Ångest i en matbutik.

Och jag bara äter och äter och äter och äter och äter. Och skäms. Ja, mest skäms jag. Över att inte kunna kontrollera mig själv. När jag, mamma och hennes sambo var och storhandlade idag på Coop så plockade jag ner sak efter sak i vagnen. Helt upprymd. "Potatisbullar är ju gott, det kan jag ju äta. Jag är ju redan frisk!" och "Jag äter ju hela tiden, ingen ätstörning här. Vad var det för tramstankar egentligen?" är ungefär sådana tankar jag hade när jag la ner sak efter sak i vagnen. Och som jag tänker relativt ofta. "Nu ser mamma att jag väljer mat, att jag är tjock och inte har några som helst problem.", varför måste smärtan på insidan synas på utsidan för att folk ska förstå?

Även tankar om hur nyttig och bra och tillåten mat jag kommer ha när jag och Erik flyttar. Jag vet att det antagligen kommer finnas en hel del hetsmat där med men jag inbillar mig att icke! Dagen jag flyttar ut är dagen det hälsosamma börjar. Men det hur som helst lång tid kvar till dess. Hur det än blir.

När jag sedan insåg vad jag höll på med, såg alla människor med egna vagnar, då fick jag en sådan ångest. Mådde dåligt men fortsatte att lägga ner saker i vagnen. Inga problem här, jag är inte sjuk.