Idag är en dag då jag är väldigt nere och hatar allt i stort sätt. Jag orkar inte ens leva. Jag ser i stort sätt inget positivt just nu. Det enda bra är Erik. Wow, vad jag älskar honom. Jag undrar var jag hade varit i livet utan honom.
Har ätit en proteinbar för 230 kalorier och har ett äpple och en till bar med mig. Är nöjd om jag håller mig till MAX 1200 kalorier idag. Antar att det får bli en nertrappningsdag efter all hets. Imorgon ska jag nog fasta, i alla fall från middag till middag. (Som vanligt.) Men vi får så.
Jag är en dålig människa. Jag gillar/älskar(?) min mamma allt mindre och mindre. Allt är så förvirrande. Det gör ont och jag orkar inte leva med henne längre. Hon får mig att må sämre. Jag vill flytta. Önskar att Erik skulle få lägenheten i början av nästa år, istället för i början av 2015... Berättade lite om det igår för honom, han sa att vi alltid kunde bo i Nynäshamn. (Där han är ifrån.) Så gullig. <3 Sedan vet jag att jag alltid är välkommen till Norrtälje, där pappa bor. Men ni hör ju. Nynäshamn och Norrtälje. Två platser som ligger väldigt långt bort. Speciellt för mig och Erik då jag går i skolan i närheten av stan och han arbetar i stan. Varför måste allt vara så komplicerat? Varför känner jag såhär?
Har en sådan tung ångest i hela mig. Jag orkar inte. Hur andas man när det känns som att man kvävs? Hur tar man sig upp när man dras ner i ett hål utan några hjälpmedel upp? Hur lever man när man vill dö?
Bra frågor... Kramar <3
SvaraRaderasnälla gå inte längre ner, har läst lite i din blogg och det är ett helvete nere på botten och värre blir det att ta sig upp. du blir så isolerad, själv, lämnad, ensam, tvång, beslut som ska tas, du kan inte göra allt du vill och du känner dig som ett svart får som inte vet vad du ska åt ena eller det andra hållet. jag vet precis för jag går igenom ätstörning nu och är påväg mot det friska hhållet på ett behandlingshem! man vill inte dö och jag vet folk som har dött. jag har varit så långt ner att jag knappt visste vem jag själv var eller vem min familj/släkt var så snälla. ta dig upp och gå inte ner!! det tar så fruktansvärt långtid att jobba med tankarna och tankarna är det svåraste och fobin för vikten öker så starkt att du till slut vet inte vad du ska göra du har inget val sen!! TRUST ME
SvaraRaderaSv: Åh jag förstår :/ men ditt intag är långt ifrån min hets, fyfan <3
SvaraRaderavi sitter iallafall i "samma båt", haha. massa kramar till dig, du är för fin för det här livet!
Jag håller helt med Felicia här uppe. Har sett bilder på dig här på bloggen & du är inte tjock någonstans. Tycker din blogg har börjar spåra ut. Det är bara vikt & mat prat. Du kanske skulle sluta blogga & sluta läsa andras bloggar. Det blir ju lite en fix ide som bara ökar ju mer man håller på.
SvaraRaderaKram
/Mia
utmanar dig i "blog your heart out award"-grejen ;>
SvaraRadera