Dagens kalorier: 1500-1700.
Åt ju som sagt inget i skolan. En halfbaked Ben&Jerry till middag. Runt 1100 kalorier. Sedan blev jag lite sugen på chips och Erik ville ha ostbågar. Så vi gick till macken. Jag är så jävla tjock. Det här skulle bli en bra dag. Fastade hela dagen i onödan. Inte för att jag varit hungrig eller något men ändå.
Jag hatar mig själv. Känner mig så tjock, ful, äcklig och dum i huvudet. Ge mig era bästa bli-snyggtips. Tyvärr har jag inte råd med operationer men andra förslag är välkomna.
Jag vill inte att det ska vara så här. Jag vill inte leva så här. Jag är trött på skiten. Men jag är delad. För jag vill inte riktigt bli frisk. Jag känner mig kluven i tre om vad jag vill. En del vill bli anorektisk, en del vill bli hälsofreak och en del vill bli frisk. Mest vill jag bara försvinna just nu. Tänk att flytta hemifrån. Inreda en mysig liten lägenhet. Bestämma själv. Jag kommer ju flytta med Erik. Känns underbart. Brukar dock ha en hel del ätstörda tankar om det. Som att jag ska ha en våg, en matvåg, bestämma mer vad som ska finnas i matväg hemma och sådant. Dock är jag rädd också. För att få mer ätstörda beteenden. Exempelvis att jag ska våga spy. Det vågar jag inte här hemma. Mamma är perfektionist och jag är rädd att hon skulle märka direkt. Fast jag vill ju inte spy. Fast jag vill. Det är komplicerat. Nej, mest vill jag bara försvinna. Vara klar med alla betyg och gymnasiet. Komma in på Stockholms universitet och bo med Erik.
Det som tog mig ur det värsta med ätstörningen var träningen! Efter ett tag ändrades mitt ideal och nu vill jag bara se hälsosam och fit ut, ha massa muskler! Det är mitt bästa tips. Börja satsa rejält på träningen. Det var vad som räddade mig i alla fall! Kram!
SvaraRaderaVännen är i precis samma sits :( krigar mot mina egna tankar hela tiden och känns som jag inte kan bli frisk för jag är inte ens sjuk. Fast jag är väl det egentligen men känner mig mest bara som ett skämt. Jag har också hetsat idag och jag kommer inte kunna sluta på ett tag Heller. Hatar mig själv...
SvaraRaderaVet inte vad som hjälper men du är inte ensam och vi kan fixa detta tillsammans <3
Jag är precis likadan. En del vill fortsätta försöka gå ner så mycket som möjligt, en del vill helt ta avstånd från det och bli så normal det bara går. Sen finns det en del som tänker "om jag börjar träna kan jag äta vad jag vill utan att bli fet", men då hamnar jag i ingenmansland igen, aldrig helt frisk men inte jättesjuk, men samtidigt med det där jävla kontrollbehovet och ångesten om jag missar en träning. Jag tycker det bästa vore att satsa på att bli helt frisk och fri från skiten :/ tro mig, du är jättefin och skulle vara det även om du vägde mindre eller mer!
SvaraRadera