Intag: 2564 kalorier.
Då sitter man här igen. Svullen mage. Mättnad. Illamående. Dricker för mycket vatten i hopp om att svullnaden ska ge med sig. Jag orkar inte mer. Varför gör jag så här? Varför hindrar jag mig själv från att bli lycklig, från att bli smal? Jag hör många säga att man inte blir gladare för att man går ner i vikt, att ätstörningen aldrig blir nöjd. Fast jag vet också att alla de gånger jag ställt mig på vågen och siffran varit mindre än gången innan är den stund jag mår så jävla bra. Så varför förstör jag för mig själv? Antagligen för att jag inte förtjänar att må bra, för att jag är äcklig och borde må dåligt. Varje gång vågen visat ner har glädjen gått upp. Jag kommer visst bli gladare av att gå ner i vikt, jag kommer visst bli nöjd. För jag är helt klart inte ätstörd. Det vet ju alla.
Styrkekram! <3
SvaraRaderaSv: Jag vet inte var jag får orken ifrån! Jag borde inte orka så mycket som jag gör i och med att jag nyss haft körtelfeber (jag borde egentligen vila) och pga min hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln). Jag har perioder då jag är väldigt pigg - som nu - och perioder när jag är väldigt trött. Så under de pigga perioderna passar jag på att göra så mycket som jag bara orkar för jag vet att det sen kommer en period då jag är väldigt trött. Under de perioderna räddar Celsius <3 mig, haha. Det gäller att ha ett jävlar anamma! ;)
Jag är hellre smal och deppad än fet och deppad, om man säger.
SvaraRaderaLycklig och smal hänger inte automatiskt ihop. kram Nathalie. Gör ont att veta att andra går igenom den här jävla skitÄsen också.:(<3
SvaraRaderaSnälla vän :'( du har fel, man blir inte lycklig av viktnedgång. Du känner dig glad när du gått ner i vikt, men det är OMÖJLIGT att gå ner i vikt varje dag, för då skulle du till sist dö för ingen kan väga 13 kg och leva. Nån gång måste man gå upp eller stå still i vikt, och då blir man olycklig. Har du någon att prata med om det här som kan hjälpa dig?
SvaraRadera