Jag hatar mig själv. Varför lever jag ens?

Gårdagens intag: Ca 2500.
Gårdagens uttag: 700.
Gårdagens totalt: 1800 kalorier.

Kanske mer.

Alltså gymmet gick ju underbart, brände 700 kalorier på crosstrainern. Kände att dagen skulle bli bra, att jag skulle hamna på max 1500 i net. Direkt efter duschen fick jag grov ångest. Riktigt grov. Mådde så dåligt. Mamma undrade om något var fel, svarade så klart nej. Åt pastan, favoriträtten, och ville dö samtidigt som det var sjukt gott. Sedan kom mammas vän över och vi kollade på någon film från en av Betner´s tours. Tal till nationen. Skön som vanligt, men sett det så mycket nu. Fortfarande grov ångest som vägrade släppa. Åt lite skruvar och lösgodis. Problemet var när jag började äta Ben & Jerry. Åh jag hatade mig själv så mycket. Och det gör jag fortfarande... Jag vill bara dö.

Vägde mig idag på riktigt för första gången på länge känns det som. Så himla orättvist. Vågen visade upp. 57 kg. Hoppas att det är jävligt mycket överätarvikt och att kroppen har samlat på sig massa vatten för jag ska få mens vilken dag som helst. Hoppashoppashoppas. ÅNGEST. JAG VILL DÖ. KAN INGEN BARA SKJUTA MIG PÅ FLÄCKEN? Har ätit 506 kalorier idag. Först lite mer Ölandspasta och sedan lite chokladkex. (Dock från Viktväktarna, tips tips!) Så tjock. Nu tänker jag inte äta mer Ölandspasta. Ska nog till gymmet idag. Måste. Sådan ångest. Jag vill bara vara smal, är det så jävla mycket begärt? Alla andra är det. Många verkar inte ens försöka. Och med smal menar jag även normalviktiga. Varför kan inte jag som normalviktig se ut som andra normalviktiga? Jag ser ut att lida av övervikt, fetma, ångest. Ugh. Jag vill bara slippa all ångest men det verkar omöjligt.

Vill liksom svälta och hetsa på en och samma gång. Ska försöka att inte hetsa. Typ träna och äta lagom. Vill ha naturgodis, bullar, mer glass... Funderar på att gå till gymmet och det jag bränner får jag äta som extra eller vad man ska säga. Net ska nog ligga på 1000 idag. Alltså 500+vad träningen bränner.