Jag har berättat för Erik. Om hetsande, fastande och lögner, om hur jag mår och allt. Det var inte meningen. Vi bråkade och kom in på att jac måddd dåligt, han sa något om att jag kanske kommer utveckla en ätstörning och jag sa att jag kanske redan har en. Och sen bröt allt ut. Skakade och grät. Skämdes och ångrade mig. Nu vet jag inte vad jag känner. Han vill hjälpa mig med allt. Han tyckte att jag var stark och modig som berättade men jag ser mig bara som svag och feg.
Jag vet inte vad jag ska göra eller känna. Hjälp mig.
Det var bra att du berättade, på så sätt kanske han förstår dig mer och på så sätt kan hjälpa dig <3
SvaraRaderaHan tycker att du är stark för att du är stark! och du, om du söker hjälp det kommer antagligen finnas minst ett tillfälle då du ångrar att du sa någonting, men i slutändan kommer det nog verkligen att vara värt det. han verkar vilja hjälpa, låt honom. btw, det är ok att känna(även om man inte vet vad det är man känner). kram<3
SvaraRaderaMen tänk så bra att han vill stötta dig och ge dig hjälp när du behöver det! Grymt modigt att du vågade berätta, tror aldrig att jag skulle våga det.
SvaraRaderaVilken himla fin kille! :) du är stark, det var jättebra gjort! Låt honom hjälpa dig, utan att bli vårdare hehe ;) fint av honom att reagera så, håll hårt för han verkar bra och du förtjänar det bästa! ! :) ♥
SvaraRaderaMen gumman då, du är stark som vågade berätta! Det känns jobbigt, men samtidigt är man stark. När jag berättade kände jag precis samma sak (jag berätta dock bara om all hets) och min kille hade redan fattat. Dom är smarta, så se de som att de skulle kommit fram endå. Bättre att det kom fram av dig ju, eller hur ?
SvaraRaderaOch han verkar vara himla go och rar som verkligen vill hjälpa dig. Du kommer fixa detta! Kram <3