Jag har suttit med vinterjacka i klassrummet hela dagen och det är inte förrän nu jag börjar få upp värmen, efter 438 kalorier. Känns mycket samtidigt som jag vet att det egentligen inte är det, egentligen. Jag har faktiskt jobbat på bra idag. Skrivit mycket på svenskuppsatsen och ska strax fortsätta. Förhoppningsvis göra lite naturkunskap. Annars gör jag det hemma/imorgon.
Jag undrar om någon av er har erfarenhet hos någon äs-enhet och hur den erfarenheten va? Scä? Capio? Mando? Andra? Dela med er, snälla. Tänk på att jag inte är underviktig, har anorexia, bulimi eller behöver inläggning. Så jag tänker om du har mer erfarenhet av UNS eller vård utan inläggning så är det nog bäst eller vad man ska säga.
Jag har erfarenhet av öppenvården inom ätstörningar i Uppsala. Vill inte skrämma dig eller så men jag tyckte det var riktigt dåligt :( jag var underviktig och de sa att de inte kunde ge mig några stödsamtal förrän jag ätit upp mig och brutit svälten, för man kan inte ta till sig terapin annars. Jag trodde på dem och åt enligt matschema hemma tills jag gått upp en del i vikt, men när de var nöjda med vikten avslutade de bara kontakten. Jag fick aldrig några samtal för att bearbeta ångesten eller depressionen utan när ätandet var klart var jag frisk tyckte de. Jag gick såklart ner allt igen efter några månader eftersom jag fortfarande tänkte på exakt samma sätt. Det funkar säkert olika på andra ställen, det här var bara min erfarenhet!
SvaraRaderaJag var på äs enheten i mitt län för ett tag sen (i november), och då kom dom fram till att mitt ätstörda beetende är pga av min atypiska autism. Vilket jag inte alls håller med om, men jag och min kurator tänker att när jag nu inte är gravt underviktig och inte längre skär mig, så tar dom inte så allvarligt på det. Tyvärr är det nog så på många ställen att man inte får någon hjälp förens det har gått för långt.. Och då kan det ju vara försent.
SvaraRaderaNu ska jag förvisso tillbaka till samma ställe för en ny bedömning då både min kurator och sjuksköterskan på Habliteringen som jag gick till, blev ganska upprörda över att äs-enheten inte ville hjälpa mig, så dom tog kontakt med dom, och därpå bad dom att vi skulle skicka en ny remiss.. Så jag får se vad som händer...
Så jag kan ju inte säga att min erfarenhet hittills har varit bra. MEN om man bara tjatar tillräckligt mycket och inte ger upp för att man verkligen vill bli frisk, så måste dom ju tillslut lyssna.
Kramiz!
sv: tack så mycket söta du <3
SvaraRaderaMina erfarenheter av scä är inte särskilt bra. De fokuserade i princip bara på vikten och när de var nöjda bröt de kontakten. Jag var i och för sig inte alls samarbetsvillig och hela situationen var bara hemsk. Det kan ju vara annorlunda om man faktiskt vill ha hjälp.
SvaraRaderaVill inte skrämma dig, men måste tyvärr säga att mina erfarenheter också varit dåliga. De brydde sig i princip bara om vikten, trots att jag bad dem att hjälpa mig med att bli frisk från allt det psykiska också. Fast alla ställen är ju olika och har hört om många som fått hur bra behandling som helst. Jag hoppas fortfarande att du kommer vara modig nog att söka hjälp, hoppas hoppas hoppas <3 Känns det inte bra eller inte fungerar så kan man ju alltid ångra sig. Kram
SvaraRaderaKan inte berätta så mycket än tyvärr, har ju precis tagit kontakt med en äsenhet själv...
SvaraRadera