Jag orkar inte med den här fasaden vi byggt upp.

Jag orkar verkligen inte. Den är så hård men ändå så bräcklig. Vår fasad.

"Vi lever i samma värld, även om vi glidit isär. Även om himlen faller ner, så vet jag att vi ses."

Jag vet inte vad jag ska göra, vet inte hur jag ska laga oss.

"Hej, är allt bra min vän? Antagligen inte, för när jag ringer så svarar bara svararen. Jag finns här. Minns när vi var klar med den, vår egna värld. Jag vill bara leva kvar i den. Du stack, den sprack. Jag var ensam kvar. Varenda dag, ville jag ha ett enda svar. Vi spela och dela varenda skratt. Så stunderna jag orkar med, är stunderna jag tänker att: Vi lever i samma värld, även om vi glidit isär. Även om himlen faller ner, så vet jag att vi ses."