Ensam.

Jag grät, igen. I skolan, på mattelektionen. Igen. När tar ångesten slut, när tar pressen slut? Igår blev det hets, mest för att mamma hade bestämt att vi skulle äta middag tillsammans och kolla film. Så vi åt lövbiff med potatisgratäng, sedan gick vi till ÖoB och köpte socker.

Imorse åt jag tre, inte så stora, bullar till frukost samt en Twix. Twixen var inte så god och jag mådde lite illa. Fick skylla mig själv, tänkte jag, och åt mer. Den här dagen kommer inte att bli bra och jag orkar inte bry mig. Jag och Erik bråkar. Han är hos en kompis och spelar. Han planerar aldrig något med mig och det gör mig ledsen. Jag är bara ett andrahandsval. Jag önskar att jag inte var så svag mot hetsen, jag vet att den kommer fortsätta idag och jag bryr mig knappt. Jag välkomnar den som en vän. En tröstande vän. Den enda som finns för mig. Den enda som vill vara med mig.


Stört. Jag är så ensam.