Jag är bara tom.

Som ni säkert märkt så har jag haft en ångestfylld dag. Ville bara att Erik skulle komma hem. Först träffade han två kompisar, jag trodde han bara skulle säga hej. Sedan fikade han med dem. De åkte åt samma håll hemåt, bara att den ena bor i Nynäs så han skulle följa med till pendeln först. Så Erik lär inte vara hemma förrän om 45 minuter. Och tro inte att jag är någon flickvän som förbjuder honom att göra saker, neeej. Visar inget sånt, bara i huvudet. Usch. Han kommer alltså hem ungefär två timmar senare än vad jag räknat med, och här har man gått runt med ångest och längtat. Nej, nu är jag opepp. Nu vill jag ingenting, känner mig inte hel. Spelar ingen roll om han kommer hem eller inte, ångesten har varit här för länge.

Men det är okej, jag är inte arg. Jag är bara tom.