hahah.

Erik har ju varit i Nynäshamn i två veckor nu. Idag är hans sista dag där. Vi ska mötas i stan ikväll och sedan åka hem tillsammans. Ska bli skönt. Duscha, mysa och sova med honom igen. Jag skulle vilja svälta för att få en platt mage till imorgon eller på tisdag, så jag kanske vågar ha en magtröja och så klart en lång kofta till det. Men ändå. Skulle vara nice om jag kunde få känna mig bekväm i det. Dock är det ett jävligt problem oavsett. Även om magen skulle vara bra och så, så spelar det ingen roll. Visst, jag kanske är nöjd när jag går hemifrån. Sen kommer ångesten och jag kommer ångra att jag ens köpte skiten. Kommer gå fram och tillbaka. Ena minuten är man helt-okej-nöjd andra så har man ta-livet-av-mig-ångest. Åh, jag är så dum i huvudet. Varför kan inte jag vara fin i fina kläder? Vad är det för fel på mig som gör mig så jävla ful och tjock?

Ångest som vanligt.

Jag är i Norrtälje nu. Var på Rapunzel lite snabbt idag, hade i princip tänkt rätt. Nu måste jag bara bestämma mig. Om jag ska göra det eller inte. Mötte sedan pappa och vi körde hit. Norrtälje alltså. Känns okej. Ska hem på söndag kväll igen. Då kommer Erik också. Vi ska hitta på något på måndag och kanske tisdag. Hoppas jag.

Jag känner mig så trasig. Ätit massa mackor med nutella idag. Vill äta fler. Vill bara hetsa och spy. Känns som att jag inte kan kalla mig ätstörd förrän jag spytt. Särskilt med tanke på hur dålig jag blivit på att svälta. Jag hetsar bara. Eller äter och mår dåligt. Jag är en hemsk människa. Jag förtjänar inte att äta. Jag vill bara försvinna, den här ångesten är så jävla jobbig. Jobbigare än den jävla halsbrännan som vägrar ge med sig.

När man inte kan lita på sig själv.

Jag är så trött på att hata mig själv så här mycket men samtidigt har jag ingen aning om hur jag ska sluta.

Något av det värsta med där här fake-ÄSen är att jag inte har någon aning om hur jag ser ut. Mina ben, min mage, hela min jävla kropp ändrar storlek flera gånger per dag. Jag kan inte lita på spegeln, fotona eller mina ögon. Mitt ansikte ser också olika ut från stund till stund. Det blev så tydligt på väg till Nynäshamn här om dagen. Såg min reflektion i fönstret på pendeln. Undrade om jag verkligen var SÅ ful och om mina kinder verkligen så ut så där. En kvart senare såg jag inte ut så längre. Jag fattar inte. Jag vet inte hur jag ser ut. Inte på riktigt. Ibland känns det som att mina lår blivit dubbelt så stora som timmen innan. Jag fattar inte. På en dag kan allt hända min kropp. Det är så jävla frustrerande. Jag kan ju fan inte ens lita på mig själv. På mina jävla ögon. Man brukar säga att man vill se något med sina egna ögon för att tro på något. Hur fan ska det gå till? Hur fan ska jag kunna tro på något när jag känner mig så här jävla blind?

Har som vanligt ätit massa skit idag. Nästan som att jag förbjuder min kropp näring. Även fast jag äter så ska jag ju inte må bra av det jag äter. Yrseln är kvar, svullen, äcklig, tjock. Jag äter antagligen mat med näring 1-2 gånger per vecka. Max. Denna vecka har jag i princip levt på nudelsoppa och några mackor när det pratas om mat. Förutom en plocksallad i Nynäshamn. Det är väl det enda med näring jag ätit denna vecka. Det och en proteinbar som ändå är fylld med socker men ändå bättre än allt annat jag äter. Idag har jag ätit ett paket nudelsoppa och en halv liter vaniljglass med hallon. Inte ens lättglass. Ska snart till Hemköp. Ska köpa Ajax och smör till mamma. Är rädd att köpa hetsmat samtidigt som jag åtminstone vill ha något. Varför kan jag inte äta normalt? Varför måste jag äta hela tiden eller inte alls? Varför vet jag inte hur man äter MAT, riktig mat, ordentligt? Varför är min mamma så jävla triggande hela tiden? Vill bara försvinna så fort hon öppnar munnen. Åh, jag hoppas Erik kommer hem idag...

Jag klarar inte av det här.

Jag vill verkligen inte andas. Så åter igen flyr jag in i en annan värld där jag äter för att döva ångesten och tittar på serier för att glömma mitt eget liv. Kommer antagligen sitta uppe till tidig morgon som vanligt, bara för att bli så pass utmattad att jag somnar fort och slipper ljudet av mina egna tankar.

Hets och ful-känsla.

Jag hetsade igår. 3000-4000 kalorier. Dagen började bra. Låg på 1200 och jag kände att dagen kunde bli okej. Sen slog hetsmonstret till. Gick upp till Hemköp för att mamma behövde ju ändå mjölk. Ursäkter... Hetsade i mig bullar, Mumsmums och en chokladboll. Jag är så grymt äcklig. Vill bara sluta existera.

Det är första JULI. Jag skulle liksom vara smal för länge sen. Nej, istället är jag fortfarande tjock. Tjock, ful, äcklig. Jag vill bara bli nöjd med mig själv. Jag VET ju hur man gör. Ät nyttigare, börja träna och fortsätt så. Nej men det gör inte jag. Istället ligger jag i sängen, tycker synd om mig och fortsätter hetsa. Så äcklig och lat och dålig. Jag vill bara skada mig själv.

Jag vill träffa Erik idag och göra något mysigt. Då måste jag åka ner till Nynäshamn och han slutar runt åtta-nio. Vad kan man göra en kväll i Nynäshamn, när det dessutom är dåligt väder? :/ Eller det regnar i Stockholm i alla fall. Jag vill göra något KUL, SPÄNNANDE, NYTT och SPECIELLT. Bara han och jag. Ha en riktigt mysig dag på stan eller något. Hitta på saker. Jag vill fixa mig. Jag vill känna mig okej-fin istället för oduschad och äckelkläder i sängen-ful. Okej, Erik messade. Det regnar där nere också. Nu blev jag ännu mindre pepp på att åka två timmar helt ensam.

Man kanske borde börja med att duscha och se vad som händer sedan. Sagt att jag ska dammsuga så ska höra om jag kan göra det först utan att störa. (Min mamma jobbar hemifrån.)