Jag har ätit så jävla mycket bröd och nutella under tiden jag varit här. Shit alltså. Kommer vara glad när jag kommer hem över det. Slippa bröd. Eller alltså, har ju bröd hemma hos mamma med men äter det inte särskilt ofta. Här frågar pappa ofta om jag vill ha en macka och det finns nutella. Han försöker få mig att äta hela tiden, inte som mamma som inte märker om man inte ätit på två dagar. Märks det att jag inte gillar henne? Hahah.
Erik har ju varit i Nynäshamn i två veckor nu. Idag är hans sista dag där. Vi ska mötas i stan ikväll och sedan åka hem tillsammans. Ska bli skönt. Duscha, mysa och sova med honom igen. Jag skulle vilja svälta för att få en platt mage till imorgon eller på tisdag, så jag kanske vågar ha en magtröja och så klart en lång kofta till det. Men ändå. Skulle vara nice om jag kunde få känna mig bekväm i det. Dock är det ett jävligt problem oavsett. Även om magen skulle vara bra och så, så spelar det ingen roll. Visst, jag kanske är nöjd när jag går hemifrån. Sen kommer ångesten och jag kommer ångra att jag ens köpte skiten. Kommer gå fram och tillbaka. Ena minuten är man helt-okej-nöjd andra så har man ta-livet-av-mig-ångest. Åh, jag är så dum i huvudet. Varför kan inte jag vara fin i fina kläder? Vad är det för fel på mig som gör mig så jävla ful och tjock?
jävla märkligt det där kroppen och du skrev att det känns som att du ser olika ut hela tiden jag läste någonstans att man inte skulle känna igen sig själv om man mötte sig på stan. jag tror inte riktigt på det men kanske ändå, för vet precis vad du menar.
SvaraRaderaKänner likadant, köper fina kläder som passar så jävla bra i provrummet, så när jag kommer hem har jag gått upp 80 kg och om - OM - jag vågar gå ut med kläderna så ångrar jag att jag ens föddes, så ful och fet är jag.
SvaraRadera