Idag har jag varit tillsammans med Erik i 2,5 år. Två och ett halvt år! Det är så lång tid. Men det har gått så fort, samtidigt som jag inser att vi varit med varandra länge. Vem trodde att det skulle hålla så länge? Jag. Och han. Men vem mer? Jag vill vara med honom för evigt, på riktigt. Jag vill bli gammal med honom.
Utmanade mig med att äta en normal portion skollunch. Tänkte inte ens på kalorierna när jag åt, det kom efter. Gissar på 500-600 kalorier. Känns mindre bra. Försöker att inte se det som hets, försöker som vanligt att stå emot impulsen att vilja testa att spy. Bara testa liksom, aldrig gjort det ju. Men det ska jag aldrig göra heller. Kämpar verkligen med att inte se det som hets, jag är sötsugen och vill dra med en kompis i skolan och köpa något onyttigt och vräka i mig. Det ska jag inte. Jag ska ta det lugnt.
Fast innerst inne vill jag dö, orkar inte vara så här fet. Vill inte äta. Hur kan Erik orka med mig egentligen? Om jag nu är ätstörd, så är jag så himla misslyckad. Jag är inte ens smal, inte ens en smal, ätstörd flickvän fick han. Utan en fet och ful en.
Jag åt också skollunch idag. det är inte hets. o du, testa inte att spy, för när man väl "lyckats" spy så börjar man hetsa ännu mer. Det bli bara värre..:( Grattis till dig & din boyfriend.<3
SvaraRadera