måndag 3 juni 2013

Dömd till ensamhet.

Mens.

Vad roligt. Träningsvärk OCH mensvärk, tack. Kul på avslutningen imorgon, kommer verkligen kunna röra mig mycket. Nyss ätit gröt med sylt för 175 kalorier. Ställde mig på vågen innan, med kläder, och vägde 54,5. Litar dock inte på vågen om det inte är fredag, haha. Kändes bra, med tanke på helgens ätande men vill inte hoppas för mycket.

Jag känner mig ensam. Även när jag är med människor. Tankarna vandrar liksom bort. Bort alldeles för långt ut i kanterna, passerar kanterna och plötsligt vet jag inte vad de andra pratar om. Liksom, inte hört ett ord. Bara känt och tänkt.

Jag skulle vilja ha en peppkompis, en riktig peppkompis. Någon att prata med oavsett om det är om något bra eller dåligt. Någon att lita på. Kanske träna tillsammans, om man skulle råka bo i samma stad. Ja, jag skulle verkligen vilja ha en vän att träna med. Gå promenader, dricka cola zero och prata om allt. Skratta, kanske gråta. Gymma eller bara ha en filmkväll. Prova kläder och dieter. Hoppas på smalhet.

Någon som vill bli pepp- eller promenadskompis? <3

Nej, sluta dröm. Nu blir allt konstigt. Jag är dömd till ensamhet.

4 kommentarer:

  1. Åh, känner så igen mig med tankarna! "This world sucks, so I made my own"

    Skulla såå vilja vara peppkompis, bor dock inte i närheten av dig :/. Megakramar!

    SvaraRadera
  2. Jag skulle gärna vilja bli din pepp-kompis! <3 Haha, söker själv en att prata med haha.
    Fast vet inte om jag bor nära dig eller inte. (; Bor du i närheten av Göteborg haha? Eller Malmö?

    SvaraRadera
  3. Jag skulle vilja! Garanterat!

    SvaraRadera