Jag orkar inte med att du ska få någon ätstörning.

Jag önskar att jag inte hatade mig själv så mycket. Jag önskar att jag var en av de som kunde äta normalt, som inte fick ångest. Jag önskar att jag vågade spy bort ångesten. Jag önskar att jag ha mer självkontroll och kunde träna minst fyra timmar i veckan. Eller mer. Jag önskar att jag vågade berätta för mamma om mina "problem". Dock vet jag att hon intesskulle ta det bra. Utan snarare bli arg. Jag minns orden hon sa där för ett och halvt år sedan på balkongen, rökandes, precis när mormor börjat bli sjuk.

"Jag orkar inte med att du ska få någon ätstörning."

Nähä. Förlåt då. Men du ska veta att jag inte heller orkar. Och förlåt men jag tror den sliter mest på mig. Du ser den ju inte ens. Fast det är ju då jag inser att jag inte är sjuk. Förlåt mamma, för din skull ska jag ljuga.