söndag 23 februari 2014

Jag kan inte sova.



”Lyssna på din kropp.” Varför då? Den säger ingenting. Den känner ingenting. Inte utan mig. Jag är trött på att vara bortdomnad. Så jag tvingar mig själv att känna, trots att det är ångest och dödslängtan som kryper in under huden.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym23 februari 2014 kl. 11:19

    Tack finis du! Du måste också tänka på att inte vara så hård mot dig själv. Du är fin och bra som du är <3

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)