torsdag 23 februari 2012

Tänk högt om dig själv, säger du.

Är det inte du som jämt säger att jag inte ska tänka så lite om mig själv? Jag ska inte se ner på mig själv. Jag ska försöka göra så att jag mår bra och så att jag är lycklig så mycket som möjligt. Jag ska ha bra tankar om mig själv. Jag ska unna mig själv saker, som får mig att må bättre.

Det är i alla fall vad du säger men sedan, då jävlar då är det inte så längre. Nej, för när jag gör det. När jag unnar mig något som får mig att må bättre, som tar bort dessa ständiga tankar. Då, då ska ni veta, då är jag en dålig människa. Då är allt mitt fel. Då ska du gråta och jag får inte trösta. Inte fråga heller, för du svarar ju inte. Jag ska bli skälld på. För att du inte orkar, för att du mår dåligt. Men jag, jag får inte må bra. Jag ska också må dåligt jämt. Fast du säger att jag ska göra saker som får mig på andra tankar, som får mig att må bra.

Alla tycker att du är så rak och ärlig MEN ibland är du jävligt falsk. Till exempel gällande det jag nyss skrev om men också när du är trevlig och snäll mot alla. Så man vet ju egentligen inte om du tycker om en eller inte. Du säger, det är bara att le och vara så trevlig så möjligt. Då märker de inte, säger du. Jag undrar hur det är att vara kompis med dig, alltså bara inte kompis och inget annat. Jag undrar om jag också är falsk. För du har ju uppfostrat mig och fött mig. Eller hur mamma? Är jag inte allt för falsk och egoistisk? Visst är allt mitt fel? Du säger att det inte är det men ibland känns det som att du försöker få mig att tro det. Förlåt då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar