Förstår någon?

Jag känner mig så trött. Bara legat på rummet idag. Kollat på film, barnfilm. Ovanligt va? Men nostalgi är mysigt ibland, om det är rätt sort.

Ligger på 677 kalorier. Har räknat idag, känns lite läskigt. Alltså inte ungefär-räknat och hamnat på underskott utan jag har vägt mat osv. Inte tränat dock, känner mig lite dålig för det men struntsamma. Känner mig fortfarande riktigt fet. Fast det är ju för att jag är det också. Önskar att jag bara kunde fettsuga bort allt äckel. Bli vacker på nolltid. Tyvärr så funkar det ju inte så, men kan man inte få drömma?

Klockan 16 ska jag och Erik tvätta men han har inte ens slutat jobbet än så jag lär få köra första omgången själv. Inga problem med det, det jag hatar med tvätt är att hänga upp det i torkskåpen. Usch.

Jag kommer säga något hemskt nu men struntsamma. Jag har ju bloggen för att skriva av mig och bolla tankar med er. Jag önskar många gånger att jag var sjukare. Känner någon igen sig? Jag menar inte att jag tycker att ätstörningar och matproblem, eller någon sjukdom för den delen, är bra eller så men låt mig förklara. Hade jag haft kontrollen att inte hetsa och att träna m.m så skulle jag vara mer nöjd. Det märker jag ju på alla er, där allt går i perioder. Ni går vidare och jag sitter fast. Kalorierna drar ner mig och fettet klamrar sig fast hårdare än något annat. Ångest. Jag får ångest bara att sitta vid datorn, för man känner magen hänga och fettet lägga sig i valkar. Jag vet att även restrict/träningsperioder är jobbiga och en del av det sjuka, men just nu så känns det bättre än det här. Hoppas jag förklarar tillräckligt bra.. Förstår någon?