Jag skulle möta Erik, min patronus, i stan efter hans jobb. Det var tänkt som en överraskning. Medan jag väntade på att han skulle höra av sig så gick jag runt på Hemköp vid T-centralen och tittade på hetssaker. Lagom triggad...
Jag får sedan ett sms där han säger att han måste jobba över, länge. Mitt hjärta faller, ett slag i magen. Jag behöver ju skydd, jag har stått ensam mot dementorn för länge. Jag går runt i butiken, köper en Snickerglass för den kostade ändå bara tio kronor. Tvekar sedan med den i handen. Tänker att jag kan kasta den och återfå kontroll. Det gör jag inte. Öppnar och tar en tugga. Går till perrongen. Möter folk. De måste ju se på mig som något man inte vill bli, tjock. Typ "Oj, hon var stor.. Och hon äter glass? Varför gör hon inget åt saken? Suck.."
När mitt tåg rullar in efter två minuters väntan är glassen borta. Normalt. Framme vid min station går jag direkt till Hemköp. Köper hetsmat. En påse från Skogholms med 10 (450 gram) kanelbullar, en liten påse (35gram) ostbågar, en påse Skruvar (100gram) och en kartong med fyra hallongrottor från Delicato. Kommer hem. Äter den lilla påsen med ostbågar och sex bullar. Pratar lite med en internetkompis samtidigt som jag äter min sjunde. Hon övertygar mig till att försöka avbryta hetsen, vilket jag lyckas göra. Någon timme senare så äter jag dock ändå upp de sista tre bullarna. Men har inte rört Skruvarna eller hallongrottorna i alla fall. Så svag.
Nu ska jag till O´Learys och äta med Erik. Noll hunger.
Du lyckades ju avbryta, super!! Kämpa vidare finaste du! <3
SvaraRaderaTycker också att du är väldigt duktig som inte fortsatte hetsa. Jag har haft alla tänkbara ätstörningskombinationer man kan ha under mina 9 sjukdomsår och vet hur svårt det är. Läste i ett tidigare inlägg att du inte känner tvång att spy när du hetsat, nästan som om det vore något dåligt. Det är BRA, hamnar du i det träsket också så skulle du må så fruktansvärt mycket sämre. Fortsätt kämpa med att bryta hetsbeteendet, det Går även om det är svårt!
SvaraRaderaSv: först, förlåt för sent svar! ssatte på datan idag och kan tyvärr inte kommentera din blogg från min iphone :( så jag har velat men inte kunnat, hehe <3
SvaraRaderaJust nu känner jag samma sak, alltså jag måste utrota det där hetsmonstret innan det går överstyr. Det blir bara större och större så fort man ger sig fan på att ta bort det! :/ Men, skulle jag vara du skulle jag inte haft något självhat <3 !
Mina hetsar är också hemska... Fattar inte. Det värsta är dagen efter. Det är så sjukt, man är som i en annan värld och bara äter och äter. Tappar ALL kontroll.. Åh, detsamma du verkar vara jätte gullig & fin ! massa kramar <3
ps. hur gick det på o'learys? <3 ds.